Från avtryckssked till ettor och nollor - Digital/optisk avtrycksteknik

Traditionell avtryckstagning för kron- och broprotetik har under hundratals år skett enligt samma procedur, användning av en avtryckssked och någon form av material för själva avbildningen av tand/tänder och omgivande vävnad. Många tekniker och material har utvecklats genom åren, men i princip har arbetsgången varit densamma och genererat mycket blod, svett och tårar.

När CEREC-metoden för direkt avläsning av tanden, och framställning av keramiska inlägg, lanserades för mer än 20 år sedan var förhoppningarna stora om snabba framsteg inom området. Utvecklingen har inte skett som förväntat, men i dag finns i alla fall ett begränsat antal kommersiellt tillgängliga metoder för intraoral beröringsfri optisk avtryckstagning. De flesta system medger att ett konventionellt avtryck av motstående käke och indextagning kan uteslutas.

Den teknik som aktuella system använder innebär att någon form av ljus träffar objektet/tanden, och i förekommande fall motstående käke separat, och i ocklusion. En avläsare/kamera registrerar detta, och med hjälp av triangulering eller interferometri kan senare en bild skapas i rummet. Uppkomna data digitaliseras och kan sedan sändas som en fil till ett laboratorium.

Den färdiga konstruktionen kan framställas direkt med CAD/CAM-teknik utan arbetsmodell. Det vanliga är dock, att laboratoriet framställer en arbetsmodell, framför allt vid större konstruktioner. I dag är de ett fåtal laboratorier i Europa som kan hantera dessa data, men nyinvesteringar i denna teknik är omfattande och nya produktionsenheter är på väg.

I vissa reklamsammanhang anges avläsningen av ett konventionellt skedavtryck, med optisk teknik, oegentligt för digital avtrycksteknik. I stället för att sända avtrycket till laboratoriet sänds en datafil. Tidsvinsten och fördelarna med detta förfarande ser jag som tveksam.

Foto: Dental Syd

Oavsett teknik krävs samma procedur med friläggning av preparationsgränsen och torrläggning, även av motstående käke, för att korrekt avläsning skall kunna ske. Några metoder kräver dessutom, att det område som skall avbildas belägges med ett pulver. Detta för att utesluta fel på grund av reflexer från tanden.

Inköp och investering i denna nya teknik kräver omtanke och viss insikt i hur den kommande utvecklingen kan se ut. Detta med tanke på en tämligen stor initial investeringskostnad och den snabba utvecklingen.

För närvarande finns en metod tillgänglig (CEREC, Sirona) som tillåter både avbildning och tillverkning direkt på kliniken. Detta system har utvecklats kontinuerligt och har genom åren fått relativt många användare. En begränsning är dock, att större (> tre led) brokonstruktioner inte kan framställas.

Övriga system arbetar i stort enligt samma grundprinciper, d.v.s. efter avbildning handlägger externa laboratorier den fortsatta databearbetningen och framställning av det protetiska arbetet. De system som för närvarande finns på marknaden är CEREC (Sirona), Lava (3M ESPE), E4D (Planmeca) och iTero (Straumann).

Hur ser då framtiden ut?
Inom film och fotografi har den analoga tekniken i princip försvunnit från marknaden och ersatts med digitala motsvarigheter, som kontinuerligt utvecklas. En liknande utveckling kan vi sannolikt förvänta oss för den beröringsfria optiska avtryckstagningen, förbättrade brukaregenskaper och lägre kostnad.

Något som med stor säkerhet kommer att bli en möjlighet i framtiden är, att kunna avläsa en preparerad tand genom saliv, blod och mjukvävnad. Detta kommer att underlätta arbetet och ge stora tidsvinster med förbättrad kvalitet på slutprodukten.

Utvecklingen har bara börjat och den kommer sannolikt att gå snabbt och i grunden förändra vår vardag både i kliniken och på laboratoriet.

2010-04-30
Professor Stig Karlsson
Institutionen för Odontologi
Sahlgrenska Akademin, Göteborg