Cirkeln är sluten och jag mår som en lärka!

Att samverka mellan professioner ger verkligen en känsla av styrka. Det finns många bevis för det, och jag erfar just nu det genom ett projekt som berör äldretandvård.

Ett av de första jobben jag hade efter gymnasiet var arbete som vårdbiträde på, som de då kallades, ”långvården”. Jag hade ingen som helst utbildning inom vården och desto minde kunskap om äldres mun och tänder. Detta var runt 1985, och då hade många hel- eller delprotes. Protesen togs ut och jag placerade den i en ”protesmugg” över natten. Hur svårt var det? Inte så avancerat, tyckte jag. Några personer hjälpte jag också med att borsta tänderna (på mitt sätt). Idag har fler egna tänder i behåll och mer krav ställs på omsorgspersonal för att bistå med stöd till munvård. Detta är inte lätt. Studier visar på att både den egna (personalens) attityden till mun och tänder, den äldres egna förmåga och sjukdomsbild mm, påverkar till vilken grad personalen kan/vill utföra munvårdsstöd. Detta är verkligen inte lätt. Här krävs samverkan från fler professioner.

I går träffade jag tillsammans med min projektgrupp personal på ett äldreboende. De fick information om ett projekt som skall påbörja där Folktandvården Region Jönköpings län, Hälsohögskolan i Jönköping tillsammans med ett äldreboende ska samverka. Syftet är att ge stöd till omsorgspersonal i deras värdefulla omsorg om munvård hos de boende i vardagen. Det var verkligen fantastiskt roligt att få möta personalen, en mycket viktig ”kugge” i detta sammanhang. ”Det gäller att finna bra rutiner som funkar i vardagen, det räcker inte med att någon från tandvården kommer och gör en bedömning en gång/år”, var ett av våra budskap. Alla nickade instämmande till detta. Tvärprofessionell samverkan gäller här för framgång! För tillsammans blir vi starka och för den äldre, sjuka/sköra blir vinsten förhoppningsvis ännu större.
Vad vill jag säga med detta? Det här vet vi ju…eller? Jodå, detta är inget nytt. Det pågår också arbete med att förbättra äldretandvården på fler ställen i landet, se t ex Folktandvården Sverige samt Ramdokument. Men det är skillnad på att ha kunskap om och att finna varaktiga strategier som leder till en vardaglig rutin. Här visar även SBUs rapport att behov av studier som visar på varaktig effekt på förbättrad munhälsa hos äldre, saknas.  För mig som representerar akademin och forskning, är det fantastiskt roligt och inspirerande att samverka med både olika yrkesprofessioner inom tandvården och verksamhet inom äldreomsorgen. Tillsammans är vi starka! Cirkeln är sluten, från ett novist biträde till att kunna vara med och aktivt påverka till förbättring av munhälsa hos äldre. Jag är övertygad om att inte bara jag i det sammanhanget mår som en lärka.

Lästips: Äldre Kvinnors hälsa (inklusive munhälsa); Seniorhälsan.se

Tack till Riksföreningen för åldrandeforskning (RÅF) för bidrag till projektet!

Snart ses vi på Riksstämman 🙂

//Ulrika

Ulrika Lindmark