Bra utredning, men hur ser tandhälsan ut i Sverige om tio år?

På det stora hela är ”När behovet får styra” en väl utförd utredning. Utredarna har gjort ett mycket bra grundarbete. Men på vilken tandhälsogrund skall egentligen tandvården utformas, frågar sig Praktikertjänsts kvalitetsansvarige tandläkare Anders Jonsson.

Utredarna har haft god kontakt med alla företrädare för tandvården. Materialet som presenteras ger en bra bild över tandvården i Sverige, anser Anders Jonsson.

– Tyvärr är det väldigt mycket fokus på pengar. Veronica Palm sa själv i intervju att det var skönt att gå in i utredningsarbetet med premissen att det inte finns mer pengar, utan att de pengar som finns skall omfördelas.

Anders Jonsson Ptj

Anders Jonsson Ptj

Direktiven var ju sådana att man skulle skapa förutsättningar för ett jämlikt system.
– Tandvårdsstödet – som det ser ut idag – är väldigt jämlikt i sin utformning. Det är ju identiskt i hela landet. Och det är en klar fördel, jämfört med situationen för regionerna och sjukvården. Där har vi 21 olika lösningar och dessutom ojämlikheter även inom regionerna.

Utredarna har förstått att tandvården inte vill sortera under regionerna. Det är ju nej direkt till det från alla i hela branschen.

– Nu blir det väl så till viss del ändå. Utredarna skriver ju att de kommer att flytta befolkningsansvaret från Folktandvården till regionerna. Regionerna kommer att få lite mer att säga till om, framför allt om den privata tandvården.

– Under den första tiden av pandemin, såg vi hur regionerna stängde tandvårdskliniker och tog över resurserna. Regionen ville ha material men även en del medarbetare som fick hoppa in och jobba i sjukvården.

Å andra sidan föreslår utredarna att F-tandvården – som regionen bekostar idag – skall övergå i statlig regi.

– Det är ju en liten del av tandvården. Det finns ju 21 olika modeller för den. Den vill man ju att den skall bli en statlig modell, och det är jättebra. Det vore också bra om man gjorde samma sak för barn- och ungdomstandvården. Det har inte utredningen föreslagit. Nu sitter man på 21 olika håll i landet och uppfinner hjulet själva. Det är varken kostnadseffektivt eller kvalitetsutvecklande.

Utredningen föreslår genomgående att principen störst behov = mest ersättning skall gälla. En logisk slutsats, som tyvärr kan bli svår att administrera, anser Jonsson.

– Då måste man ju ha en form av riskbedömning. Det är ett bra instrument för att kunna ge dem med störst behov mest stöd. Bekymret är att tekniskt sett är det inte lätt att konstruera modeller eller programvaror som bedömer detta på ett objektivt sätt. Det finns en klar risk att riskbedömning blir nyckfull. Det blir svårt att avgöra objektivt vem som är i mest behov. De hade ett sådant system i Danmark, men det togs bort.

Baksidan av det myntet är att man föreslår fasta och enhetliga priser.

– Att priserna är fasta för patienten har vi inga problem med. Men att ersättningen till vårdutövarna skall vara den samma till alla tandläkare är inte bra. Då blir det att staten fastställer vad det kostar att bedriva tandvård. Det kostar inte lika mycket att driva tandvård i hela Sverige. Det är ju inte riktigt samma hyror eller löneläge i glesbygden jämfört med storstäderna.

Ett område som inte tagits upp i utredningen är på vilken tandhälsogrund tandvården bör utformas. Har utredningen tittat på förändringar i behandlingspanoramat? Hur ser det ut nu, hur såg det ut för tio år sedan, frågar sig Anders Jonsson.

– Reparativa åtgärder i tandvården minskar ordentligt! Rotfyllningar, bryggor och kronor minskar. Antalet tandvårdsrädda patienter har minskat och protesbärare har blivit färre. De sista 20-30 åren har tandhälsan blivit extremt mycket bättre.

– Då är frågan om man skall utbilda fler eller färre tandläkare, eller om det är tandhygienister vi behöver. Det är en sak jag tycker man kan fundera på i framtiden: Hur skall tandvården organiseras efter behovet? Hur ser tandvården ut framåt och hur ser svenskens behov ut framåt och hur skall man bemöta den efterfrågan som finns? Här tycker jag inte man varit jättetydlig.

Bristen på tandläkare och tandhygienister i glesbygden är egentligen inget tandvårdsproblem. Det är ren marknadsekonomi.

– Vill man ha tandläkare ute i glesbygden, så får man höja lönerna. De som går ut från tandläkarhögskolan idag vill oftast inte flytta från storstäderna.

– Jag såg att en tandvårdsdirektör hade klagat på att utredningen inte löser problemet med underbemanning i glesbygden. Nej, det är klart att den inte gör. Hur skulle den kunna göra det? Man kan inte dirigera folk att arbeta.

Källa: Intervju med Anders Jonsson