Kollegor eller konkurrenter?

Jag har gjort slag i saken. Jag har sagt upp mig och uppsägningstiden är över. Nu kan jag prata öppet om mina planer. Jag har startat ett eget företag, Hörntanden AB. I oktober slår jag upp portarna till min alldeles egna klinik. Både nya och gamla patienter hör av sig för en tid till mig och det gläder mig. Men det är väldigt nervöst samtidigt som det är roligt. Men som min väninna sa, ”ingen minns en fegis.”

I denna process får jag väldigt god support av kollegor som varit och är i samma situation. Tandhygienister som kommer med goda råd och vägledning. Det är väldigt många moment och många pusselbitar som ska falla på plats. Jag har även en duktig arbetsledare som hanterar allt som har med renovering och hantverkare att göra. Min man är min arbetsledare och min klippa. Utan honom och hans kunskap inom bygge hade jag inte klarat detta.

Jag har varit i kontakt med en rad tandläkare där ungefär hälften är fantastiskt samarbetsvilliga och hjälpsamma. Det är också de tandläkare som jag har samsyn med. Vi är kollegor fast på olika platser och vi använder varandras kompetenser. De frågar efter min expertis vad det gäller till exempel parodontit och hur vi ska behandla den. Att tillsammans hitta rätt tillvägagångssätt i behandlingar som gynnar patientens tandhälsa, det är det som jag vill att det ska läggas fokus på. Jag är så tacksam för dessa kollegor fastän de sitter ett par mil bort. Vi samarbetar.

Tyvärr har den andra hälften av tandläkare en fasad utåt som ler mot mig medan insidan av dem varnar mig och pekar varningssignaler med fingret. Som tror att tandhygienister ej kan eller ska driva egen verksamhet. Det är de som ser oss som konkurrenter. Det är de tandläkarna som inte har förstått tandhygienistens roll i patienternas vårdbehov. Där finns ingen möjlighet till samarbete. Där finns endast avundsjuka. De får fortsätta med sitt ”själv är bäste dräng”, jag är färdig med den typen av kollegor.

Den här verksamheten måste fungera. Tandhygienisternas arbete är avgörande. Om inte patienterna passerar en tandhygienist är där snart inga tänder kvar att sätta en krona eller bro på. Så är det. Jag väljer att tro att tandläkare samtalar och terapiplanerar med sin tandhygienist innan en omfattande behandling påbörjas. Även med sina tandsköterskor. Hur är det nu, ska vi sätta kronor och broar på kariesaktiva patienter, fulla med plack? Ska vi operera in implantat på de patienter som röker 15-20 cigaretter om dagen? Vad är tandhygienistens roll i detta? Utan tandhygienisten ökar risken för felaktiga beslut. Enligt mig.

Plack-kontroll, efterfrågas det? Låt tandhygienisten säga sitt, de känner ofta patienten bättre än vad ett parod-status kan berätta. En helhetssyn är avgörande. Jag minns ett tillfälle för flera år sedan när en käk-kirurg skulle operera in implantat på en patient som avbokat sin tandhygienist-tid flera gånger. Käk-kirurgen pekade med hela handen åt dörren. Han var inte välkommen åter förrän han kunde uppvisa en god munhygien.

Låt oss samarbeta

Igår var jag och hälsade på hos min första arbetsgivare som nyutbildad tandhygienist. De är som en andra familj. Varje dag i nästan 8 år var det magi som hände på kliniken i Dalby. Fantastiskt samarbete, samsyn och fokus på patienterna. Inga konflikter. Ray och Carina var inte bara mina chefer, de var mina mentorer. Jag är formad av dem och det är jag oerhört stolt över!

Lotta

Lotta Björk Lillås, är leg. Tandhygienist. Bakgrund som tandtekniker. Studerat fristående kurser inom Integrerad Hälsovetenskap och ledarskap. Brinner för teamtandvård, där samtliga på kliniken arbetar på det yttersta av sin kompetens.

Senaste inläggen