REPLIK till Sveriges Tandteknikerförbunds debattartikel ”Auktoriserade tandtekniker – en fråga om patientens hälsa”

Tandtekniker

Inget nämns i debattartikeln eller på förbundets hemsida att förbundets hjärtefråga (se Tand-teknikern 1/2012, sid 24) om legitimation för tandtekniker har avslagits av riksdagen.  ”Vårt mål är auktorisation” står det på sid 11 i senaste Tandteknikern 6/2013. Fortfarande inte ett ord till medlemmarna om regeringens förslag och riksdagens beslut att inte ge tandtekniker legitimation.

 

Samtidigt som debattartikeln publicerades på förbundets hemsida togs länken bort till en artikel i Borås tidning från den 18 november 2013. I den artikeln ställde ordföranden krav på legitimation, och skrev att ”idag kan vem som helst tillverka tandtekniska konstruktioner till patientens munhåla, detta helt utan kunskap eller utbildning”.  Den 12 eller 13 december publicerades på förbundets hemsida en gammal och av riksdagen för två år sedan avslagen (KD)-motion i legitimationsfrågan.  Den 16 december 2013 försvann också den plötsligt från förbundets hemsida.

 

Dessa omständigheter och det nya talet om auktorisation tyder på att förbundets hantering av legitimationsfrågan inte står rätt till. Det är jag kritisk mot. Jag är inte motståndare till legitimation för tandtekniker. Det hade självklart varit glädjande för yrkeskåren om det äntligen blivit av.

 

Den 5 december 2013 får Sveriges Tandteknikerförbund kännedom om att riksdagen skulle säga nej till legitimation. Antagligen blev förbundet lika förvånat som sina medlemmar men informerade inte dem. Istället skickade förbundet ett nyhetsbrev till medlemmarna samma dag, där det under rubriken Strävan mot behörighet (med bifogade länkar) står följande:” Dessa två länkar belyser tandhygienisterna och tandsköterskornas utbildningar och behörighetssträvan, likt oss tandtekniker som också har dessa frågor på agendan. Läs mer i kommande nummer av tidningen Tandteknikern”.

 

Den ena länken som förbundet hänvisade till gällde tandhygienisternas krav på ytterligare ett års utbildning. Det förslaget ska regeringen återkomma med enligt riksdagens beslut. Något krav på förlängd utbildning för tandteknikers 3-åriga akademiska grundutbildning har – såvitt jag vet – inte framförts sedan tandteknikerexamen infördes.  Däremot förslag om utbildning till s.k. klinisk tandtekniker.

 

Den andra länken gällde offentliganställda tandsköterskor som saknar utbildning.  Där framgick dock – tvärtemot – att det inte är något problem enligt en styrelseledamot i fackföreningen VISION ! Det facket organiserar landstingsanställda tandsköterskor, tandhygienister och tandtekniker. I artikeln nämns också att fackförbundet vill ha kvalitetssäkrad kursplan för tandsköterskeutbildningen och legitimation för tandsköterskor. Men de ärendena har överhuvudtaget inte behandlats, varken i utredningen om Kompetens och ansvar, SOU 2010:65, eller i regeringens proposition, prop. 2012/13:175, eller i riksdagens aktuella betänkande. Tandsköterskornas ansvar är f.ö. reglerat genom tandläkarnas delegeringsmöjlighet som visserligen varit en ”het potatis” till och från i flera år, men inte berör tandteknikernas situation.

 

Rubriken och texten i debattartikeln talar numera om auktorisation istället för legitimation. Auktorisation är något helt annat än legitimation, det vet de flesta.  Och vad har auktorisation för tandtekniker med tandvårdshälsa att göra? Patienterna får väl varken bättre eller sämre tandhälsa om tandtekniker skulle få auktorisation?

 

Man bör självklart tolka Tandteknikerförbundets debattartikel positivt och att förbundet vill väl. Förbundets krav på legitimation är att den som ska arbeta med framställning av tandtekniska produkter måste vara välutbildad med examen, eftersom det förekommer outbildade anställda på dentallaboratorierna som konkurrerar ut de examinerade. Men hur många de outbildade ”tand-teknikerna” är vet ingen. Själv känner jag bara till en. Däremot finns tandtekniska biträden på laboratorierna som har mindre kvalificerade arbetsuppgifter. Är det dem som avses? Jag vet inte. Däremot vet jag att när tandvårdsförsäkringen infördes förekom det att Socialstyrelsen kunde ge dispens för dem som inte gått den statliga tandteknikerskolan, men först efter många års praktik. Jag tror det var nio år.  Behörigheten kunde även vara begränsad t.ex. till avtagbar protetik. Dessutom är de ”tandteknikerna” antagligen pensionerade vid det här laget, och kan inte utgöra något hot mot nyutexaminerade. Såvitt jag vet anställer laboratorierna idag de mest meriterade studenterna. Det är klart att de som i den konkurrensen inte får arbete blir besvikna.

 

Om det nu verkligen förekommer outbildade ”tandtekniker”, och det av förbundet upplevs som att välutbildade studenter med studielån och tandteknikerexamen inte kan få anställning, varför skriver man inte om det istället? Det är en facklig och arbetsmarknadspolitisk fråga gemensam med andra som studerar till akademiska yrken. Lönar det sig med utbildning, och får studenten arbete efter examen? Det problemet är ett annat, och inget kriterium för legitimation enligt behörighets-utredningarna som har pågått under decennier.

 

Jag har per mail frågat förbundets styrelseledamöter om de står bakom debattartikeln, och talat med en av dem. Ingen annan har svarat. Det är svårt att tolka de uteblivna svaren från förbundets övriga styrelseledamöter på annat sätt än att de står bakom innehållet i debattartikeln. Några av dem är dentallaboratorieägare och har varit ledamöter i Dentallaboratoriernas Riksförenings styrelse (branschorganisationen DR som är nedlagd och inte finns). Jag känner dem väl. För mig är det obegripligt att dessa tandteknikerutbildade, kunniga, mycket erfarna ägare till kvalitetssäkrade laboratorier – ett par av dem dessutom med representation i arbetsgivarna Almega Vårdföretagarnas styrelse – har ställt sig bakom att vem som helst kan tillverka tandtekniska konstruktioner utan kunskap eller utbildning. Jag tvivlar.

 

Flera medlemmar har ringt mig och är mycket förvånade över att legitimationen inte blev av. Några har berättat att förbundet anlitat en lobbyist i september och var därför säkra att legitimationen skulle bli av.  Men ingen har berättat för medlemmarna att i september var det redan för sent. Att publicera en debattartikel i Borås Tidning den 18 november var lika meningslöst om syftet var att påverka riksdagens ledamöter. I praktiken var det för sent den 25 september när motionstiden gick ut i detta ärende efter sommaruppehållet i riksdagen. En riksdagsman från (KD) skrev en motion två år tidigare men den avslogs redan då. Att uppvakta ett alliansparti är meningslöst när det är alliansen som lägger fram förslaget att inte ge tandtekniker någon legitimation. I det parlamentariska läge som råder borde man vänt sig till oppositionen redan i juni när propositionen lades fram. Det betyder inte att man kunde ha lyckats, men man hade i varje fall haft chansen att lyckas. Nu blev förbundet chanslöst. Det kan dröja många år innan frågan om legitimation för tandtekniker kan bli aktuell igen. Är det därför förbundet börjat tala om auktorisation?

 

Jag tycker det är fyra omständigheter som är skandalösa. Den ena är förbundets offentliga beskrivning att vem som helst kan tillverka tandtekniska arbeten utan utbildning, som förekommit i media och på förbundets hemsida. Den andra är att om det är sant att outbildad arbetskraft på svenska laboratorier tillverkar kronor och broar, borde förbundet omedelbart ha informerat Läkemedelsverket. Den tredje saken är att förbundet hade chansen att få legitimation för tand-tekniker om kontakter i riksdagen tagits i rätt tid. Den fjärde omständigheten är att förbundet nu verkar försöka släta över alla misstag inför sina medlemmar, och hittills inte har informerat om vad som hänt.

 

Det är beklämmande för medlemmarna att ha fått uppleva detta. Sveriges dentallaboratorieägare och deras utbildade anställda tandtekniker är värda ett förbund som kan företräda dem och inge förtroende.

 

Greger Oxhammar f.d. VD, greoxh@gmail.com