Från botten till toppen – då gäller det att veta varför man springer!

I förra krönikan lovade jag att bli mer positiv och fokusera på odontologin och därmed lämna politiken och miljötänkandet till dem som upplever att de är proffs på det. Dagens krönika, och med största sannolikhet några ytterligare, kommer att handla om en mottagning som över åren utvecklats till en ledstjärna för svensk tandvård.

Under min tid som aktiv kliniker hade jag 7 rum, 4-5 tandhygienister, lika många tandsköterskor som alla var profylaxsköterskor och en receptionist. Tillsammans tog vi hand om drygt 3000 revisionspatienter. Att vi klarade det stora antalet patienter berodde på att vi satsade på förebyggande vård genom utbildning av patienterna. Behovet av reparativ vård minskade och ”Drill, Fill and Bill” ersattes av hälsa. Detta var en erfarenhet och ett budskap som jag önskade sprida och för den skull fortfarande vill sprida! Behovet tycks finnas …

Allt startade med en folder med nedanstående bild på första sidan.

I Afrika vaknar varje morgon en antilop upp.
Den vet att den måste springa snabbare
än det snabbaste lejon för att inte
bli dödad och uppäten.

I Afrika vaknar varje morgon ett lejon upp.
Det vet att det måste springa snabbare än
den långsammaste antilop för att inte dö av svält.

Det spelar ingen roll om du är antilop eller lejon. När solen går upp – börja spring!

Att veta varför man springer

Varje dag vaknar ett tandvårdsteam upp i Sverige. De börjar springa men de vet ofta inte varför och springer dessutom helt i onödan!

Det team jag här ska berätta om träffade jag på 1990-talet på en av mina utbildningar i teamtandvård. Teamet bestod då av en tandläkare och två tandsköterskor som hade tillgång till två behandlingsrum. De hade startat sin privata verksamhet knappt fem år tidigare efter att ha lämnat Folktandvården. Under utbildningens gång såddes några frön som långsamt, mycket långsamt, började gro. Det tog några år innan jag anade att teamet kunde utvecklas till en planta som skulle växa sig stor och stark. Idag är det ett vackert träd med rötterna stadigt förankrade i marken.

Här ett citat från tandteamets chef:

”Jag gick på knäna trots att jag jobbade dygnet runt. Lönsamhet var dålig och det rådde missförhållanden på jobbet. Det lån jag tog när jag köpte praktiken 1990 blev bara större och större. Enstaka månader gick vi med en liten vinst, men skulden bara ökade och ökade. Praktikertjänst ordnade en kurs i ekonomi/debitering. Tidboken var överfull i flera månader framåt. Våren 1996 började jag tro att det inte skulle gå på grund av den dåliga ekonomin. Efter sommaren bestod teamet endast av en sköterska och mig och ekonomin började vända uppåt lite lätt, men det skulle dröja ytterligare nästan två år innan jag låg på plus-minus noll.

Jag vet inte exakt vilket datum vi började, men i slutet av 1990-talet åkte sköterskan och jag till Innovatum (där Gordon hade sitt kontor) för några halvdagars samtal med honom om strategier, trivsel och kvalitet utifrån Omer Reeds lära (profylaxinriktad privatpraktiker i Phoenix Arizona, Gordons mentor), tidboksplanering, med mera. Samtidigt började vi projektera en ny praktik – bygga om eller flytta? Efter många turer blev det att flytta och bygga en ny praktik med två kollegor. Denna gång fick vårt team tre behandlingsrum. Ett gemensamt receptionistteam anställdes samt en tandhygienist till vårt team. Vi hade satt stopp för nya patienter och revisionsintervallen för våra egna patienter låg på drygt fyra år. Tidbokens planerade tider var fullbokade i flera månader fram. Akutpatienter fick alltid tid i stort sett samma dag men det skedde på bekostnad av fritid, familjeliv och verksamhetsplanering. Jag kommer i skrivande stund inte ihåg när vi började med akutstatistik, men det kan jag säkert gräva fram i någon pärm. De akuta åtgärderna var en blandning av framförallt värk, frakturerade fyllningar och kuspar.

I början av 2000-talet började vi gemensamt på mottagningen, alla tre teamen, att stukturerat använda KAIZEN (bl.a. Toyotas utvecklingsverktyg anpassat till tandvård och sjukvård av Gordon och hans dåvarande hustru Åsa) som verktyg för vår verksamhetsutveckling. Det var täta möten och fredagsrapporter varje vecka. Framför allt användningen av PDCA-lappar (lappar för förbättringsmöjligheter) och MUDA-analyser (analys av icke värdeskapande verksamheter = onödigt arbete) gjorde vår verksamhet mer och mer strukturerad och värdeskapande.

Tack vare Gordons idé började vårt team år 2000 också att ta blodtryck på alla vuxna vid varje undersökningstillfälle. Det blev lite gnäll från sjukvården, men desto positivare bemötande från så gott som alla våra patienter”.

Nästa, och kanske även nästnästa krönika, blir en fortsatt beskrivning av klinikens utveckling till vad den är idag, ett absolut föredöme inom svensk tandvård. På slutet kommer jag också att avslöja vilken klinik det är.

Efter höstens tandläkarstämma har jag försökt sortera mina intryck. Skam till sägandes deltog jag inte i den vetenskapliga delen men var på utställningen och besökte det imponerande ”Future lab”. De två produkter som faktiskt imponerade mest på mig var tandsköterskan Hannah Sjöholms bok ”Protetik för hela teamet”. För mer information sök på: protetikkurs@gmail.com och Bigman Dentals UBrush (www.bigmandental.se), en elektrisk mellanrumsborste. En härlig produkt som verkligen bidrar till god tandhälsa.

Er tillgivne

Gordon M
gordon.meland@gmail.com
Tel. 070 21 31 201

Gordon Meland är tandläkare och arbetar som kursgivare och mentor/konsult i det egna företaget Företagsförädling Väst AB.

Senaste inläggen