Var ska sleven vara om inte i grytan?
Nu är det tid att återgå till arbetet på kliniken och möta höstens patienter. Det är där tandhygienisten hör hemma.
Tillbaka till verkligheten efter en svensk sommar. Skolorna är igång och nu avlöser förkylningarna varandra. Jag har själv fått vara hemma under en vecka och nu är det barnens tur att vara förkylda så jag fortsätter att vara hemma med dem. COVID-19 testet är gjort och visade negativt.
Att arbeta i samhället där man bor har både för- och nackdelar. Jag kan få så dåligt samvete för patienternas tider som blir avbokade och ombokade. Det innebär också extra-arbete för mina kollegor. Men det är inte jag som har satt upp restriktionerna för FHM, däremot följer jag dem. Det tycker jag är allas ansvar.
Förra krönikan avslutade jag med att det finns allvarliga varningssignaler för tandhygienister. Tandhygienister som lämnar sin yrkesroll verkar allt vanligare. Hur kan man förebygga det? Jag tror verkligen att arbetsmiljön är avgörande. Även kommunikation och ledarskap har stor betydelse. Arbetsmiljön är arbetsgivarens ansvar och ni måste ha en dialog. Ni måste signalera när arbetet börjar påverka er negativt, berätta vad som inte känns rätt, försök hitta en lösning. Arbetsgivarens ansvar är även att känna av sin personal. Ofta kan man påverka sin arbetsmiljö en del själv men inte fullt ut. Arbetsgivarens ansvar är att föra dialoger med er så ni inte hamnar i onödiga konflikter. Förslag och lösningar måste kunna skapas. Det är lätt hänt att hamna i en ogästvänlig arbetsmiljö när kommunikationen inte leder till åtgärder från arbetsgivaren. Det finns andra yrkesgrupper som också har ansvar på arbetsplatsen, hur uppfylls de?
Jag började fundera på mitt ansvar som tandhygienist. Tandhygienistens kompetensbeskrivning finns att läsa om på Socialstyrelsens hemsida. Vi bidrar till att ge patienterna en god och säker vård. Yrket ställer höga krav på oss. Vi ska bland annat utföra hälsofrämjande arbete, klara det sociala spelet med tandvårdspersonal, ha kunskap i vård och äldrevård, ha ett visst förhållningssätt och dessutom arbeta självständigt. Det viktigaste är utförandet av våra behandlingar. Utöver det ska vi skriva journalanteckningar på ett korrekt sätt, ändra revisioner och vara kostnadseffektiva. Vi ansvarar för att vi ska upprätthålla en viss kunskapsnivå, ett vetenskapligt förhållningssätt och dessutom ta hand om tex disk och sterilhantering (om det inte finns tsk som har det som arbetsuppgift) samtidigt. Arbetsplatserna kräver ofta, att vi på våra ”luckor”, (när vi ej lyckats få in en ny patient) ska ta hand om sterilarbete, receptionsarbete, hoppa in när en kollega blir sjuk osv. Hoppar andra kollegor in till oss och avlastar oss vid mån av tid, finns det ömsesidig respekt på kliniken? Kanske inte alltid så lätt att vara tandhygienist och omhänderta detta enorma ansvar. Ibland är det ju så att ett sent återbud kan rädda tiden man gått förlorad någon annanstans under dagen. Tandhygienisternas krav och ansvarsbild har förändrats radikalt under de senaste årtionden.
På en arbetsplats där man prioriterar patienternas tandvård måste rätt tid avsättas, en behandlingsplan följas och glöm ej att utvärdera era patienter. Det kan inte generaliseras fram standardtider eller standardfraser. Gör en individuell bedömning och ha mallar till era anteckningar för att spara tid. Era kollegor som bokar tider ska inte pressa in tider. Patienterna har rätt till att få den behandling de har bokat tid för, inte för att vi tandhygienister ska stressa igenom halva besökstiden för att ägna resten av tiden till arbetet runt omkring. Vad hinner ni på besöket med er patient? Vi måste vara noggranna med att utföra det arbetet som förväntas av oss, annars har vi ej rätt att debitera vår patient. Det är vårt ansvar att vi gör det som står i våra åtgärder som vi sedan debiterar patienten samt skickar in på heder och samvete till försäkringskassan. Vi lärde oss detta under vår utbildning och fick praktiska kunskaper i hur vi genomför det. Ingen sa under utbildningen att inkomstkravet är viktigare än den kvalitet vi ger patienten. Detta kräver också att patienten är välinformerad om sitt behandlingsbehov och att våra tandläkarkollegor stöttar vårt professionella arbete genom att rekommendera patienten att komma till oss. Inte bara för att ”ta bort tandsten” utan för det hälsofrämjande arbetet. Det måste tydliggöras. Patienter som har förtroende för sin tandläkare lyder deras råd. Tandläkarteamen behöver vara tydliga med behandlingsbehovet hos tandhygienisten och även vara tydlig med att vårt arbete är minst lika viktigt för deras vinster med sin munhälsa. Patienterna behöver även höra, inte bara från oss, att det finns andra vinster med våra behandlingar, inte bara i munhålan.
Under de sista åren verkar arbetssituationen ha hårdnat, tempot har ökat och speciellt nu (under Coronapandemin) finns det sparkrav. Lönebilden varierar alldeles för mycket. Ska vi ligga närmast tandsköterskornas lön eller närmast tandläkarnas lön? Tandhygienisternas utveckling och ansvarstagande kräver att löneutvecklingen också ökas i samma utveckling.
Det finns idag tandhygienister som har gjort studier som ni kan googla fram. De beskriver tandhygienisternas arbetssituation där vi arbetar 80-90% av vår kliniska tid med patienternas behandlingsåtgärder. Under denna tid har vi arbetsställningar som är slitsamma. Under ca 60% av tiden depurerar vi (tar tandsten och rengör i tandköttsfickor). Detta kräver goda förutsättningar som bra behandlingsstol, operatörstol, ljus, plats och instrument. Finns det förbättringsmöjligheter här för er?
Tyvärr läser jag också att vi hamnar allt oftare i utmattningar, fler tandhygienister rapporterar detta till arbetsmiljöverket. Även samband till frånvaro verkar ha med psykosociala anledningar som tex ledningsformer med otydliga arbetsroller. Betyder det att vi faktiskt lägger fram att vi börjar bli trötta men att vi blir nonchalerade? Vi kanske uppfattas fel eller så är vi otydliga. Jag får en känsla av att det börjar bli bråttom med att finna lösningar där tandhygienistens yrkesroll samt arbetsmiljö måste byggas upp på ett hållbart sätt.
Oavsett vad eller hur ni arbetar, måste ni hitta er tid för återhämtning och för att ladda batterierna. För mig är det optimala sättet att koppla jycken och försvinna ut oavsett väder, det renar mer än vad man tror. Ni har ett eget-ansvar för er egen hälsa.
Med detta önskar jag er en trevlig inledning på hösten. Räta på ryggen, håll huvudet högt. Ha ett gott självförtroende. Det vi gör för patienterna, gör SKILLNAD.
Lotta Björk Lillås
Lotta Björk Lillås, är leg. Tandhygienist. Bakgrund som tandtekniker. Studerat fristående kurser inom Integrerad Hälsovetenskap och ledarskap. Brinner för teamtandvård, där samtliga på kliniken arbetar på det yttersta av sin kompetens.
Arbetar kliniskt på en mindre privat klinik i Skåne och studerar på fritiden.
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.