Om du letar efter tandvård när du är i Göteborg…

Upplevelse

Vad gör man när en gnällig tand förklarar att den menar allvar? När det gör så ont så att man inte kan arbeta ordentligt? Man ringer sin tidigare tandläkare, en organisation som drivs i offentlig regi av landets regioner. Där finns inget att hämta. Kliniken är nedlagd. Och eftersom jag inte visat aktivitet är jag avlistad. Väntetiden att lista om sig är ett år.

Det är fredag förmiddag. En av de nya kedjorna ger mig en tid samma dag. Det är snyggt och fräscht i mottagningen och alla är vänliga. Ingen väntetid på mottagningen, behandlingen drar igång inom några minuter.

Min gnälliga tand är redan lagad två gånger tidigare. Tandläkaren konstaterar att smärtan kan vara en inflammation eller en skadad tandhals. Det finns en tydlig borstskada. Röntgen ger inget entydigt svar. Lagningarna gör nämligen diagnosen svår. Pulserar smärtan? Det gör den ofta vid inflammation. Jag svarar nej, det tycker jag inte. Hon satsar på tandhals-diagnosen. Hon applicerar ett tunt lager komposit, ger mig en värktablett och rådet att borsta med sensitiv tandkräm. Det blir bättre med tiden. Hon har själv haft en liknande skada.

Det gör mer ont när jag lämnar mottagningen. Det är för att undersökningen retat tanden, säger tandläkaren. Jag är ändå lättad.

Väl hemma, har smärtan fördubblats på en skala. Det går inte längre att trycka på tanden uppifrån. Nu känner jag tydligt hur smärtan är pulserande. Det går inte hålla smärtan i schack med receptfria läkemedel.

Här i Göteborg finns en akut jour-tandvård. Det är en service som drivs av samma organisation som inte kunde ta emot på ett år. Inte alla medborgare i Sverige åtnjuter en sådan service, har jag förstått. Jag bokar en tid, och blir varnad för att verkligt akuta fall måste gå före. Men jag släpps in på sekunden på min bokade tid.

Jag drar min historia och röntgas igen, för andra gången på ett dygn. De förstår hur den förste tandläkaren tänkte. De beslutar sig för att ta bort fyllningen som tycks vara sprucken. Det blir bedövning, lite borrning för att rensa upp och en ny fyllning. Teamet är proffsigt och väloljat. De utför behandlingen snabbt och rutinerat. Men de betonar att det är en temporär fyllning och att behandlingen är akut. Jag kan få komma tillbaka. Jag bör gå till min vanliga tandläkare. Full av bedövning är jag glad över att jobbet blivit åtgärdat utan smärta. Jag får en utskrift av röntgenbilden att visa min ordinarie tandläkare.

Men när bedövningen släpper är smärtan precis som förr, om inte värre. Jag får smärtstillande utskrivet över telefon, med tabletter som dosmässigt är som 1,5 av de receptfria. Söndag morgon är jag tillbaka på akuten igen för att kolla upp. Tandläkaren kan bara konstatera att jobbet måste göras ordentligt av min ”ordinarie tandläkare”.

Resten av helgen blir både smärtsam och oviss. Via en personlig kontakt, får jag en tid hos en privat tandläkare. Det blir tid måndag morgon. Jag förklarar min historia, hon röntgar, bedövar och kan på basis av vad de andra redan sagt och gjort lokalisera en inflammation. Det luktar fränt när kärnan till smärtan blottas. Ny temporär fyllning, ny återbesökstid.

Fyra tandläkare på fyra dagar lyckades göra smärtan uthärdlig.  Jag är inte det minsta bitter över att endera tandläkaren inte gjorde sitt jobb eller ”missade” diagnosen. Tvärtom, jag är övertygad om att alla gjorde sitt bästa efter sina förutsättningar. Att få så mycket kvalificerad vård så pass snabbt är ett privilegium. Jag lyckades anlita en modern kedja, en offentlig organisation och en privat tandläkare och blev mycket väl mottagen hos samtliga. Servicenivån i svenska storstäder är bättre än vad man i många länder – och svenska samhällen – bara kan drömma om. Det kostade mig en slant. Men för att bli av med smärtan, hade jag gladeligen betala det dubbla. Förhandlingsläget är inte så bra när man har akut tandvärk. Det var inte tal om att vänta in Tandvårdsutredningens 200-krona. Om den nu går igenom.

Hade en eller två av de här besöken kunnat undvikas? Vem vet? Den offentliga organisation som inte kunde ta emot mig på minst ett år har mina journaler. Om de för journal, så betyder väl det att en kollega skall ha nytta av dem i framtiden? Men de delar inte journaler med de privata tandläkarna. Jag hoppas att det är sådant som Tandvårdsutredningen syftar på, när den föreslår att offentlig och privat tandvård skall samarbeta.

Efter att ha googlat tandvård hela helgen, är social media och surf full av reklam för tandvård. Internets alla trackers och AI-robotar har registrerat mina sökningar och spottar upp reklam. Information kan sammanställas och delas. Tekniken finns redan. Vad hindrar att man sammanställer och delar information inom ett område där det faktiskt är befogat?

Källa: Berättelse av en anonym patient

 

 

 

 

 

 

Taggar
Upplevelse