Tandteknikern som var pionjär på tandimplantat

Utveckling av tandtekniska lösningar för tandimplantat blev en livsuppgift för Ingemar Galéus. Redan 1975 kom han med i den experimentella grupp som arbetade med Per-Ingvar Brånemarks banbrytande innovation. Med sin tandtekniska kompetens kom Ingemar Galéus att påverka valet av avtrycksteknik, distanser och hättor för en ny industri som skulle nå ut över hela världen.

Ingemar Galéus tillfrågades 1975 om att vara med i Per-Ingvar Brånemarks grupp som arbetade med utveckling av implantatuppfinningen. Året därpå startade han Galéus Dentalteknik och i mer än 10 år ägnade han sig sedan uteslutande åt arbetet med käkbensförankrade konstruktioner. Som den första tandteknikern var Ingemar engagerad i allt ifrån utveckling och tillverkning av komponenter till utbildningar och mentorskap för tandläkare och tandtekniker.

Ingemar Galéus berättar:

Det var alltid intressant att sitta ner med Per-Ingvar Brånemark och diskutera hur konstruktionerna skulle se ut. Per-Ingvar hade ofta funderingar även kring tandteknik. Han var bland annat tidigt ute med tankar om scanning av implantaten för att få bättre passform, en teknik som skulle slå igenom långt senare. Ofta gick jag också ner till Per-Ingvars instrumentmakare Viktor Kuikka på Anatomiska institutionen som tillverkade själva implantaten. Där kunde jag ventilera mina idéer om avtrycksmetoder, material och design av komponenter.

Godkännande från Socialstyrelsen 1976

Efter en lång experimentperiod och tack vare omfattande uppföljningsdata lyckades Brånemark få metoden godkänd av Socialstyrelsen 1976. Skepsisen från tandläkarprofessionen var då fortfarande mycket stor. I sitt beslut angav Socialstyrelsen att broarna till implantaten skulle utföras som konventionella guld-akrylbroar och att 75 patienter från experimentperioden skulle få dessa broar som permanenta.

De patienter som sökte sig till den nya implantatbehandlingen hade ofta mycket svåra problem med sina tänder. Som förberedelse inför operationen fick alla patienter i gruppen träffa en psykiatriker som förklarade behandlingsgången med den då helt okända tekniken.

IG: Jag tillverkade 75% underkäkar och 25% överkäkar till den här gruppen. Eftersom jag var först i världen som tandtekniker att utföra dessa konstruktioner hade jag ingen kollega att rådfråga. Jag fick testa en rad olika inbäddningsmassor och lödmassor eftersom de material som vi normalt använde visade sig undermåliga för den precision som implantaten krävde. Det gick inte att åstadkomma passiva broar men vi fick ändå acceptera resultaten. Även kirurger och protetiker fick tänka nytt och medverka till att utveckla implantattekniken. Efter hand blev materialen bättre och till slut lyckades vi få fram en godtagbar passform.

Avtrycksteknik med öppen sked

IG: Till en början användes hydrokolloid med snäpp-in avtryckstoppar som avtrycksteknik men den hade dålig precision för implantat. Istället utvecklade jag en teknik med öppen sked och Kühns avtrycksgips, vilket gjorde att min arbetsmodell gick att lita på. Den skeden hade jag sedan mönsterskydd på i flera år.

Egen tillverkning av distans och centrumskruv

I början stod Galéus Dentalteknik för framställning av distanser och centrumskruvar medan instrumentmakare Viktor Kuikka på Anatomiska institutionen svarvade fixturerna.

När Nobelpharma i början på 1980-talet skulle ta över produktionen var Ingemar med och rekommenderade vilken distans som skulle gälla.

IG: Då valde jag den låga cylindriska distansen för placering på tandköttsnivå, som då var den optimala för oss tandtekniker att arbeta på.

Samarbete med Sjödings

IG: I samarbete med AB John Sjöding uppfann jag en No-Ox hätta som skulle hjälpa tandteknikern att gjuta broarna i Sjödings C-guld eller senare D-guld. Fästskruven bestämde jag skulle vara i Sjödings Superclasp. När Nobelpharma (senare Nobel Biocare) startade sin egen tillverkning fortsatte de med samma material.

Ingemars ursprunglig designskiss på No-ox hättan som han uppfann i samarbete med Sjödings.

Privat implantatklinik

1976 startade Ingemar och ett antal tandläkare och specialister en privat specialistklinik för tandimplantat i Göteborg som de drev under några år.

IG: Det blev en intensiv period med arbete på sena kvällar och helger för att ta hand om alla patienter. Efter hand upplöstes gruppen och flera av kollegorna startade andra företag i branschen.

Expansion och förvärv av SML Dentallab

IG: 1988 köpte jag SML Dentallaboratorium AB, ett labb med 18 anställda. Vi flyttade verksamheten till Karl Gustavsgatan 32 i Göteborg. Nu blev vi ett fullservicelabb men vi har under alla år behållit vårt stora intresse och kompetens kring implantatbaserade konstruktioner. Dessa har genom åren stått för ungefär hälften av vår omsättning.

Kursverksamhet och öppet hus

Redan i slutet på 1970-talet startade Brånemark kurser för team från Sverige och övriga världen. Ingemar och hans medarbetare var med redan i denna pionjärfas och ledde kurser för tandtekniker. Efter några år skulle det som idag är Nobel Biocare ta över den verksamheten.

Ingemar arrangerade också egna kurser för utbildning av hela team i AB John Sjödings lokaler i Kista Stockholm. Förutom Ingemar fanns bland lärarna professorer, övertandläkare och andra pionjärer på området.

Senare höll Nobel Biocare sina 2-dagarskurser för skandinaviska tandtekniker på SML. Det var också vanligt att tandläkare och tandtekniker som deltog i Brånemarks stora kurser dök upp på SML för att lära sig mer och diskutera fall.

Dr Y Komiyama från Japan har besökt Ingemar och SML vid många tillfällen sedan slutet på 1970-talet. Senast möttes de på Riksstämman 2018.