Kumbaya och bongotrummor framför lägerelden tills en av oss blir ersatt OM där kommer en ersättare

Äntligen är jag vaccinerad! Jag har gjort det för min egen del och av solidaritet. Nu strömmar även patienterna åter in på kliniken, många äldre är full-vaccinerade. Tidboken är full. Det är så roligt att träffa alla igen och faktiskt inse att arbetet vi åstadkommit innan Covid-19 har gett resultat. Många av mina patienter som jag har kämpat med har verkligen klarat av att upprätthålla en hyfsat god munhygien, trots att de inte har vågat komma lika ofta.

Utan alla dessa stödbehandlingar med infärgningar och munhygien-instruktioner som vi har gjort, hade de inte kunnat sköta sina tänder så väl. Men allt har en baksida. Istället för att det finns ett intresse i behandlingsresultat ska vi nu börja diskutera en omorganisation. Jag återkommer till det.

I jakten på att fler tandhygienister ska kunna motiveras att våga ta steget och starta egen verksamhet, har jag nu pratat med ett flertal tandhygienister. Jätteroligt att så många ställer upp och pratar om sin egna verksamhet. Det vi har gemensamt är att vi hjälper varandra. Vilket stöd. Vilka goda råd. Den ena är lika inspirerande som den andra. Vi är kollegor trots att vi inte arbetar på samma arbetsplats. Jag blir varm i hjärtat. Det finns olika anledningar till att dessa tandhygienister startar eget men framför allt är det ett engagemang där vi vill äga vår tid, beslut och behandling. Vårt arbete är den viktigaste insatsen för att patienterna ska få behålla sina tänder.

Det är på tiden att vi tandhygienister slår oss fria. Våra patienter måste ha en fungerande munhygien innan tandläkare kan eller ska terapi-planera. Vi ska ses som minst lika viktiga som tandläkare. Tandvården börjar bli underdimensionerad i flera områden i landet, vi måste motivera tandhygienister till att driva på i egen regi, i kliniskt arbete. Den kvalitet vi ska erbjuda patienterna bör planeras och styras av oss. Ett flertal av tandhygienisterna som driver eget har flera samarbetspartners som de skickar patienter till vid behov. Då hamnar också patienterna rätt, det vill säga patienter med protetiskt behov kan komma till någon som är inriktad på det medan någon som behöver implantat kan remitteras till någon annan. Låter helt briljant.

På den klinik där jag arbetar nu står en omorganisation på tur. Man vill dra ner eller ta bort en tandhygienist för att få in en tandläkare i stället. Om, någon sökande passar in, annars ska allt vara som vanligt och allt ska flyta på. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket det provocerar mig. I flera år har jag ansträngt mig till det yttersta för att nu få detta besked. Det är hög arbetsbelastning på kliniken. Lösningen är en tandläkare som ska ersätta en tandhygienist och ta över det arbete som jag och patienterna har uppnått. Jag hävdar att det aldrig hade behövts om alla på kliniken hade fått bidra med det yttersta av sina kompetenser. Jag ser det som en stor besvikelse och brist på kunskap.

Jag tänker inte sitta vid fikabordet och sjunga ”kumbaya” och spela bongotrummor. Jag tänker inte vänta på OM man ska bli ersatt av en tandläkare. Jag tänker planera min framtid. Då, helt plötsligt, är det kanske inte så farligt med en omorganisation…

Kom igen nu tandhygienister, nu kör vi!

Lotta

Lotta Björk Lillås, är leg. Tandhygienist. Bakgrund som tandtekniker. Studerat fristående kurser inom Integrerad Hälsovetenskap och ledarskap. Brinner för teamtandvård, där samtliga på kliniken arbetar på det yttersta av sin kompetens.

Arbetar kliniskt på en mindre privat klinik i Skåne och studerar på fritiden.

Senaste inläggen