Förstör man sina ögon genom att titta i luppar?
I samband med att luppar går sönder får vi ibland förtvivlade samtal ”Kan ni laga dem snabbt, jag kan inte arbeta utan mina luppar utan måste i så fall avboka patienter”.
När man arbetar med finmotoriskt arbete behöver man stöd. Golvet stödjer fötterna, stolen stödjer mellandelen av kroppen, överarmarna kan stödja mot utsidan kroppen, underarmarna eller händerna mot t ex patienten och optiken stödjer ögonen.
En del människor kan absolut inte arbeta utan luppar men alla behöver inte luppar. Vissa kan helt enkelt inte arbeta med luppar av olika skäl. En stor del av tandvårdsarbetet ligger dock i vad man kan göra med sina händer och hur väl man ser det som ska göras.
Det finns mig veterligen inga studier som pekar på att lupparna förstör ögonen, tvärtom slappnar ögonmusklerna av och man behöver inte spänna sig lika mycket om man får hjälp med förstoring. När lupparna går sönder, kommer man i en situation när man måste anstränga sig igen och de flesta säger då att de kan se men att det blir jobbigare. En del får rent av ont till följd av anspänningen.
Till dig som är i behov av förstoring och vill skaffa luppar:
”Värdens bästa förstoring, världens bästa skärpdjup” – det här går inte ihop. Ju mer man förstorar desto minder blir skärpdjupet. De rörelser man gör med huvudet när man tittar genom luppen förstoras också lika mycket som luppen förstorar. Dessutom spelar den personliga grundstyrkan i ögat som man behöver för att se på nära håll en avgörande roll för skärpdjupet.
Min uppfattning är den att man gärna kan förstora eftersom det kan vara mycket ansträngande att sitta stora delar av dagen och titta på detaljer, men förstora bara så mycket som behövs för att se och sitta i en bra arbetsställning. Detta för att behålla rörelsefrihet. Förstora också bara de arbeten som krävs för att kunna se vad som ska göras. Detta för att kunna se även om lupparna går sönder.
Vill man i stort sett krypa in i munnen på patienterna vid alla typer av arbeten ska man kanske alltid använda lupp men fundera också på om det går att använda känseln lite mera och tillsammans med det man ser avgöra åtgärd för behandling. Jag talade med en tandläkare som hämtade sina intryck i så hög grad via synen att hennes kommentar var ”Tar jag av mig glasögonen så hör jag inte vad folk säger”. Hon hörde inte alls dåligt men hennes sammanlagda intryck var så styrda av synen.
En dåligt anpassad lupp låser in personen i en dålig arbetsställning medan en bra anpassad lupp tvingar fram ett visst arbetsavstånd till en bättre arbetsställning. För den som ska assistera en tandläkare som har rätt optik för ett bra arbetsavstånd, har nästan alltid bättre arbetsställning än den som assisterar någon med fel optik och intar en dålig arbetsställning. Att den ”opererande” inte ser bra kan drabba båda i temarbetet.
| Bilden illustrerar tre kliniker som tittar på samma sak. Två av dem böjer sig närmare objektet, de närhetsförstorar. Deras hållning blir mer böjd och ansträngd. Den tredje bär luppar med prismaoptik som stödjer en god arbetsställning i förhållande till kroppsliga mått |  |
De olika stöd man använder har stor betydelse för avlastningen, men om man inte kommer åt med sina händer eller inte ser med sina ögon, så intar man den ställning som behövs för att kunna utföra jobbet. En del säger att man inte ska vänja sig vid luppar eftersom man förstör sina ögon men vi har olika stor förmåga att se detaljer oavsett ålder och vi tar in våra intryck på olika sätt.
Hälsningar
Magdalena Gustafsson
Ergonom/leg Fysioterapeut
Merident/Optergo
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.
