Publicerad 13 mars 2009
Många av landets hundratusentals snarkare kommer med remiss till sin tandläkare för att prova ut sömnapnéskena. Men landets tandläkare kan vara mer aktiva i att hjälpa patienter som har problem med snarkning. Det menar tandläkare Ewa Hedner som specialiserat sig på området.
– Mina patienter brukar vara mycket tacksamma när jag tar upp frågan om snarkning.
Snarkning har länge betraktats främst som ett problem för den som ”ligger i sängen bredvid” och i första hand som ett medicinskt problem för den som snarkar. Men på senare år har forskning visat att nattliga andningsuppehåll – sömnapné - som ofta stör snarkarens sömn är en riskfaktor för annan sjuklighet som hjärt-kärlsjukdomar och diabetes.
Normalt sett är det läkare och inte tandläkare som identifierar så kallat sömnapnésyndrom. Tandläkaren kommer in i vårdkedjan först när patienten blir ordinerad en apnéskena.
En förutsättning för diagnos och behandling är naturligtvis att patienten kommer till vården med sina problem. Här har allmänheten blivit allt mer medveten men fortfarande är det många som inte vet att de har andningsuppehåll. Här har tandläkaren en chans att hjälpa till menar Ewa Hedner.
– ”Friska” personer har ju ingen kontinuerlig kontakt med sjukvården, men nästan alla går ju regelbundet till tandläkaren.
Tandläkaren ser mycket
Ewa menar att man som tandläkare har goda förutsättningar att hitta personer med misstänkt sömnapné genom att kombinera objektiva fynd med ledande frågor.
– När jag ser en ny patient första gången gör jag alltid en mer omfattande undersökning av käkleder, tuggmuskler, orala slemhinnor etcetera och ställer frågor om patienten har huvudvärk och pressar eller gnisslar tänder. Vid sidan om detta kan man ägna uppmärksamhet åt tungstorlek, svalgdimension, mjuka gommen och underkäkens anatomi. När jag tycker mig finna sådant som ger misstanke om sömnapné brukar jag följa upp med frågor om snarkning, andningsuppehåll, känd blodtrycksförhöjning och sömnighet dagtid. En kombination av dessa faktorer betyder en kraftigt ökad risk för sömnapné och som tandläkare bör man rekommendera en sådan patient till vidare utredning, berättar Ewa.
Ewa menar att det är en fördel om tandläkaren ingår i ett specialistteam eller har väl upparbetade kontaktvägar till experthjälp för bedömning och diagnos. Dessutom måste samarbetet med tandteknikern fungera bra.
– Själv samarbetar jag med Sömnkliniken på Carlanderska i Göteborg där jag också har tandläkarmottagningen, berättar Ewa.
Sömnregistrering viktig för diagnos
Ett led i diagnosen av sömnapnésyndrom är att patienten gör en sömnregistrering. Denna görs vanligtvis på ett sömnlaboratorium och tolkningen av registreringen görs av specialistläkare. För att avgöra graden av sjukdom måste man också ta hänsyn till eventuell dagtrötthet, arbetsoförmåga, övervikt, hjärt-kärlsjukdomar och annan sjuklighet.
Bettskenor som används vid sömnapné och snarkning kan se olika ut. De tillverkas i olika material och individuellt efter varje patient. Det är viktigt att tandläkaren har kompetens att välja rätt typ av apnéskena och också vet hur mycket käken ska dras fram för optimal effekt. Dras den fram för mycket får patienten ofta besvär med smärta i käklederna. Dras den fram för lite kan behandlingseffekten utebli. Ewa förordar en skena i mjukplast som ligger an mot tandköttet för att på så sätt fördela trycket och minska risken för oavsiktlig tandreglering.
Noggrann utprovning
Innan Ewa börjar prova skenan visar hon i ord och bild för patienten varför det är viktigt med bra sömn och orsakerna till andningsstörningen samt eventuella medicinska konsekvenser. Val av skena och metod diskuteras med patienten. Efter en period på några månader med två till tre utprovningsskenor görs en kontrollmätning för att följa upp behandlingseffekten.
– Därefter tillverkas den permanenta skenan och då vet vi att den kommer att ge ett gott resultat och kännas behaglig.
Skenan har en hållbarhet på 4–5 år, men Ewa föreslår uppföljning av patienten efter 1,5–2 år, främst för att se till att påfrestningen inte blir så stor på tänderna att det sker en ogynnsam tandreglering.
Att tandläkare ger livsstilsråd är kanske inte så vanligt, men Ewa menar att samhället har mycket att vinna på att tandläkarna gör det i samband med uppföljningsbesök. Till exempel är det mycket vanligt med sömnapné hos överviktiga och för varje kilo som patienten tappar i vikt minskar benägenheten för snarkning och sömnapné.
TEXT: LILLEMOR BULUKIN
Ewa Hedner, tandläkare och forskare, driver Tandläkargruppen på Sömnkliniken, Carlanderska i Göteborg tillsammans med kollegan Peter Runfelt.
FAKTA:
Sömnapnésyndrom är en relativt vanlig sjukdom och i Sverige beräknas 300 000–400 000 vara drabbade. Till riskgruppen hör överviktiga, rökare och flitiga alkoholkonsumenter. Den som lider av sömnapné löper risk att utveckla hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes.
Apné under sömnen innebär i detta sammanhang ett andningsuppehåll som varar i över 10 sekunder och hypopné innebär att andningen i hög grad begränsas av trång andningsväg.
För att diagnostisera sömnapné görs en sömnregistrering och flera index registreras som ett mått på svårighetsgraden. De vanligast använda är: AHI (apné-hypopné-index) och ODI (oxygen desaturation index) som båda utgör mått på det totala antalet störningar per timme sömn.
De vanligaste behandlingarna syftar till att förhindra att vävnaderna i svalget ska falla ihop under sömnen. Apnéskena är en avtagbar bettskena som sitter i både över- och underkäken och tvingar underkäken framåt. CPAP-behandling innebär att man via en näsmask kopplad till en kompressor skapar ett lätt övertryck i luftvägen och därmed förhindrar vävnadskollaps.
Läs mer: På Hjärt-Lungfondens webb, www.hjart-lungfonden.se finns en mycket informativ temaskrift ”Sömnapné” för nedladdning.
|
