Vägen mot en miljövänligare tandvård

–Det är svårt att ändra på något stort, men det går att göra små förändringar inom alla områden som ändå ger resultat.

Det säger Stephanie Pekarski som i somras tog sin tandläkarexamen vid Malmö universitet och nu arbetar som allmäntandläkare på Folktandvården i Lund. Examensarbetet The Movement Towards Sustainable Dentistry skrev hon tillsammans med klasskamraten Linnea Borglin.

Livscykelanalys av instrument
Det var under en konferens för tandläkarstudenter i Amsterdam som de kom på hållbar tandvård som ämne för sitt arbete. De bestämde sig för att titta på tre mer eller mindre vanliga behandlingar: en vanlig undersökning, en parodontal tandstensbehandling, samt en lite större endodontisk rotbehandling.

För att kunna jämföra behandlingarnas respektive ekologiska fotavtryck, använde de metoden livscykelanalys, det vill säga vilken miljöpåverkan ett visst instrument beräknas ha fram till dess att det skrotas. Studenterna räknade på en bricka med standardutrustning för varje sorts behandling.
– Vi har räknat alla instrument och allt material som används, vägt varje sond, spegel eller bomullsbit som ingår i behandlingen, säger Stephanie Pekarski.

Med hjälp av ett datorprogram har de sedan räknat ut vilken miljöpåverkan varje del har.
– Programmet har värden för varje saks miljöpåverkan. Ett stålinstrument som en sond har till exempel en viss siffra, säger Stephanie Pekarski.

Rotbehandling ger mest utsläpp
Rotbehandlingen visade sig generera väsentligt mer koldioxidutsläpp jämfört med en undersökning och en tandstensbehandling. Stephanie Pekarski och Linnea Borglin delade in det dentala materialet i två huvudgrupper: i engångsprodukter som papper och bomull och i flergångsprodukter som brickor, kläder, speglar och stålinstrument.

– Vi räknade med att ett plagg kan användas 50 gånger. Då har kläder störst miljöpåverkan inom alla tre behandlingarna, säger Stephanie Pekarski.
Plastartiklar och pappersartiklar, som tandläkarnas munskydd, var andra stora poster. Det var även energianvändning och desinficeringsmedel som används för att torka av ytor.
– Det överraskade mig att kläder och desinficeringsmedel hade så stor inverkan, säger Stephanie Pekarski.
Vägen fram tror hon ligger i att göra små förändringar inom alla områden. Man kan kanske ha kläder av hampa eller ekologisk bomull, inte använda så mycket engångsmaterial och hitta ett alternativ till desinficeringsmedel.
– Och det finns en standardutrustning som läggs på bricka för varje typ av behandling. Det är väldigt många steriliserade och förpackade instrument, särskilt vid endodontisk behandling. Behöver vi verkligen alla varje gång eller kan man komma och hämta vid behov, säger Stephanie Pekarski som försöker sprida idén på jobbet.

Stephanie och Linnea har fått mycket respons på sitt arbete. Tillsammans med deras handledare kommer de att skriva tre artiklar om hållbar tandvård i Journal of Dental Research.

Kontakta Stepanie Pekarski: stephanie.pekarski@mau.se

Källa: Malmö Universitet