Digitala avtryck nu en mogen teknik

Tandteknik

I en intervju berättar tandtekniker Przemek Seweryniak om de nya tekniker och material som är på väg in på det tandtekniska området och förändrar tandteknikernas roll. Han konstaterar också att Intraoral scanning nu fått sitt genombrott hos tandläkarna. Här följer den första delen av intervjun.

Intervju med Przemek Seweryniak, CDT, DTG, Cosmodent AB, Malmö.

Vilka är de stora framstegen inom tandtekniken de tre senaste åren?

De senaste tre åren har främst kännetecknats av att intra oral scanning verkligen tagit fart. Visserligen har det kommit en del nya material, men det är för tidigt att säga om dessa får ett större genombrott. Som vanligt saknas det tillräckligt med studier och långtidserfarenhet av dessa. Och som historien visat så många gånger förr kommer det ibland material som försvinner ganska snart igen.

Däremot har just digitala avtryck ökat lavinartat, iallafall bland våra kunder. Från att få in något enstaka avtryck då och då för tre år sedan till att idag närma sig 50 procent. Det visar både en tydlig trend och en teknik som blivit mogen. Vi har i stort sett testat allt som går med denna relativt unga teknik. Imediatproteser, KG-flugor, proteser, bettskenor, singel-, del- och helimplantat samt självklart all vanlig protetik från singelkrona till helkäksrekonstruktioner.

Tekniken gör det dock inte alltid lättare för tandläkarna. Med alla former av digitala lösningar dyker det alltid upp nya problem, oftast i form av dålig programmering och buggar när företagen försöker komma ut med nya uppdateringar som har funktioner som ska slå konkurrenterna. Oftast får dessutom tandläkarna en väldigt medioker utbildning på scannern vilket är riktigt dåligt när man köper en produkt för 300.000 kr. Den kräver en ordentlig genomgång för det är tyvärr inte som säljarna påstår att bara tuta och köra.

Ska man satsa på denna teknik tycker jag att man som tandläkare ska kräva en ordentlig utbildning i digital avtryckstagning, gärna i flera steg så att man först lär sig scanna enkla arbeten och sedan allt mer komplicerade. Dessutom lämpar sig inte tekniken för alla slags avtryck heller. Djupa subgingivala preparationer kräver ännu noggrannare friläggning än konventionell teknik till exempel, och detta är något som ofta glöms bort att informeras om från återförsäljarna.

Vad är nytt?

Med digitala avtryck följer en massa nya möjligheter. På t.ex. implantatfall med direktinstallation kan vi leverera en temporär krona till dagen efter. Skulle tandläkaren suttit i samma lokaler så talar vi egentligen bara om någon timme.

Kommunikationen förbättras avsevärt när tandläkaren kan skicka sitt avtryck och rådfråga oss om preparationer, friläggning eller annat under tiden patienten sitter i stolen. Eftersom de flesta kunder som vi samarbetar med befinner sig långt från lab så är det ett lyft att snabbt få se patienten i munnen utan att vara på plats. Dessutom kan vi vid behov granska avtrycken direkt oavsett var vi befinner oss. Både 3Shape och Sirona har appar som låter oss plocka fram telefonen eller ipaden och enkelt titta på och granska avtrycken. All kommunikation förenklas avsevärt på detta vis. Likaså kan tandläkaren granska vår design om det behövs.

Med Trios senaste scanners kan man göra färgtagning i samband med avtrycket och i några fall har vi fått lita helt på dessa när tandläkaren glömt att ta färgen. I ett fall hade scannern och tandläkaren tagit två helt olika färger och efter diskussion med tandläkaren gjorde vi arbetet efter scannerns färgtagning och färgen blev perfekt.

Hur förändras tandteknikerns roll med den nya tekniken?

Vår roll förändras inte speciellt mycket, däremot förändras verktygen och maskinerna som vi använder. Där vi förr använde vaxkniv och vassa instrument för att vaxa kronor använder vi idag bildskärm och mus. Där vi tidigare använde gipsblandare och vibrator använder vi idag 3D-printer och ljusugn. Vi gör egentligen samma arbete men på ett helt annat sätt. Och kraven ökar egentligen på teknikern som sitter framför skärmen. Att visualisera ett slutresultat på en skärm är i många fall betydligt svårare än att fysiskt kunna hålla det i handen. Även om tekniken gör många saker mycket lättare så är de stora komplexa fallen fortfarande komplexa med den nya tekniken. De nya kraven på oss är i stort sett inte att egentligen inte vara tandtekniker utan dentalteknologer – vi ska kunna arbeta i avancerad CAD-miljö, kunna beredda maskinfiler för fräsning av komplicerade fall och i vissa fall skriva egna frässtrategier till maskinen för att fräsa komplicerade arbeten. Att arbeta med 3D-printrar och samtidigt kunna lägga upp en enstaka framtand i fältspatsporslin, det kräver verkligen både en konstnärlig och teknisk sida av oss, mer än någonsin tidigare. Jag tycker det är helt fantastiskt kul att kunna ha ett så omväxlande arbete om man vill.

Hur förändras tandläkarens roll/arbete?

Tandläkarens roll förändras inte nämnvärt. Avtryckstagningen är en ganska liten del av en tandläkares vardag även om den är väldigt viktig. Precis som med all annan teknik eller nya material finns det en inlärningskurva. Det är inte så att en scanner automatiskt gör en till en bättre tandläkare eller att den tar bättre avtryck. Däremot tvingar den kanske tandläkaren att bli bättre. När man ser sin egen prep och prepgräns i 10-1000x förstoring på skärmen är det svårt att bortse från uppenbara brister. Rent kvalitetsmässigt tror jag att de kliniker som skaffar en scanner automatiskt kommer att höja sin egen ribba just för att de plötsligt ser saker på ett helt annat sätt. Om man inte redan jobbar med digital röntgen och andra digitala hjälpmedel så blir nog steget till digital avtryckstagning väldigt tungt.

Vilka förändringar ser du inom tillverkning och processer?

Den absolut största förändringen både processmässigt men även rent mentalt är att kunna tillverka protetik utan fysiska arbetsmodeller. När vi väl kalibrerat våra processer i framställningen av mindre arbeten, behöver vi plötsligt vid vissa typer av arbeten inga modeller. T.ex Monolitiska kronor och mindre broar i zirkoniumdioxid, bettskenor och även proteser. Just övergången från att alltid varit beroende av en fysisk arbetsmodell på patienten till att plötsligt göra allting i en virtuell värld och arbeta med virtuella modeller och artikulatorer och därefter lämna ut ett färdigt arbete utan att kunna kontrollera det mot en fysisk modell är mentalt väldigt påfrestande. Kommer det att passa eller inte?

Jag tror de flesta tandtekniker har ett stort kontrollbehov. Att då fullständigt lita på att det man gör i CAD-miljö sedan fräses ut av en maskin och som i Zirkoniumdioxidens fall dessutom kontrollerat ska krympa ca 20 procent för att sedan passar perfekt varje gång är i egentligt helt fantastiskt och nästintill obegripligt. Men en CNC-fräs har den precisionen och om du sätter in samma parametrar på krona efter krona får du också samma resultat.

När man gör kronor för hand kan man inte få samma repeterbarhet som en maskin kan åstadkomma. Distanslacket för cementspacern är kanske lite tjockare idag än igår för att lösningsmedlet avdunstat något, gipsen kanske fick några droppar vatten mindre denna gången än förra blandningen. Hur noga man än är så kan man inte på samma sätt som en fräs skapa samma resultat gång på gång.

Däremot har vi fortfarande inte kommit dithän att maskinen eller programmen kan ersätta det konstnärliga i vårt yrke. Att lägga porslin i olika lager och skapa något som härmar naturlig emalj som samtidigt är individuellt anpassat efter en patients önskemål, dit har vi fortfarande många år kvar innan maskintillverkning och automatisering tar över. Vi ser dock redan att detta sker i andra branscher. Som exempel har Foxxcon som tillverkar mobiltelefoner för Apple och Samsung ersatt 60.000 arbetare med robotar för att tillverka en specifik telefon. Kan detta hända i vår bransch? Absolut, frågan är inte om utan när någon skapar en process för att tillverka billigare kronor än de som tillverkas i Kina, med en jämn kvalité som den digitala tekniken tillsammans med en robotiserad produktion skulle kunna leda till.

Vad är nytt när det gäller utrustning och maskiner?

3D-printrar är det som behövs för att kunna arbeta med digitala avtryck. Även om det går att fräsa modeller så är det tyvärr tidsödande. Dessutom har vår bransch plötsligt blivit en guldgruva för alla tillverkare. Det finns printrar från allt mellan 5.000 – 2.000.000 kr och alla lovar dig i stort sett samma resultat, vilket självklart inte är helt sant. Jag tror inte att printertillverkarna har förstått vilken precision tandtekniker jobbar med. Vid kontakt med en större tillverkare frågade jag vilken precision de hade på sin printer och om jag fick skicka modeller för test innan jag beslutade mig. Som svar fick jag att deras printrar är så pass noggranna att de används i flygindustrin så vad jag än har för krav så kommer de att duga även för mig, men de tänkte min själ inte printa något test till mig.

Hur man kan ha den inställningen när man vill sälja en maskin för 750.000 kr har jag ingen förståelse för och det visar tydligt på arrogansen i deras bransch för jag har råkat ut för liknande scenario ett par gånger. Det är inte ett flygplan som är 50 meter långt som vi ska jobba med, det är kronor som ska sättas fast med cement som har skikttjocklekar på 20y och är ca 1 cm stora. Det är en ganska väsentlig skillnad mot att printa en mugghållare till ett flygplan tycker jag.

Men som allt annat kommer de ta några år innan vi kommer få se en standardisering och framförallt en kvalitetshöjning på printrarna för att man till hundra procent ska kunna lita på vad som kommer ut ur dem.

Några intressanta nya material?

Det finns en del nya spännande material på intåg. Bland annat flera sorters technopolymerer såsom PEEK och PEKK som visar lovande resultat för användning i både partialproteser men även som stommar i implantatbroar. Nya Zirkoniumdioxider med lägre styrka men en translucens som närmar sig e.max. Och en hel del nya litiumdisilikater från olika tillverkare. Framtiden ser lovande ut, men även om jag testar så är jag fortfarande försiktig tills det kommer mer forskning som visar positiva resultat långsiktigt.

Runt hörnet finns framför allt 3D-printade kompositer och bettskenor

Det senaste materialet som jag anammat och som jag tycker ger mig helt fantastiska resultat är E.max press Multi som är en vidareutveckling av e.max Press. Genom en speciell teknik kan man få de pressade objekten skiktade med dentin och insisal färger. Framförallt har man också lyckats få bort tendensen till gråstick i materialet som de vanliga e.max puckarna dras med om man inte är försiktig.

Text och bild: Przemek Seweryniak, CDT, DTG

Certified Member – European Society of Cosmetic Dentistry
Past President – Swedish Academy of Cosmetic Dentistry

Taggar
Tandteknik