Antikviteter med en doft av den gamla världen

globe.jpgMer av samma sort är inte alltid berikande. Antikviteter kan utgöra en skön omväxling för den vars arbetsliv präglas av blänkande steril högteknologisk utrustning. Gamla föremål, inte alltid användbara och inte till salu för masskonsumtion, men ofta beroendeframkallande − de kan väcka liv i samlaren i dig.

Antikviteter är inte bara gamla och av kulturhistoriskt intresse − för vart år som går blir de mer unika. Därmed blir de kanske också mer värdefulla − åtminstone för sin ägare.

Förr sa man att ett föremål måste vara minst hundra år för att få kallas antikvitet. Nu kan alla slags äldre och begagnade saker på auktioner och loppmarknader kallas antika. På senare år har begreppet fått konkurrens av ”vintage” som ursprungligen användes mest i samband med välbevarade gamla kläder och årgångsviner. Vintage är engelska för bra årgång och det passar kanske inte in på alla antikviteter. Vissa är mer gamla än bra. Vad sägs om en ljussax med små stödben från 1700-talet?

Svenskarna har blivit allt mer intresserade av antikviteter de senaste åren. Kanske har intresset väckts av det populära och folkbildande tv-programmet Antikrundan som startar sin tjugonde säsong i januari. Kanske har intresset ökat i takt med att allt flera har haft allt mer pengar över, sedan de bekostat mat och tak över huvudet.
Antikhandlaren Ian Lundgren är en av dem som lagt märke till antikbranschens samband med den ekonomiska utvecklingen.
− Jag vill inte vara domedagsprofet, men när vår bransch går bra så brukar högkonjunkturen närma sig sin topp, sa han till tidskriften Antik & Auktion våren 2007.
Under denna höst rapporteras inte längre om rekordpriser från landets auktionsverk – oftare om försäljningar till utropspris eller under. Konsten verkar vara mest drabbad för tillfället. Det råder ingen tvekan om att det är köparens marknad. Den som har ett par miljoner kronor över kan utöka sin konstsamling med tre verk i miljonklassen för priset av två.

Undantaget från den rådande lågpristrenden var väl den 70 cm höga kinesiska palats-urnan, som ägaren använt som paraplyställ. Den ropades ut för 100 000 kronor på Stockholms Auktionsverk i slutet av november. Sexton budgivare pressade upp slutpriset till 2,15 miljoner.

Nu behöver antikviteter inte nödvändigtvis kräva stora mängder kontanter. I brist på sådana kan intresse, kunskap, tid och rejäla promenadskor leda till sköna fynd. (Som fynd räknas föremål som saknas i en samling och/eller säljs för ett lägre pris än förväntat.)

Den som en gång gripits av samlarberoende, skyr sällan något besvär för att tillfredsställa sitt begär. Det finns inte en loppmarknad som är dammig nog och inte den auktion som är långtråkig nog, att avhålla en samlare från att söka igenom utbudet och erövra det åtråvärda objektet.

Även för den som avser inhandla gåvor till andra − populärt vid denna årstid − finns massor att välja mellan: Vem vill inte ha en champagnekylare inbyggd i ett litet skåp, en Skultuna Messingsbruks grötkokare i koppar från 1893, gamla badkarsfötter av gjutjärn i form av fågelklor, en byrå med lönnfack, manschettknappar från tidigt 1900-tal med avbildade terrierhundar, bjällerkransar utan häst och vagn eller en likadan kaffekokare som Strindberg hade − komplett på balansställning och med spritlampa. Om inte annat så blir de en intressant motvikt till den rostfria minimalismen.

Läs mer
Antikauktion. Portal för antikhandlare, intresserade privatpersoner med flera: www.antikauktion.se

Tidskrifter
Antikbörsen: www.antikborsen.se
Antik & Auktion: www.antikochauktion.se
Om antikrundan: www.svt.se