Lär din hjärna att leta fördelar i stället för fel. Då riskerar du inte att förlora möjligheten att utvecklas.
”90 sekunders”-kronpreparationstekniken
Mitt smeknamn Blixt Gordon härrör i första hand inte från 50-talets rymdfilmhjälte utan framför allt uppstod det som ett resultat av den preparationsteknik jag från sent 70-tal använde mig av.
Ryktet om att det fanns en kollega i Trollhättan som preparerade en fullkrona på en till två minuter spred sig snabbt. Många var de som kom på studiebesök för att titta på.
Jag gjorde en intressant iakttagelse när jag lyssnade till resonemanget mellan de kollegor som stod bakom min rygg och iakttog vad jag höll på med.
8 av 10 berättade för varandra varför det inte gick!!! Den nionde kom i varje patientbyte över till mig och i förtroende berättade att han gjorde likadant, hade hållit på med det längre och gjorde det bättre.
Jag förstod aldrig varför han hade tagit sig tid till att komma på studiebesök. Den tionde kollegan sade ingenting. Han ”sög upp” det han såg lika effektivt som en torr tvättsvamp suger upp vatten, gick hem till sin mottagning, övade och gjorde arbetet snabbare och bättre än vad jag klarade.
De åtta som hela tiden malde på och berättade för varandra varför det inte
gick, föranledde mig att låta tillverka små söta tavlor att sättas upp på väggen i vart och ett av de sju behandlingsrummen.
På tavlorna stod det med sirlig skrivstil: ”Den av Er som säger att det inte går ska inte störa den person som just nu är i färd med att göra det”!
Jag hade fått idén till preparationstekniken från min mentor som tänkt ut den och sedan många år rutinmässigt prepade på det sättet. När jag ifrågasatte (!) hurvida det gick att göra så fick jag till svar: ”Det finns ett gammalt isländskt ordspråk som säger att om någon har gjort något så går det sannolikt att göra det”. Därmed var diskussionen avslutad.
Vi själva är största hindret för vår egen utveckling utan att vi egentligen kan hjälpa det. Vår hjärna söker efter kända mönster. När vi ser något nytt och hjärnan inte känner igen det, börjar sökandet efter varför det inte går, varför det inte är bra eller att om vi prövar kommer det ofelbart att leda oss i olycka. Hjärnan spelar oss ett spratt och vi riskerar att missa en möjlighet!
Igenkänningsmönstren som uppkommer i vårt huvud bli starkare för varje gång en sak repeteras. Ett känt uttryck säger att ”Repetition är all kunskaps moder”. Detta är sant, men sant är även att repetition utgör det största hindret för att vi ska kunna tänka nytt – när det vi ser eller upplever inte stämmer med det inrepeterade mönster vår hjärna lärt sig känna igen meddelar hjärnan oss: hic canis situs est (här ligger en hund begraven), det här måste det vara fel. Det blir svårt, för att inte säga omöjligt, för oss att ta till oss ett nytänkande. Vi förkastar det vi ser innan vi ens hunnit pröva det.
Jämför med det engelska uttrycket: ”You never know before you have tried.”
Det finns ett enkelt sätt att hindra vår hjärna från att starta de negativa tankarna och felsökandet. Istället bör vi ge oss möjligheten att vrida och vända på informationen och se vad det kan finnas för möjligheter i det nya annorlunda och först därefter göra en utvärdering och ta ett beslut om att pröva eller förkasta det vi ser.
Tekniken är enkel. När du ser något du inte sett tidigare, fråga dig själv, gärna med hög röst, ”vad skulle det vara för fördel om jag gjorde på det här sättet i stället för som jag gör nu”?
När du ställer den frågan så börjar hjärnan leta fördelar i stället för fel. Då riskerar du inte att förlora möjligheten att utvecklas.
Pröva tills vi hörs igen och lycka till!
I nästa krönika kommer jag att ta upp tankar kring lateralt tänkande. Kortfattat innebär det att du ska tänka ”rakt ut åt sidan”. Tänk alla de tankar du ännu inte tänkt, för det är där de nya godbitarna gömmer sig.
I krönikan därefter kommer jag att i detalj beskriva ”90 sekunders”- preparationstekniken.
Ha det gott och var trygga med ert nya sätt att tänka!
Önskar
Gordon
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.
