Fläsk och potatis – v.g. skölj!
”Supervalåret 2014” är här och det kan komma att betyda en hel del förändringar för tandvården. Tandvården används ju allt som oftast som ”valfläsk” och kan också bli en ”het potatis” i valrörelsen.
Reformer och deras betydelse
Alliansen utökade 2008 den tidigare 65+-reformen till nuvarande tandvårdsbidrag och högkostnadsskydd till att gälla för alla åldrar och inte bara pensionärer.
Om den senare utökningen som kostat skattebetalarna flera miljarder har lett till någon förbättrad tandvård ifrågasätts bl.a. av Riksrevisionsverket (2012:12) och Konkurrensverket (2013:10) som påpekar att reformen inte nått fram till den grupp som behöver stödet bäst, d.v.s. låginkomsttagare med stora tandvårdsbehov. Konkurrensen på tandvårdsmarknaden för vuxentandvård fungerar dessutom dåligt. Något i nuvarande reform behöver förändras. Frågan är vad?
Med nuvarande tandvårdsbidrag är det inte minst unga medborgare som väljer att inte prioritera sin tandhälsa och går bara obetydligt mer till tandvården än före reformen. Nu är det kanske inte alltid här som slaget står, utan hemma hos den enskilde individen varje dag. En typ av tandvård som dessutom är helt gratis. Är lösningen – som flera politiker, framförallt många Socialdemokrater, framhåller – att generellt höja åldern för gratis tandvård till 25 år?
Detta förslag verkar snarare komma från valtaktiska politiker som är ute efter lättköpta röster från de unga som kanske aldrig hinner få del av en sådan reform, snarare än från företrädare inom tandvården. Rösträtt får man när man är 18 år, men när är man tillräckligt gammal för att ta ansvar för sin egen hälsa?
Det kanske helt enkelt handlar om andra mer förebyggande åtgärder såsom information, kunskap om tändernas betydelse för den enskildes hälsa och liv, motivation och eget ansvar?
För tandvården har politisk styrning med reformer en avgörande betydelse. Därför är det anmärkningsvärt att det är så tyst i den offentliga debatten och att det inte debatteras mer om vilka konkreta åtgärder som är bäst för den enskilda individen samt livskvalitén. Hur bör t.ex. tandvårdsstödet förändras? Vilka åtgärder bör omfattas av tandvårdsstödet i framtiden? Är nuvarande tandvårdsstöd optimalt? Att bara slippa att betala för undersökningar och gå mer regelbundet till tandvården räcker knappast!
Eller kan det vara så att de olika företrädarna för svensk tandvård är nöjda och tycker att det är bra som det är?
”Munnen är del av kroppen” – ”Det är dyrt att gå till tandläkaren”
Det är också många som hävdar att munnen är en del av kroppen och att tandvården bör jämställas med övrig vård och vara lika mycket offentligt (skatte)finansierad som övrig vård.
All vård kostar mycket pengar oavsett vem som betalar notan. Mer pengar och resurser löser kanske alla problem? Det behövs nog mer visioner och högre mål än så. Ett helhetstänk alltså!
Vad får tandvården kosta?
Som Konkurrensverket påpekar fungerar inte konkurrensen på tandvård särskilt väl. Det är fortfarande enormt svårt för patienten att veta vad hen får för pengarna. Här kan man nog förvänta sig en skärpning från såväl politiker, myndigheter och från verksamma inom tandvården.
Myndigheternas agerande har hittills varit alldeles för dåligt med ökad byråkrati, mer administration, krångliga regler och bristande kommunikation/information om t.ex. tandvårdsstödet. Allt för få medborgare känner idag till vad som gäller.
Frågan är bara vilka och inte om det blir förändringar efter valet i höst.
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.
