Hej, tack och förlåt!

Alla dessa klavertramp, inte visste jag att de var livet! Mark Lewengood har sagt att när man går hem från ett kalas i Finland så säger man tack och förlåt, för man vet aldrig om man förolämpat någon.

Att tacka en person är att höja upp henne eller honom – du betyder något för mig – din berättelse gav mig något – tack!

Att be om förlåtelse är att vara stor nog att kunna erkänna ett fel. Jag gick för fort fram, jag lyssnade dåligt – förlåt mig. Jag vill och kan bättre än såhär. Att be om och att ge förlåtelse är skönt. Det blir bättre stämning, vi kan släppa och gå vidare.

Jag har tre ord som jag medvetet använder varje dag.

Hej, tack och förlåt. Kanske inte samtidigt i rad sådär. Men, ni fattar.

Hellre tre hej för många än ett för lite, sa min radiofavorit Louise Epstein på Nordegren och Epstein i P1 häromdagen. En snäll blick med en främling du möter på trottoaren, ett hej till ett par småpojkar som kommer med sin gemensamma skateboard – det får effekter som vi inte kan följa med och uppleva. Kanske ler främlingen vidare mot nästa främling han möter en bit bort osv.

Tack och hej för mig för denna gången! Och, kanske, för säkerhets skull, förlåt.

Karin

Karin Sjögren

Odont dr, leg tdl, affärskommunikatör, lärare i motiverande samtal
Medlem i MINT
www.karinsjogren.se
karinsjogren@telia.com

Senaste inläggen