Utvecklingen av våra material ger oss nya möjligheter

Tandtekniker

Tandtekniker Przemek Seweryniak är tillbaka med en intressant tillbakablick på den utveckling som skett på materialsidan under de senaste 20 åren – från klassiska MK-kronor via minimalinvasiv tandvård till dagens starka helkeramiska kronor.

Przemek Seweryniak:
Ni som läste mitt förra inlägg på Dental24 för någon månad sen fick ta del av mina tankar om framtiden och den tekniska utveckling på lab som skett under de senaste decennierna.

Idag sitter jag åter med min Iphone och skriver, denna gång 10.000m upp i luften.

Förutom den fantastiska utveckling vi har haft rent tekniskt med CAD/CAM och precisionsförbättring med hjälp av fräsmaskiner, har det hänt lika mycket med de material vi använder.

Återigen kan vi göra en tillbakablick ca 20 år till den tid när jag som student satt och gjorde min första helkeramiska krona i Hi-ceram, någon som minns? Redan då var materialet föråldrat.

Redan på den tiden insåg jag att vi egentligen inte behövde metall under porslinet. Just där och då slog det mig att det var detta jag ville jobba med, göra vackra kronor i helkeramik.

Nackdelarna på den tiden var materialens svagheter och behovet av stor avverkning av tandsubstans, en nackdel som jag inte förstod just då.

 

Minimalinvasiv tandvård gjorde entré

Under min praktiktid på olika lab fick jag möjligheter att se och prova på olika saker. Mk guldkronor, guldakryl, Dicor, Optec och Empress. Trots att jag var fascinerad av keramerna så var det ändå något med just guldkronor som var än mer fascinerande. De krävde så lite plats och minimal avverkning av tänderna. Gränserna blev tunna och fina och gick oftast ut i intet. Egentligen en optimal preparationstyp för helkeramer där man vill ha så mycket av emaljen kvar för bindningen. Så, någon gång i mitten av 90-talet, hörde jag för första gången Tandläkare Sverker Toreskog tala om minimalinvasiv tandvård som handlade om just detta – att bevara tandsubstans.

 

Emaljprismornas ljusspel ett av naturens underverk

Men något som de flesta av oss inte tänker på när vi jobbar minimalinvasivt är emaljprismorna. Emaljprismorna är ett av naturens underverk som både sprider, absorberar och reflekterar ljus. Ett av naturens komplexa men ändå simpla och vackra design som vi än idag inte har kunnat kopiera. Vi kan göra vackra kronor och fasader med de material vi har för att härma naturen så gott vi kan. Trots detta är det en makalös skillnad att se en fasad eller skalkrona som är så tunn och kräver enbart minimal avverkning av tanden och har massor av emalj som underlag kontra en krona som enbart har dentin, eller än värre, en artificiell pelare som bakgrund.

Ljusspelet som naturen skapar i emaljprismorna är i sin komplexa enkelhet något helt fascinerande.

 

Helkeramer numera standard i anteriora regionen

Helkeramernas största fördel är just att vi med dessa kan låta ljuset passera och utnyttja de egenskaperna som emaljprismorna har helt gratis, om man enbart preparerar i emalj dvs. Inte nog med att estetiken blir bättre men risken för debonding, postop sensitivitet blir även mindre. Minimalinvasiv tandvård anteriort har mer eller mindre blivit en standard idag där vi gör fasader eller skalkronor i exempelvis fältspat eller lithiumdisilicat.

 

before after
BruxZir Solid Zirconia” fungerar fint som ett minimalinvasivt val i den posteriora regionen.
Foto: Tandläkare Michael Karlsten

 

Zirkoniumdioxid vägen till starka och problemfria posteriora helkeramiska kronor

Så varför inte ta steget vidare posteriort och använda sig av en liknande teknik, dvs. minimalinvasiv tandvård även posteriort. Tänk att göra en guldkrona men i porslin. Idag har vi materialen för att göra just detta. Det finns en hel del forskning som visar på att vi faktiskt kan göra monolitiska Zirkoniumdioxid-kronor med goda resultat med en tjocklek av 0,6mm med en tunn chamfer eller gräns som går ut i intet. Under alla år som jag jobbat och de tusentals bilder jag sett kan jag aldrig minnas ett fall där en guldkrona varit genomborrad och rotfylld, men däremot massor av MK- och porslinskronor. Varför är det så?

Om vi tar steget tillbaka och preparerar som för en guldkrona men istället väljer att göra den tandfärgad i monolitisk Zirkoniumdioxid sparar vi inte bara tandsubstans men kanske även lidande för våra patienter?

De senaste 3 åren sedan vi började med denna teknik har förändrat hur vi jobbar idag. Av alla kronor som vi gör idag på molarer är mer än 70% minimalinvasiva preparationer för just monolitiska zirkoniumdioxid kronor som oftast är en bra bit under 1mm tjocka. Lithiumdisilikat kräver för styrkans skull 1mm cervikalt och 1,5-2mm ocklusalt. Mk kräver liknande avverkning för både styrka och estetik. Om man nu kan halvera denna avverkning och få ett fullgott estetiskt resultat med en monolitisk zirkoniumdioxid krona kanske vi behöver omvärdera oss för att sätta en ny standard. Att göra en vacker full-zirkoniumdioxid krona är dock inte helt enkelt.

För att lyckas med nya material och tekniker krävs att vi som tandtekniker utbildar oss, skaffar ny erfarenhet, utvecklas och framför allt förändrar vårt tankesätt. Är du redo för förändring?

Du vet nog redan mitt svar.

 

Przemek Seweryniak, CDT

Cosmodent AB