Infekterad tandvård
Det mesta inom tandvården fungerar rätt bra men det finns några saker som inte gör det.
Till detta hör personalförsörjning, rimliga löner för vissa yrkesgrupper och ansvarsfördelningen.
Att det råder brist på kvalificerad personal är i princip alla överens om, utom möjligtvis Sveriges Tandläkarförbund*. Så har det varit länge nu (i över 10 år) och ingen lösning siktas.
Att tandhygienister och tandsköterskor tjänar för dåligt är inte heller någon nyhet. Frågan är hur man kan höja deras och tandvårdens status och ersättning för att undvika ökad personalomsättning och ytterligare brist på kvalificerad arbetskraft?
Vem är det då som är ansvarig för denna utveckling?
Är det politikerna, myndigheterna, regionerna, arbetsgivarna, intresseföreningar, utbildningsväsendet eller alla de som arbetar inom svensk tandvård? En rundringning ger vid lag att alla skjuter på alla! Kanske har man olika intressen?
Visst, samhällsutvecklingen i stort – till exempel utflyttningen från landsbygden – har säkert bidragit. Men nu håller faktiskt många orter på att befolkas igen. Också har vi blivit ca 1,5 miljoner fler och äldre medborgare sedan millenniumskiftet men inte fått fler yrkeskunniga inom tandvården, snarare tvärtom. ?
Politiskt har det inte heller hänt särskilt mycket sedan den senaste större tandvårdsreformen (2008). Möjligtvis mindre justeringar och två politiska utredningar varav den senaste mer fokuserar på vem som skall betala för vad ur ett rättviseperspektiv. Knappast på hur fler får bättre munhälsa och livskvalitet!
Spelar det någon roll när köerna till tandvården växer? Ja, det gör det! Men det är säkert inte de som har råd att betala som är förlorare på det, utan de som inte har tillgång till tandvård och då inte bara av ekonomiska skäl.
Så vad är då behandlingsplanen? Voltaren, som lindrar smärta och inflammation kanske? ? Eller så kan man om man så vill, fortsätta att ”sitta stilla i båten”.
Med vänliga hälsningar
Per Ahlberg
Dental24
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.
