Titanpartiklar som potentiell risk
Partikelbildning vid belastning av dentala implantat är ett nytt fokusområde inom odontologisk forskning. I medicinsk litteratur har det visats att partiklar kan orsaka bakteriefri benförlust runt medicinska implantat. Cellstudier har visat utsöndring av pro-inflammatoriska cytokiner när immunceller växer i närvaro av titanpartiklar.
Runt dentala implantat har titanpartiklar hittats i mjukvävnad och ben. De material som används i dentala implantatstödda konstruktioner har olika egenskaper och varierar i hårdhet, kemi och ytråhet. Kombination av materialtyper påverkar grad av slitage. Det är dock oklart i nuläget om frisättning av partiklar runt dentala implantat kan vara en bidragande orsak till benförlust.
Avhandlingen syftar till att jämföra biologisk respons och slitagepartikelbildning mellan olika biomaterialkombinationer i dentala implantat. Avhandlingens olika delstudier syftar till att jämföra det kliniska utfallet av singelimplantatkonstruktioner med två olika distansmaterial (studie I), jämföra slitage mellan olika materialkombinationer (studie II), utvärdera inflammationssvaret hos PBMC celler växandes i närvaro av två olika material och vid tillsättning av partiklar (studie III), och genuttryck samt partikelförekomst i mucosa runt dentala implantatkonstruktioner (studie IV).
I studie I, granskades patientjournaler avseende patienter behandlade med singelimplantat och två distansmaterialtyper fem år tidigare. Utfallet av benförluster och tekniska komplikationer bedömdes. I studie II jämfördes fyra materialkombinationer med avseende på slitage, korrosion och bildning av slitagepartiklar i ett dynamiskt belastningstest. I studie III mättes frisättning av proinflammatoriska cytokiner från immunceller (PBMCs) växandes på olika materialytor och vid tillsättning av olika typer av partiklar. I studie IV undersöktes patienter med singelimplantatkonstruktioner och två olika materialkombinationer kliniskt, samt genom analys av vävnadsprover där genuttryck och förekomst av slitagepartiklar undersöktes.
Följande slutsatser kan dras av avhandlingens resultat
Studie I: Användning av zirkoniadistans var statistiskt signifikant associerat till högre grad av benförlust mellan årskontrollerna och ackumulerat efter fem år i funktion. Implantat med titandistans hade fler fall av teknisk komplikation, men denna skillnad nådde inte statistisk signifikans.
Studie II: Synligt slitage på både implantat och distanser förkom hos alla testade materialkombinationer där ingen skillnad uppmättes dem emellan. Fler partiklar syntes frisättas från de implantat med zirconiadistans. Partikelfrisättning kunde mätas men en del större partiklar var lokaliserade innanför den interna kopplingen på implantatet.
Studie III: Celler som odlats tillsammans med metallpartiklar uppvisade högre grad av proinflammatoriska cytokiner jämfört med de som odlats tillsammans med keramiska partiklar.
Studie IV: I biopsier identifierades partiklar av varierande storlek och material. Fler partiklar fanns i vävnaden runt zirkoniadistanser. Ovanpå implantathuvudet detekterades keramiska partiklar hos de prover där implantatet var kopplat till keramisk distans. Genuttrycket skiljde sig mellan mucosan runt keramiska- respektive metalldistanser, där ett flertal proinflammatoriska gener uttrycktes i högre nivåer runt de keramiska distanserna.
Källa: Sahlgrenska akademin Göteborgs universitet
