Den döva damen med onda ögat

Du är fel. Gå härifrån. Damen synar mig nedifrån och upp. Hennes ögon och hållning motar mig. Ut ur hennes butik.

Ja, för jag har köpt en grej i en hjälpmedelsaffär. En ortos för min onda tumme. Butiken är egentligen ganska härlig. En rehabbutik full av mjuka pilatesbollar, strumpor och dynor. Hjälpmedel för många slags funktionsvariationer i alla färger.

Jag har stressat för att hinna. Fixat mellan träning och jobb. Tagit bilen dit. Upptäcker att jag har tio minuter över – de ska jag använda för att titta runt en stund, tänker jag när jag förväntansfull stiger in i butiken. Damen fångar mig direkt: Söker du nåt särskilt? Ja, jag behöver ett tumskydd, hittar inte mitt gamla, det var längesen jag hade samma ont i tummen… Jag avbryts av ett snävt måttband om handleden, hon sätter fast den nya svarta, hårda ortosen på ett par sekunder. Sådär. Klart då kan vi gå till kassan.
Jag betalar. 345:- klart. Sådärja. Hon avslutar mitt besök.

Jag vill inte gå ut än. Jag har tio minuter i detta paradis av funktionella prylar. Damens attityd påverkar mig, jag börjar sakta gå mot utgången. Där finns en rea-stapel med skor och iläggssulor. Jag stannar upp. Plockar lite förvirrad bland sulorna. De roliga grejerna är längre in i butiken. Damen går mot mig. Nu gör hon sitt trick med blicken. Rys. Hon närmar sig. Stannar med blicken mot mina grova joggingskor och säger: ”I såna skor kan du ändå inte ha några sulor.”

Jag går. Hon lyckades mobba mig ur butiken.

Tankarna snurrar. I december 2018 i en butik i centrala Göteborg arbetar en ”säljare” som är helt döv för köpsignaler. Hon skulle sett mitt intresse, hon skulle förstått att ta vara på min nyfikenhet – även om jag inte själv behöver fler hjälpmedel så kanske jag en annan dag behöver något. Eller hjälper en annan människa. Mina köpsignaler var öronbedövande som ett brandlarm.

En fördel med fysiska butiker kan vara det personliga mötet. Eller nackdel när man möter trötta föraktfulla expediter.

Det går några timmar. Jag känner mig sorgsen efter det tråkiga mötet i affären. Jo, jag gör det – jag ringer. Pulsen går upp. En person svarar. Jag presenterar mig och berättar. Jag vill att de ska få en chans. De ska veta att de har en jättefin affär full av intressanta tekniska livsunderlättande hjälpmedel. De ska veta att alla människor är lika mycket värda, att webshopar finns med lägre priser, att konkurrensen är stenhård. De ska veta hur en köpsignal låter. Förresten… vet du?

Karin Sjögren
Odont dr, leg tdl, affärskommunikatör, MI-tränare, medlem av MINT, konsult i social arbetsmiljö

Senaste inläggen