Panta Rei – Förändring är nödvändig!

Häromdagen gick den moderna klassikern Mamma Mia i repris på televisionen och det fick mig att börja reflektera över vad som gör en klassiker till en klassiker. Varför viss film, litteratur, konst och inte minst inom vårt eget skrå, viss vetenskap och vissa metoder står sig över tid och att annat faller ifrån. Jag har alltsedan mina år som tandläkarstudent velat utveckla och förändra mig själv och den verksamhet jag varit engagerad i, och faller därav lätt för dessa kanske något filosofiska reflektioner.

Vi vill gärna tillämpa bästa tillgängliga vetenskap i vårt yrkesutövande, att arbeta enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. I en del situationer är det dock klinikkollektivet och tongivande odontologers erfarenhet som huvudsakligen präglar det kliniska arbetet. Kan det vara så med vårt praktiska arbete som med vår uppskattning av “klassiker”, att vi känner oss trygga med det vi känner igen, det vi “kan”. Naturligtvis är det så!

Hur är det då med förändring?

Med förändring i en verksamhet menar man vanligen en aktiv utveckling mot ett mål som syftar till förbättring i t.ex. kvalitet och effektivitet. Man mäter, utvärderar och gör en målanalys. Voila! Så har verksamheten blivit bättre.

Det låter ju enkelt, eller hur!

Det är med verksamheter som med människor, att förändring, även om man på ett intellektuellt plan förstår att det är positivt, är läskigt. Man går mot något som per definition är otryggt eftersom det är “annorlunda” eller “nytt”, något som ofta kräver nya rutiner, ny kunskap etc. Vi har väl alla försökt motivera patienter till nya kost- och hygienvanor och stött på motstånd!

Hur genomför man då förändringar där alla “kommer ut på andra sidan” med livet i behåll?

Det finns hyllmeter skrivet om förändringsarbete och i media figurerar olika typer av personliga coacher och terapeuter som beskriver processen utifrån olika perspektiv, alla med sitt speciella recept. Anledningen till mångfalden och myckenheten i detta ämne är naturligtvis på grund av att det är mångfacetterat och att ingen enskild metod är den enda rätta. Men några frågeställningar och grundidéer återkommer alltid: tillsammans når vi längre. Man ska inte vara rädd för förändringar, men inte heller förbise det viktigaste, att göra det arbete man är bra på.

Så, Jobba på att skapa en arbetskultur där man har högt i tak, där man samarbetar interdisciplinärt, göd varandras specialintressen men kompromissa inte med dina grundvärderingar och idéer! Då står ni starkare inför de förändringar ni själva initierar och de förändringar som ni blir utsatta för.

Farid Akhlaghi

 

Farid Akhlaghi är specialisttandläkare i parodontologi och verksam på Landalatandläkarna i Göteborg.

Senaste inläggen