Ovärderlig kunskap som inte får gå till spillo
Idag skriver jag direkt till alla mina seniora kollegor. Kanske även indirekt till de yngre. Jag skriver till er som arbetat i årtionden i praktiken och i labbet – mestadels med analog teknik. Ni kanske har fem till tio år kvar i yrket och märker hur det digitala tar över mer och mer. Nej, det är inte som ni tror! Jag kommer inte att begära att ni skall sätta er på skolbänken och gå ”All In” i det digitala. Men jag begär att ni skall göra er röst hörd! Tandvården behöver er kompetens mer än någonsin!
Det är väldigt enkelt!
Digital tandvård är ingen parallell tandvård. All digital tandvård bygger på kunskap som analog tandvård samlat in under generationer. Vi strävar mot samma mål som förr, och vi har samma utmaningar som vi alltid haft. Principerna för hur man preparerar är de samma. Biologin är den samma.
Vi människor får hela tiden nya verktyg. Men verktygen ger oss inte kunskapen om hur slutresultatet bör bli. Den kunskapen går i arv från generation till generation.
Bara för att jag skaffar mig en fin dator, betyder inte det att jag kan designa fram en fungerande protes. Den kunskapen kommer ju från kollegor som vet hur en protes skall utformas, varför den skall utformas på ett visst sätt och vilka material den bör framställas i.
Ni seniora kollegor som sitter på denna otroliga kunskapsbank, ni måste på något vis utbilda oss som sitter med tangentbord och mus. Det vi har är ett verktyg, men inte kunskap om slutprodukten på samma sätt som ni har!
Vi som förespråkar digitalisering måste ta oss till den kunskap som ni besitter. Ni äldre, – barn av den analoga eran – måste guida oss. Den digitala utvecklingen är en framgång för tandvården. Vi kommer att digitaliseras vare sig vi vill eller inte.
När jag föreläser, träffar jag kollegor i alla åldrar. De seniora har massor av kunskap, det märks på frågorna de ställer. Det spelar ingen roll om det är ortodonti, protetik, eller vad man än pratar om.
Att ställas inför nya kompositer, nya resiner eller nya material – allt detta har ni seniora kollegor redan ställts inför tidigare.
Ni vet mycket väl hur saker kan slå bakut. Ta detta med att bränna porslin på titan. Ni vet att ett nytt material kan få konsekvenser fem – sex år senare för patienten.
Med 3D-printning får vi flera nya material. Hur skall vi tänka med de nya materialen? Ni seniora kollegor får ju inte sitta tysta i det här! Berätta om vilka problem och vilka komplikationer som kan uppstå när man ger sig på nya material för tidigt! Det skall inte behöva komma från Läkemedelsverket!
Ni erfarna kollegor vet var tröskeln finns vid exempelvis design av en bro eller protes. Vad ÄR tröskeln? Vad är det stora problemet som behöver lösas för att man skall lyckas med viss behandling? Det är inte alls självklart att våra yngre kollegor känner till det! Vad är tröskeln – det stora, avgörande problemet när det gäller överkäksproteser? Jo, det är att få till ett riktigt bra avtryck. De seniora vet allt om stödytor, om sugeffekten, om släp, om omslagsveck, om luftbubblor. Och så vidare.
Om våra yngre kollegor kör intraoral skanning, och känner till exakt vad som är det stora problemet, så kanske den intraorala scanningen kan tillföra vissa saker. Du får inga släp i intraoral skanning, inga luftbubblor, du kan avbilda all gingvia som är icke-rörlig. Och så vidare.
Senior kunskap och nya redskap! Det är så vi får en bättre tandvård.
Ni har fantastiska kunskaper som är jättevärdefulla! Ni måste fatta det! Jag tror inte ni förstår hur värdefull er kunskap är. Det är kunskap som kommit till över tid. Och det vore väl korkat om vi yngre måste gå igenom samma långa process?
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.
