Vad önskar Sveriges tandtekniker sig mest av allt?
I ett upprop på facebookgruppen Tandteknikerforum uppmanade jag alla Sveriges tandtekniker att berätta vad de önskar sig inom sitt yrke.
Det man framförallt önskade sig var kurser på alla områden inom tandteknik samt specialistutbildningar, vidareutbildningar och möjligheter till forskning för de som vill det.
Det ligger i tiden med vidareutbildningar nu när vårt yrke genomgår stora förändringar. Med bra utbildningsalternativ hade man kunnat fångat upp dem som kanske inte mäktat med att utveckla sig på egen hand och kunnat undvika arbetslöshet. Vi har sett ett väldigt bra initiativ på en sådan digital utbildning som kan anpassas efter varje person och laboratorium, nämligen SWECAD.
För att få till stånd dessa utbildningar är det nödvändigt med samarbeten med olika Tandläkarhögskolor/laboratorier och Tandteknikerförbundet med flera.
Här följer några av de svar som kom in från uppropet (se kursiv text nedan):
– Det skulle vara bra med bättre kurser från företag, alla använder inte 3-shape, som någon nämnde.
– Vi behöver höja statusen för yrket.
Höja status gör man bland annat med kunskap.
Företag inom Dentalbranschen borde höja ribban och kanske hålla kurser för tandtekniker och även uppföljningskurser med etablerade tekniker, gärna på 4-5 ställen i Sverige så att det blir möjligt för fler att delta. De kurser som idag ges av många leverantörer är ofta bara en intro till den produkt man köpt.
Utomlands, t ex i USA, är det vanligt att man har ett system för vidareutbildning som baseras på poäng eller timmar för de kurser man genomgår. Som exempel berättar Dr John Heimke från Cleveland att i hans stat räknar man kurser i heldag 8 timmar och halvdag 4 timmar. Totalt behöver man minimum 40 timmar vart annat år för att inte mista sin licens och man får heller ingen förnyad licens innan man uppnått dessa timmar. Detta gäller även tandtekniker! Det positiva med detta är att alla får utbilda sig.
Det finns tandtekniker som arbetat väldigt länge och aldrig genomgått någon kurs.
Detta är också en ytterst aktuell frågeställning då alla tycks få göra tandtekniska arbeten utan någon form av utbildning. Jag tänker på de tandläkare. tandsköterskor m fl som delegerar/delegeras till tillslipning samt glasering av t ex porslinsinlägg/ kronor/ samt mindre broar. Det är inte direkt statushöjande för oss. Det finns inte så mycket utbildning för tandläkare som rättfärdigar att de skulle vara utbildade nog inom bl a materiallära. Det räcker att man slipar med fel borr så har man mikrosprickor i en keramisk ersättning. Går det fel får vi tandtekniker ta smällen. Även inom helprotes och partiell protes är det klent med kunskap bland tandläkare. Därav ett önskemål om att det skall finnas kliniska tandtekniker (se nedan) på områden där det finns tandläkare men också för att kunskapen är klen. Den lilla äldre skara tandläkare som är verksamma har en annan kunskap.
Något för Tandteknikerförbundet att arbeta med?
– Jag skulle vilja ha samma utbildning som man har i Danmark. Förutom vanlig tandtekniker så kan man utbilda sig till klinisk tandtekniker då man har rätt att arbeta i munnen och ta avtryck mm. (Vederbörande är en erfaren tandtekniker som tycker att kunskapen är för låg hos yngre tandläkare.)
Vill man bli klinisk tandtekniker så kan man söka den utbildningen i Danmark där den är väl etablerad sedan lång tid tillbaka. Utbildningen är en efterutbildning för en redan utbildad tandtekniker och är 2 år lång. Denna utbildning är förlagd till Århus https://www.ug.dk/
Man måste från Förbundets sida diskutera detta med Socialstyrelsen.
I svaren fanns många önskemål om vad man vill att vårt Förbund skall arbeta med.
– En som svarade ansåg att om man kommer med kritik så blir den inte så väl mottagen. Det är samma personer som är med, en del har varit med i styrelsen väldigt länge. Man borde ha förnyelse av ledamöter, dvs följa de regler som finns för styrelser. Svågerpolitik är ett annat ord som används.
– Det efterfrågas idéer till t ex tidningen eller annat men när man väl bidrar med idéer så händer inget. Någon sa att under Corona har det inte hänt mycket.
– En ung tandtekniker skulle vilja ha fler lokala möten för att kunna diskutera olika problem eller annat när man är ny i yrket.
– Någon föreslog att man skulle variera tekniker mellan 2-3 avdelningar på större labb så att man får variation i arbetet och dessutom kan rycka in vid sjukdom.
– En annan svarade att man skulle vilja ha mer rättvis och korrekt kommunikation från tandläkaren eftersom mycket tid går åt att ringa och hitta information.
– Ökad, rättvis lön efterfrågades.
– Någon efterlyser fler lokala utbildningar med uppföljning.
Som jag redan sagt på alla tandtekniska forum så måste man få ha sin åsikt oavsett vad man tycker och man måste få framföra den utan att bli attackerad. Om man tillhör styrelsen borde man tacka för att någon faktiskt vill dela med sig av sin åsikt även om den är kritisk. Det skall man kunna göra även om man inte vill ha en plats i styrelsen.
Förr i tiden hade man arbetsgrupper för olika projekt. En sådan arbetsgrupp skulle kunna vara en grupp med unga driftiga och modiga tekniker som vågar säga sitt. De kan arbeta fram olika saker som man tycker är aktuella/viktiga. Dessutom kan den gruppen vara en inskolning för duktiga nya styrelseledamöter i framtiden.
Norges Tandteknikerförbund har jobbat hårt under Corona. Man har tillsammans med Tannhelsetjensten samarbetat om olika hygienkrav och dessutom tagit fram en marknadsföringskampanj.
En sak som stör mig är att man inte får dra av moms som Labbägare. Speciellt då denna regel härstammar från gamla tider när vi bara arbetade med högädla metaller. Då ansåg myndigheterna att momsfrågan var besvärlig att hantera. Det var väldigt mycket pengar som staten subventionerade till patienter och material, en helbro kunde väga 40-50 gram i vissa fall. Nu är det andra tider och andra material. Se till att laboratorieägare får samma chans som andra företagare att kunna dra av moms, speciellt då inköpen är kostsamma i vår digitala värld. En sak för vårt Förbund? Det kan inte vara meningen att tandtekniska laboratorier samt övriga i tandvården skall bekosta tandvården i Sverige.
Samma sak med Läkemedelsverkets avgift på 30.000 kr, den borde differentieras så att stora företag betalar mer och små företag mindre.
Jag tror inte man löser dessa frågor med ett brev. Jag tror man måste hitta på något mer slagkraftigt och frågan är hur? Kanske något för en arbetsgrupp att ta fram?
Det bestämmer ni medlemmar och styrelsen genomför.
Till sist:
Glöm inte att positiv kritik är en gåva, det är först när man vet vad som är fel som man kan gör något åt det.
Bodel
Bodel Sjöholm är tandtekniker och International President för Oral Design International Foundation.
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.
