Fräsning och printning tar över från traditionella tekniker

Tandteknik

Här fortsätter intervjun med tandtekniker Przemek Seweryniak. Han berättar bland annat om hur han under två års tid testade och utvärderade alla 3-D printrar på marknaden innan han investerade i tekniken. På tandteknikerutbildningen skulle han vilja se en tydligare inriktning mot digitala arbetsflöden.

Vad händer globalt?

Det jag ser är att framförallt små labb försvinner. Den nya tekniken för med sig höga kostnader för labben. Fräsar, scannrar, 3D-printrar är inte helt billiga. I USA blir många labb som väntat för länge med övergången till ny teknik uppköpta eller får lägga ner. Konkurrensen från Asien bidrar säkert även till detta. Vi ser ju en svag tendens av detta även i Sverige där mindre labb köps upp av de större.

Man ser också fler och större center för fräsning och printning. Det betyder att fler och fler tyvärr vill ta av den lilla vinst vi har på labben. I USA har det kommit nya regler att enbart FDA-godkända komponenter på implantat får användas tillsammans med mjukvara och implantat medan det går bra att t.ex. ta en plastkomponent och gjuta den. Jag har förståelse för att komponenter bör och ska vara CE-märkta och FDA-godkända t.ex. men att samtidigt tillåta en klart mycket sämre teknik är konstigt.

Vi ser ju också hur de stora implantatföretagen försöker slå sig in på labbens marknad genom att erbjuda oss kronor som är uppåt väggarna för högt prissatta för att det överhuvudtaget ska vara lönsamt för ett labb. Däremot tror jag att i längden, när alla avtryck är digitala, blir strategin att tandläkaren ska kunna skicka avtryck direkt till tillverkaren av implantatet och få distans och krona därifrån och på så vis helt slippa labbet. Det blir intressant om detta slår igenom eller inte.

Vad behöver göras för att säkerställa och höja kvalitén på tandtekniska arbeten ytterligare?

Jag skulle vilja se en legitimering av tandtekniker i framtiden men också ett krav på att ha ett ledningssystem som är granskat av tredje part såsom FR2000 och ISO. För oss har det verkligen varit ett lyft att gå igenom en sådan process där vårt kvalitetsarbete och ledningssystem årligen revideras av en extern revisor. Man tvingas helt enkelt att tänka igenom sina rutiner hela tiden och undviker att hamna i slentrian. Samtidigt gör det oss bättre än vi var igår, eftersom vi ändrar våra arbetssätt till det bättre när något som inte helt fungerar ändras till det bättre. Framför allt skulle en legitimation tvinga industrin att tänka om och sluta ge sig in i vår bransch. Även om jag är säker på att det inom en snar framtid kommer finnas alltmer automatiserade centra som tillverkar kronor och broar kommer tandteknikerna fortfarande att behövas för de fall som automatiseringen inte klarar eller industrin inte finner lönsamma.

Vad skulle kunna skynda på konverteringen till digitala avtryck?

Tekniken är mogen men däremot är kostnaderna fortfarande för höga för de flesta. Jag tror dock att vi kommer se samma sak som på labbsidan. Det kommer att lanseras nya modeller av scannrar vartannat år som är lite bättre, lite snabbare eller har lite fler finesser än förra årets modell, men priset blir det samma. Det behövs mer konkurrens helt enkelt. De 3-5 scannertillverkare som finns idag skulle behöva bli 50-100 precis som för avtrycksmaterialen. Alla system skulle dessutom vara öppna och tillåta tandläkaren att göra vad de vill med filerna de scannat utan att tvunget göra som tillverkaren/årterförsäljaren vill.

Vad händer med 3D-print?

Än så länge är det inga stora förändringar i vår bransch men det vi ser globalt är väldigt spännande. Man kan idag printa kroppsdelar, skor, bilar och annat. Det som funnits relativt länge i vår bransch är printat CoCr och modeller. Jag hoppas på mer konkurrens i den branschen och framför allt fler printrar som är anpassade för material och tekniker direkt för labbsidan.

3D-printer

På frässidan finns det hur mycket som helst att välja på men printrarna är fortfarande begränsade. Jag ser däremot stor potential i framtiden och drömmen är fortfarande, som jag skrev för något år sedan, att se en printer som kan skriva ut en krona med CMYK färger så att kronan blir exakt som den färg som till exempel en Trios scanner avger. Vare sig det blir i komposit eller keram kommer det att underlätta väldigt mycket och framför allt höja kvalitet på enstaka restaurationer och göra att de alltid smälter in med de övriga tänderna.

 

Vad har 3D-print för fördelar jämfört med traditionell metod?

Den största fördelen är att man får en modell som i princip inte kan gå sönder vid vanlig användning. Man kan ta avtryck på patienter med i stort sett alla konstiga avvikelser, parod, stora svarta trianglar, med tandreglering på plats, och massa andra tillfällen när vanliga avtryck är ett bekymmer. Sedan går det att printa en modell som exakt avger avtrycket. Vid traditionell avtryckstagning har man problem vid ovanstående exempel. Smala, långa och tunna underkäksincisiver är ofta ett annat problemområde på labb, vare sig det är prejade eller inte, eftersom gipsmodellen ofta går sönder om man inte är extremt försiktig. Med printade modeller är detta inte ett bekymmer. Däremot är det största bekymret att vi inte längre har ytstruktur på modellen utan måste få denna information på foto från tandläkaren. Får vi inte denna information kommer vi aldrig att kunna tillverka t.ex. en ensam framtand som perfekt passar in i omgivningen. Förutom detta har vi ännu inte hittat några andra begränsningar.

 

Hur långt har utvecklingen/tillämpningen av 3D kommit?

Utvecklingen har kommit väldigt långt. Idag kan man printa allt från skor till bilar. Men för ett mindre labb är det kanske inte så intressant med en 3D-printer för flera hundra tusen eller kanske till och med flera miljoner kronor. Det finns tyvärr många oseriösa tillverkare som inte överhuvudtaget har en kundservice eller rådgivning att tala om. Jag letade nästan i två år innan jag bestämde mig. Jag hade kontakt med de flesta stora tillverkarna, skickade filer för testprints, utvärderade material och priser på dessa.

 

Det visade sig efter mycket letande att skillnaderna mellan en printer för en miljon kronor och en som kostade under hundra tusen kronor inte var så stor som man skulle kunna tänka sig. Visst finns det självklart skillnader i snabbhet och den mängd man kan printa vid ett tillfälle, men skillnaden i precision är inte i närheten värd den stora prisskillnaden. Så därför valde jag efter nästan två års letande att köpa in 3D-printrar från Formlabs. Form 2 är en liten smidig 3D-printer som använder sig av SLA-teknik och har en relativt stor bädd att printa på jämfört med många av sina betydligt dyrare konkurrenter. Det tar visserligen lång tid att printa modeller med denna printer men jag kan samtidigt printa betydligt fler på en gång. Vissa betydligt dyrare printrar har en yta som är mindre än min smartphone och med en sådan hade man bara kunnat printa ett arbete i taget och fått springa och sköta maskinen hela tiden. Fördelen med att ha en större yta, även om det går långsamt, är att man kan ladda printern med ett arbete på morgonen som är klart till eftermiddagen och sedan fylla printern och låta den jobba på natten så att det blir klart till nästa morgon. Är det den bästa på marknaden? Absolut inte, men jag kommer ha mina fyra printrar under de närmaste åren till tekniken mognat och printrarna blivit ännu bättre, snabbare och kan printa med ännu högre precision.

Utbildning: Du och tandläkare Bo Andersen i Halmstad håller kurser i bettfunktion. Ser ni framsteg hos deltagarna. Vad får de med sig från kurserna?

Förutom en stor portion entusiasm som många deltagare lämnar våra kurser med så har de fått med sig en rad nya verktyg i verktygslådan. Helt enkelt en förnyad syn på hur de kan hjälpa patienterna med bettproblem för att må bättre. Den stora vinningen på våra kurser kommer också av att vi håller kurserna både på klinik och på labb. På så sätt får deltagarna en inblick i både den kliniska och den tekniska delen. Dessutom tycker de flesta tandläkare att det är riktigt kul att sitta på labb och jobba.

Hänger dagens tandteknikerutbildningar med i den digitala tekniken?

Inte helt. Jag skulle vilja se en tydligare inriktning mot digitala arbetsflöden och en minskning av det traditionella arbetssätten. Trots allt så är det helt olika sätt att jobba på och det är inte säkert att en tekniker som är en talang på att vaxa är duktig på CAD och vice versa. Så att hitta de som trivs i datormiljö och utveckla deras kunskaper i denna är viktigt för framtiden, samtidigt som de som är mer praktiska ska få utveckla den. Jag tror det hade varit mer till nytta för de som går utbildningen men även för labben som de hamnar på så småningom. Det är viktigt att det kommer ut tekniker som kan bemästra CAD och CAM samt sköta maskiner som fräser och printar. Vi är alla nya på området och det hade hjälpt nyexaminerade att snabbt få jobb på labb som idag inte har tillgång till dessa kompetenser men vill investera i den nya tekniken.

Nyrekrytering av tandtekniker?

Finns det tillräckligt många svenska tandtekniker som behärskar den nya tekniken?

Jag är övertygad om att vi i Sverige ligger långt framme när det gäller digitala arbetsflöden. Om det däremot finns tillräckligt många som behärskar den är svårt att sia om. Kanske kan Dental24 göra en undersökning bland labben?

Läs också Del 1 av intervjun >>

 

/Dental24

 

Bilder: Przemek Seweryniak, CDT, DTG

Certified Member – European Society of Cosmetic Dentistry
Past President – Swedish Academy of Cosmetic Dentistry

Taggar
Tandteknik