Resan till Swedent Clinic i Gambia

Dental media/artiklar

Dental24: Läs Lena Millingers berättelse om den äventyrliga resan från hemmet på landsbygden i södra Senegal till tandläkaren på Swedent Clinic i det turisttäta Gambia. Kliniken etablerades för mer än 20 år sedan på initiativ av den svenske tandläkaren Lars Wärn. På kliniken arbetar volontärer från hela världen med att förbättra invånarnas tandstatus, ge akuttandvård till besökare och bofasta samt utbilda och träna lokal tandvårdspersonal.

Av Lena Millinger:

I den snirkliga teakhyllan i sovrummet i mitt hem i södra Senegal finns lyx; en godispåse. Det är favoriten Bassetts vingummi, som jag köpte på flygplatsen för fyra månader sen. Då och då när jag bara måste störtäter jag en eller två och just den kvällen svor jag till över att de verkade ha blivit lite gamla, en tjock sockerklump i munnen. Men det är det inte, istället är det en gigantisk plomb som jag just hindrar från att glida ner i halsen. Tusan också! Tungan känner efter, ja just så stort blir hålet efter den.

 

Här är det långt till tandläkaren, men å andra sidan kan man komma till när som helst. 24 timmars service säger de att de har på den närmsta kliniken i Gambia. Men jag tvekar mycket. Resan dit kan vara jobbig, väntan, väntan, värme och krångel. Jag funderar några dagar och drar ut i det längsta men nu börjar det göra ont på en punkt i huvudet precis ovanför käken där plomben fattas. Det är dumt att vänta längre. Min vän har en lösning; vi tar motorcykeln dit. Det är ju bara att köra dit och sen hem igen efteråt. Tvekande bokar jag tid några dagar framåt, faktiskt en hel vecka framåt. Men dagen kommer i alla fall.

 

Vi tänker resa iväg i gryningen. Strax efter åtta tar jag på mig jeansen, ett ovanligt plagg i värmen här men bra när man åker mc. Allt ligger förberett på gästsängen, den silkestunna magväskan med kreditkorten, väskan med dalasi och pass, hjälmen och vindtygsjackan. En mugg kaffe, sen åker vi. Ut på landsbygden förbi höga träd, vandrande kor, cyklande skolbarn och folk som bara sitter utanför sina hus och pratar, förbi apelsinodlingar och blommande högvuxna mangoträd och maniokfält, getter och hundar, hönor och får.

 

Vi tankar två liter bensin ur begagnade whiskeyflaskor från det lilla bordet vid sidan av vägen, nickar åt gendermen som fixerat oss med blicken och drar vidare mot gränsstationen mellan Senegal och Gambia. De båda senegalesiska gränskontrollerna förlöper utan problem. Vi tankar ytterligare två flaskor bensin, denna gång ur f d ginflaskor. Så Gambias gränskontroll. Knorr om körkort som inte innehas men frågan löser sig med en liten dusör.

 

Till vänster i första t-korsningen, sedan rakt fram hela vägen fram till Senegambia, turistområdet där det finns en bankomat där vi stannar till. Senegambia ligger bara 10 mil från oss men är en helt annan värld. Här finns europeiska restauranger med annan slags mat än fisk och ris. Fina turistbussar med guider i firmafärgenliga uniformer kör förbi. Öppna jeepar med kraftiga turister i korta shorts och roliga hattar på väg ut på någon utflykt. Bilarna är fina och repfria med höga hjul och luftkonditionerat stängda rutor.

 

Vi är från ett annat land, från landet utan rinnande vatten och el. Men nu har vi pengar och sista biten kör vi på den trafikerade Bertil Harding Highway där bilarna försöker klämma oss av asfalten och susar förbi så nära att mina jeans torkar skiten av stänkskärmarna.

Sweden Clinic exteriör                  Sweden clinic 2

Swedent Clinic ligger i den sista kurvan innan Bakau, precis efter bambumöbelförsäljaren mitt emot den stora plantskolan med massor av växter för bungalowägares semesterträdgårdar. Lamine tar emot i receptionen och känner igen oss torts att det var över ett år sedan vi var där. ”Dom där från Kafountine”. Han var i Malmö i somras, berättar han, och pratar direkt om gambiern som promenerade med sin son och överfölls och misshandlades, kunde ha dödats på en bro i stan. Jag ursäktar med att det var turkar men han säger det var i Sverige och då var det svenskar. Jag erkänner och säger att tyvärr, det är sant och han har rätt. Han taggar ner och berömmer bron över Öresund och Turning Torso och vi kommer ur rasistdiskussionen.

Swedenclinic väntrum        Sweden Clinic foton

Jag fyller i alla uppgifter om mig själv på patientkortet, inga allergier, inte högt blodtryck, inga mediciner, inget att kryssa i. Vi hinner inte mer än att kolla lite på bilder av egyptiska pyramider i de gamla tyska resetidningarna som ligger på det låga bordet i väntrummet. Amadou bär en vit överdragsklädsel med röd rand, där det står ”Tillhör Landstinget”. När jag läser det högt, säger han: Vad betyder det? Hur ska jag förklara landstinget? Jag svarar att skjortan tillhör svenska staten. När jag tänker efter tillhör den kanske skattebetalarna egentligen. Nu är den Swedents, vem bryr sig? Han tar med mig in i ett av behandlingsrummen. Mohammed, som jag helt enkelt solidariskt bokat in för rengöring, följer med tandhygienisten in i ett annat rum.

 

Swedent Clinic är den svenske tandläkaren Lars Wärns initiativ och jag är tacksam, djupt imponerad och beundrande inför hans verk och hans över tjugo år långa engagemang för tandhälsa här. Själv har Lars redan återvänt till Sverige för den här gången, men vid ett tidigare besök med en tandläkarbehövande vän fick jag glädjen att möta honom personligen och få veta mer om verksamheten som just bygger på att förbättra tandstatus för invånarna, ge akuttandvård till besökare och bofasta, utbilda och träna lokal tandvårdspersonal och ge tandläkare från hela värden en möjlighet att göra en insats, jobba en period volontärt, göra något annat och bryta vardagen och skaffa sig mer erfarenhet och även utbilda. Man utför alla typer av tandvård, från förebyggande till kronor och tandplastik. Det är bara att lägga sig ner på den gråplastade behandlingsstolen av samma typ hos min svenska klinik i Malmö.

 

Jag är rädd, säger jag till tandläkaren som heter Julietta och kommer från Kuba. ”Du får hjälp, inga problem, det är modernt här, allt kommer från Sverige,” säger hon medan hon vant bedövar med två injektioner i tandköttet. Det känns som om jag svullnar upp men hon säger att det är inbillning. Sen pratar vi om hennes Romeo som jobbar här och därför är hon med och jobbar. Hon har mjuka händer och ett fint leende bakom munskyddet. ”Jag måste borra upp hela plomben för den är av amalgam och det använder vi inte längre”, säger hon. ”Oj den är jättehård, säkert över 20 år gammal”. Ja det tror jag säkert.

 

Amalgam är i mina tänder sedan de fruktade besöken hos skoltandläkaren på Linnéskolan i Linköping. Julietta borrar vant bort den gamla plomben noggrant och förklarar. Jag vet inte vad hon gör, det känns inte och jag är tryggt planterad på den gråa plasten. Tandsköterskan Amadou är beredd. Han suger bort den gamla lossborrade ståndaktiga amalgamen. ”Nu får du vit fyllning, den håller lika länge”, säger Julietta medan hon fyller i och putsar till. Jag tänker att det faktiskt inte behövs. Livet är kortare nu. Men jag säger ingenting för jag har instrument i munnen och det är ju också onödigt för hon har mitt inskrivningskort bredvid sig. Hon tilltalar mig med mitt förnamn och jag ska inte glömma hennes.

Ät inga ben säger hon som avskedsord och ser bekymrad ut. Jag har förlorat två tänder pga ben i kyckling.

Mohammed kommer just ut ur sitt behandlingsrum med rena tänder. ”Hon sa att jag skulle sluta röka”, säger han lite generat. Räkningen för oss båda går på så mycket som man kan ta ut i ett svep i bankomaten i Senegambia. Bedövningen släpper långsamt och tungan glider fint över den nya lagningen. En knapp timme sedan vi kom lämnar vi Swedent Clinic och Lamine vinkar och hälsar till Kafountine.

 

På hemvägen firar vi och äter lunch på en holländsk restaurang i Senegambia. Glassefterrätt. Två timmar tar den problemfria resan hem igen.

 

Varmt tack till Lars och hans suveräna, kunniga och vänliga team i Gambia!

 

Lena Millinger, helnöjd kund
Kafountine, Senegal

 

Lena Millinger arbetade i många på museum i Malmö men blev faschinerad av livet i Senegal och är sedan några år bosatt i byn Kafountine vid den senegalesiska Atlantkusten, där hon bl a är engagerad i kultur- och biståndsarbete.