Jag hinner inte. Tiden är ute. Slut. Svart.
”Om jag ställer en öppen fråga till en patient så hinner jag i alla fall inte lyssna på svaret.” säger tandhygienisten och ser uppgiven ut. Vi ska just avsluta en tvådagars utbildning i motiverande samtal.
Tid, tid, tid – ingen har den. Ändå är det det enda vi har.
Sjuksköterskan på den akuta kirurgiska avdelningen på ett av Sveriges största sjukhus berättar för mig att hon och hennes medarbetare ägnar en stor del av varje arbetsdag till att jaga sängplatser. Alla jagar. Vi förhandlar och dealar med avdelningarna. Överläkaren sitter mer i telefon än inne hos patienter. Han har en sängplats på gång. Den dementa farbrorn som de anhöriga vill få in i samhällets vård hamnar på en högteknologisk avdelning för njurmedicin. Han behöver lite sällskap och kanske en dusch. Inga hightechmaskiner. Tiden det tagit att få in honom där och sedan klara att hantera honom bland slangar och apparater är omätlig. Akutmottagningen har gjort sig av med ett problem. Njurmedicin har fått ett större bekymmer. De anhöriga biter på naglarna.
Alla springer så fort de kan, men ingen vet vart.
Vården behöver sina sängplatser. Tandvården har också ”sängplatser” som vi jagar. Det är byråkrati som tar energi eller så är det onödiga moment i det vardagliga arbetet som vi aldrig hinner reda ut.
Det handlar om att skaffa sig stabila rutiner för att skapa tid, trygghet och en god arbetsmiljö.
Jag vill jämföra med en småbarnsfamilj. De rediga föräldrarna har skötbord, blöjor, småkläder, mat och nappar till sina spädbarn för att få vardagen att fungera. Varje mormor eller morfar som passat späda barnbarn en helg vet att de blir glada två gånger – när barnen kommer och när de åker hem igen. Morföräldrarna saknar stabila rutiner för att småbarnslivet ska fungera.
Rutiner kräver uppfinningsrikedom och flexibilitet. En bra rutin ska uppfinnas på plats. När högt uppsatta chefer skapar rutiner vid sina skrivbord kommer det troligtvis bli bekymmer där arbetet ska utföras. En rutin är aldrig färdig. Allteftersom barnen växer behöver föräldrarna följa med och rutinerna utvecklas.
Tandvården dignar under administrativa tvingande moment. Kvalitétsregister, försäkringskassan, diskussioner om olika betalsystem (frisktandvård, högkostnadsskydd), riskbedömningar enligt R2, val av Tillstånd etc, etc. Det känns som att administratörer och byråkrater har tagit hela handen när de fick lillfingret.
Vi gör saker som tar uppmärksamhet från människan i stolen. Hon som är värd att få bli sedd och bekräftad. Hon som kanske kan få en puff i rätt riktning för att sluta röka eller lägga om kosten. Stora och krävande livsstilsförändringar kan börja hos tandvården. Livsstilsförändringar som gynnar individ och samhälle. Med stöd från tandvårdspersonal som har tid att ställa den öppna frågan och lyssna på svaret eftersom patientens behov alltid är viktigare än byråkratens.
Karin
Karin Sjögren
Odont dr, leg tandläkare, affärskommunikatör och lärare i motiverande samtal
Medlem av MINT – Motivational Interviewing Network of Trainers
http://www.karinsjogren.se
Mail: Karinsjogren@telia.com
Tel: 0706-820082
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.
