Vad händer om Praktikertjänst köps upp?
Denna gång låter jag nästa del i serien ”Goda råd om tidboks-planering” stå över till förmån för några tankar kring nyheten om att EQT vill köpa Praktikertjänst, en affär som kan få stora konsekvenser för vår bransch: Varför? Vad innebär det för tandvårdspersonal och patienter?
Den femtonde mars 1973 gick jag med i Ptj (Praktikertjänst). För att få komma med krävdes två välrenommerade faddrar.
Hans Magnus Fajersson Ptj´s grundare satt med i ledningen. Hela det lilla kontoret genomsyrades av entreprenörskap och man kände tydligt att organisationen var till för att ge service åt tandläkarna. Inte nog med det, man var stolta över att leverera service!
Vi tandläkare som passerat nålsögat var stolta över att få vara med.
Ptj startade systematiska efterutbildningsprogram som saknade motstycke och dessa kompletterades med ”aperetifkurser”.
Allt på denna jord har en livscykel. Bergskedjor bildas och bryts ned, blommor växer upp och blommar för att sedan dö. Människor föds och går bort, företag uppstår blomstarar, tillväxer, överorganiseras, diversifieras, blir statiska, entreprenörskapet som fanns initialt byts ut mot byråkrati. Företag läggs ner, säljs eller bara stilla avlider.
Entreprenörsandan och själen i Ptj försvann
På min trettiofemårsdag i Ptj den femtonde mars 2008 valde jag att lämna bolaget. Det var inte längre det bolag jag lärt känna. Under mina år i Ptj har jag sett hur själen i företaget förändrats.
Kravet på faddrar togs bort. Det strömmade till nya tandläkare och som en följd av detta ökade antalet anställda på kontoret. Allt fler på kontoret var släkt med varandra. Inget fel i det men värt att notera.
Det blev allt svårare att få kontakt med sin kontaktperson och ofta var denne en ny bekantskap. Entreprenörskapet tunnades ut. En ny generation kom in som inte hade samma personliga förhållande till företaget som man har när man varit med under de första åren.
Så småningom kom krav från företaget på hur våra loggor, brevhuvuden mm skulle se ut. Nu var det branding som gällde.
Under en period försökte man tvinga mottagningarna att gå vissa kursprogram. För all del utmärkta utbildningar, men tvånget ökade klyftan mellan mottagningarna och kontoret. Det började bli ”ett vi och ett dom”. Från att organisationen varit till för tandvårdspersonalen upplevde jag att ”vi tandläkare” alltmer blev till för ”kontoret”.
Ett antal tveksamma chefsrekryteringar ökade inte stoltheten eller förtroendet för företaget.
Ptj har varit alternativet för de av oss som inte velat vara landstingsanställda eller anställda i en av riskkapital ägd verksamhet. Praktikertjänst var VÅRT BOLAG och det var vi stolta över det.
En åldrande- och förändringsprocess är inte möjlig att stoppa vare sig hos människor, djur, växter eller företag och man ska inte göra det. Visst kan man förhala processen något men inte mer. Inte ens Mao lyckades revitalisera sin revolution!
För c:a fyra år sedan nämnde jag i en diskussion att jag inte är alls förvånad om man knoppar av och säljer ut tandläkardelen av Ptj. Ingen var villig att hålla med mig.
Vem sörjer för personalens kunskapstillväxt om Ptf försvinner?
Övertar EQT eller något annat riskkapitalbolag Ptj försvinner möjligheten att bedriva verksamhet enligt modellen ”small is beautiful on a large scale”.
Om en försäljning blir verklighet kanske Fågel Fenix återuppstår ur askan och någon ny företagsform föds, där entreprenörskap under eget ansvar blir en möjlighet för dem som inte passar in i andra verksamhetsalternativ. Idag finns färdiga konkreta alternativ.
Ur ett patientperspektiv är det viktigt att vårdgivarna får tillgång till kontinuerlig utbildning av hög kvalitet utan några geografiska eller andra begränsningar. Detta har tidigare Ptj varit en garant för.
Det var Ptj som under sjuttiotalet och början av åttiotalet tog hit internationella föreläsare och som lade grunden till den moderna tandvård vi har idag. En tandvård där all personal kan utvecklas i sin yrkesroll vilket även är en förutsättning för att inte vårdkostnaderna skenar. Med andra ord rätt omhändertagande på rätt nivå.
Jag är dock inte övertygad om att alternativen till Ptj har samma möjlighet eller intresse av att investera i tandvårdspersonalens kunskapstillväxt.
Det är inte lätt att säga vad som är rätt eller fel: låta Ptj försvinna och låta något nytt, kanske än bättre anpassat till hur tandvårdssverige ser ut i dag, växa fram eller på något sätt genom en revitalisering förlänga vägen fram till det oundvikliga.
Hur som helst, visst är det en spännande det som sker och visst är det en intressant tillfällighet att det finns kopplingar mellan ledningen i bolaget och Investors (Wallenbergs maktbolag) styrelse. Investor är ägare i EQT.
Den som lever får se och jag siktar på att få vara med då.
Detta tecknat av en grinig gammal pensionär som följer utvecklingen med stort intresse
(nu engagerad i att bygga upp en tandvårdskedja i Norge).
Gordon Meland
Tel. 070-21 31 201
PS. Som vanligt tacksam för mina läsares synpunkter, såväl för ros som ris. DS.
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.
