Digitala fräsar: Gör det inte långsammare, dyrare och sämre i onödan! 

Den digitala utvecklingen har gjort oss lite bortskämda. Vi har vant oss vid att få professionella och dyra yrkesredskap förvandlade till lättanvända, lekfulla prylar. Digitala dentala fräsar är inte riktigt där.

Fräsning är en relativt ny teknik. Gjutning har funnits i 6000 år. Fräsning som teknik kom först med industrialismen. Så varför lämnade vi den utmärkta seden att gjuta saker? Svaret är som så ofta: pengar. Fräsning blir billigare, bättre och snabbare. Betyder det alla som köper fräs sparar pengar? Svaret på den frågan är nej.

Dagens fräsar är lite som pianon. Det finns både Steinway-flyglar och billiga varianter. Men man måste ändå kunna spela. Och det är inget man lär sig på en kafferast.  Många tandläkare har just upptäckt digital scanner och vill gå vidare med egen klinikfräs. Till dem brukar jag säga ungefär så här:

För det första måste någon designa kronan i datorn. Designdelen för en singelkrona är relativt enkel, men det kan snabbt bli väldigt komplicerat om man vill designa en implantatkrona. För det andra måste du känna dina material. Tandvården har ju ganska många olika material idag. Fräsmaskinen har begränsningar i vad du kan producera. Varje material har sina egna krav. Syftet är att maskinen skall göra jobbet. Om du nu fräser fram kronor som du måste slipa i efterhand, vad är den då bra för?
De flesta klinikfräsar är inte gjorda för att ta fram broar. Om du gör en krona, måste den putsas, poleras och ibland färgas in. Då måste du dessutom ha en porslinsugn.

Slutligen kräver fräsmaskinen mycket underhåll. De måste rengöras. Borren slits snabbt. Tryckluften måste kollas. Dagens klinikfräsar är små ”divor”. De kräver mycket kunskap och mycket underhåll. Plug and Play-fräsar är inte en realitet som jag har upplevt.

Vad man måste förstå är att hela den åtråvärda digitala kedjan kräver hög noggrannhet i alla led: Hög noggrannhet av tandläkaren som slipar tänderna, hög noggrannhet av scannern, hög noggrannhet av den som designar tänderna och hög noggrannhet i fräsningen. När dessa led hanteras med noggrannhet, får vi en slutprodukt som är överlägsen det som konventionell arbetskraft kan producera. Då blir det snabbare, billigare och bättre. Problemet är bara ifall något av leden i kedjan fallerar. Då blir det istället långsammare, dyrare och sämre. Teknik som kräver noggrannhet är inte förlåtande. Fräsning av idag är kort sagt inte den tillåtande teknologi som många tycks tro.

Men det finns andra aspekter. I Sverige är det inte sällsynt med långväga patienter. Särskilt i glesbygden. Om det finns en fräs hos tandläkaren, slipper långväga patienter att åka två gånger om. Patienten kommer in på förmiddagen, och på eftermiddagen är tänderna klara. Det är ju otroligt värdefullt!

Själv har jag tagit beslutet att inte använda dem. Mitt tekniska labb gör det så mycket bättre. Och jag hoppas att tandteknikerna får äga fräsningen. Det allra bästa med fräsarna vore om tandläkarkliniker skaffade kvalificerade fräsar med en tandtekniker på plats. Det skulle föra teknikern tillbaka in i kliniken och involvera teknikern i klinikens arbete. Och det tror jag är bra för alla.

Visst vore det lustigt ifall den digitala tandvården tar tandteknikern tillbaka till mottagningarna, precis som förr i tiden…

 

Skall jag ha en klinikfräs?

TRE VIKTIGA FRÅGOR ATT STÄLLA SIG

Hur många singelkronor gör jag?

Ju färre singelkronor, ju svårare att motivera investeringen ekonomiskt.

Är jag redo att ha en produktionsenhet i min praktik?

Förstår jag hur mycket service den kräver? Har jag utrymme för en fräs, en lite större kompressor och en porslinsugn? Kan jag slipa, putsa och polera någonstans? Vem ska hantera produktionen?

Vilka material använder jag oftast?

Den som exempelvis använder metallkeramer, har ingen nytta av en fräs. Klinikfräsar är gjorda för monolitiska keramer.

/Michael

Michael Braian, är både tandläkare och tandtekniker i Malmö som här rapporterar löpande om forskning och klinisk tillämpning av ny teknik.

Senaste inläggen