Ont i hela kroppen. Axlarna, ryggen, fötterna domnar. Panik. Inlåst i ett fängelse.

Ja, jag sitter på kurs. En föreläsning om skatteregler. En lång föreläsning. 15-19. Ingen paus, vi kör ihop eftersom informatören från skatteverket säger att hon har så mycket att gå igenom på så lite tid. Powerpoint över hela väggen, hundratals ord och staplar.

Mina ögon har tappat fokus. Det märks främst genom att skatteverkstanten nu inte bara har en kontur, hon börjar flyta ut i en, två, tre luddiga kopior av sig själv.

Rummet är mörkt. Den skarpa projektorbilden ger ett backljus, en reflektion, av skatteverkstantens hår upp över taket. Det luktar snus från killen bredvid. Han är snickare och får också information för småföretagare. Bäst att gå, sa han, i början, när vi satte oss. Innan det började. Bäst att kolla så man inte missar nåt bra avdrag, sa han och såg förväntansfull ut. Nu sitter vi båda nedhasade på stolarna, snusdosan på bordet öppnas och stängs. Klick, klick. Jag utmanar mig själv att se hur bred jag rent optiskt kan få skatteverkstanten att flyta ut därframme. Mina ögon dimmar och skelar. Oceaner av tid. Hennes röst är mer fjärran nu. Mitt huvud faller framåt, rycker till, oj, somnade jag!? Snussnickarens huvud ligger stadigt framåt nu. Han sover djupt. Trött efter dagens hantverke.

Slutet närmar sig. Klockan är 19. Hallå – klockan är 19! Ingen säger något. Fem över. Tio över. Mitt liv hänger på att detta tar slut. Nu! Jag puttar på snuskillen, hallå, vakna, det ska väl vara slut nu? Han ser sig yrvaket omkring, vad är klockan? Tio över sju, teaterviskar jag. Jag harklar mig och säger med klar stämma riktad mot ljuset på väggen; Ursäkta, men vad har vi sagt för slut-tid?

Skatteverkstanten som stått riktad mot sin powerpointbild vänder sig om och ser sårad ut, tror jag, lite svårt att se i mörkret. Jag har det bästa kvar till sist, men vill ni gå så står det er fritt. Snuskillen och jag vill veta det bästa, vi stannar. Jag kan stanna till midnatt, om jag får nåt riktigt bra med mig nu. Nya staplar, nya diagram, nya begrepp. Det flyter ihop igen, snus, dimsyn, ryggen, nacken. Allt hopp är ute nu. Jag orkar inte mer. Jag måste bryta mig ut ur detta Alcatraz-skatteverks-fängelset. Jag tar mina papper. Jag går. 

Apropå kurs. 

Jag har varit föreläsare och kursgivare i över 20 år. Jag lär mig något på varje kurs. Pauser, utrymme för reflektion, aktiva moment är framgångsfaktorer. Rummet, ljuset, fönster, luft, möblering påverkar mer än man kan tro. 

Jag har satt ihop en egen kurs, som jag håller varje år nere på Mallorca i april. En kurs i motiverande samtal och hälsofrämjande kommunikation för tandvården. Den är ett koncentrat av allt jag lärt mig, vi varvar genomgångar med work shop, diskussioner, övningar, vi är på en vacker plats, i mindre grupper. En fridag med vandring, för den som vill – bilden kommer från förra året. Lisa Fritzell bakom mig och Helena Söderbäck framför. Magnus Fritzell tog kortet. 

FE39AC99-07C5-42DE-9AC5-3E834D43FA34

En kurs som du kan gå om du vill. Anmälan senast sista januari 2015.

Anmälan & Läs mer >>

Välkommen!

Karin Sjögren

www.karinsjogren.se

Odont dr, leg tandläkare, affärskommunikatör och lärare i motiverande samtal

Medlem av MINT – Motivational Interviewing Network of Trainers

http://www.karinsjogren.se

Mail: Karinsjogren@telia.com

Tel: 0706-820082

Senaste inläggen