Skärpning!

Dom sitter framför mig. Vad många dom är! De ser så nyfikna och förväntansfulla ut. Vilka är dom? Dom har kommit till oss för att de vill göra något värdefullt.

De som sitter framför mig ska så småningom möta Agda som har en instabil diabetes och karies, Erik som är stressad i sitt arbete, är storrökare med parodontit (tandlossning), Amir är tandvårdsrädd, Sten som är nyskild och hinner inte riktigt med sig själv och munhygienen, Lisa som inte förstår varför hon får så mycket hål, Ramona är en äldre skör dam med tandimplantat och stort vårdbehov osv. Till det kommer nya grupper i samhället som har mycket behov av både terapeutisk, förebyggande och hälsofrämjande åtgärder. Jo, nog finns det behov av duktiga och kompetenta tandhygienister.

De är 36 till antal, tjejer men också några killar. De sitter i klassrummet för att de valt att studera till tandhygienister. De har bestämt sig. De vill bidra till samhället för att stödja befolkningen till en god munhälsa. De satsar både tid, pengar och energi på detta. De vill ha en utbildning som har god kvalitet och känna sig trygga i sin yrkesroll. Varför? Jo, för det kommer att efter sin utbildning ha vårdansvar för en massa olika människor. De har ansvar för att ge en god och säker vård till människor i alla åldrar, alla med olika bakgrund, den ena mer komplex än den andra. En stor del av arbetet handlar också om att kommunicera i syfte att påverka ett munhälsobeteende. Hur lätt är det? Inte alls lätt, ganska svårt faktiskt.

Oral hälsa är huvudområdet. Oral hälsovetenskap är vetenskapsområdet. För att arbeta som tandhygienist idag krävs kunskaper inom flertalet områden vilket också beskrivs i socialstyrelsens kompetensbeskrivning. Att få in allt det som här beskrivs på två år är inte rimligt. Det bör läggas på studenternas ansvar att gå två eller tre år.

Så varför är det då svårt att få in en sammanhållen treårig utbildning för tandhygienister i budgeten?? Jag blir så trött på detta oansvariga handlande (eller icke handlande snarare) från politiker. Återigen har STHF:s ordförande Yvonne Nyblom skickat in en skrivelse till utbildningsdepatrementet, vilket är bra. Det är viktigt att vi trycker på. Men hur länge ska vi behöva tjata? Skärpning politiker!

//Ulrika

Ulrika Lindmark