Debatt: Datorstöd kan inte ersätta hantverket

Hantverket är fortfarande viktigt när man tar hand om sin patient. Jag känner en viss oro om unga vill bli skrivbordstandläkare framför datorn. Det skriver tandläkaren Marit Wikander i detta svar på professor Bo Dahlboms debattinlägg på DentalMagazinets webb för en tid sedan.

Eftersom tandvård är en relationsbaserad verksamhet så bär var och en på sina egna erfarenheter. Det finns många tandvårdare som arbetar på det sätt som Bo Dahlbom efterlyser, men eftersom de arbetar just med relationer så räcker inte tiden till att göra it-baserad kunskap. Det finns redan utmärkta exempel, se www.alltomdinatänder.

Efter en våt vecka med svårdiagnosticerade pulpiter, sprickor i tänder, patienter med olika grad av känslighet så är jag glad att jag inte är en skrivbordstandläkare utan har en gedigen kunskap i diagnostik och patientomhändertagande. Ingen hade blivit hjälpt av mina råd utan att besöka tandläkare.

Jag tyckte att Bo Dahlboms artikel var intressant eftersom jag är intresserad av företagsutveckling och entreprenörskap och gillar utmaningar. Datorn har vi använt inom tandläkeriet sedan 1989 då jag började arbeta som privattandläkare. På den tiden satt begränsningarna i datorerna inte i idéerna.

I dag sitter det i tid, marknadsföring och pengar. Någon ska genomföra det. Praktikertjänsts Allt om dina tänder innehåller det mesta och våra patienter hittar dit om de vill.

Varje individ vill bli omhändertagen på det sättet som passar honom /henne bäst och inte enligt ett standardiserat datorformulär. Kalle behöver bedövning om jag bara ska peta på hans tandkött men Alva klarar att jag borrar djupt ner i tanden utan bedövning. Olika personer har olika förmåga att uttrycka sin smärta. För vissa gör det bara ont, andra kan definiera en ilning från en molande eller pulserande smärta eller den typiska upplevelse en kuspspricka innebär. Vissa skrattar då jag lyssnar på hur deras bett låter när de ”hackar tänder” andra när jag klämmer på deras tuggmuskler, för de förstår inte sammanhanget.

Jag svarar på mina patienters e-post om både det ena och det andra, men om jag inte hade erfarenhet och kunskap av våt tandvård, så skulle de inte bli hjälpta.

Jag som har drygt 15 år kvar till pension kan känna viss oro om många unga vill torrsimma och bli skrivbordtandläkare framför datorn.

Vad har jag lärt mig mest av? Mina misstag hands on, mina besvärliga patienter och att träffa dem om och om igen.

Man ska inte förakta hantverk. Vem vill ha en rörmockare som inte gör täta rörfogar eller en målare som slarvar? Vem vill ha en tandläkare som inte löser mina smärtproblem eller gör otäta rotfyllningar? Vem vill ha en tandläkare som inte kan särskilja på ett bettrelaterat problem och en pulpit? Ibland men mycket sällan kan man göra det på distans men oftast så måste patienten till praktiken, tyvärr. Jag skulle vilja påstå att speciellt bland de unga patienterna, så finns de som är extremt känsliga och som inte alltid vet vad de känner.

Mina patienter är välinformerade. Men hur mycket av informationen tar de till sig? Vad kommer de ihåg? Där kan hemsidor och internetkunskap fylla i, men jag tror att de flesta har störst glädje av en personlig relation till sin tandläkare. I den relationen kan de lära känna sig själva, sina risker och laster och hur känsliga de är på olika områden.

Det är därför det är så roligt att arbeta som hantverkare efter mer än 25 år i yrket. Det finns alltid mer att lära och att lära ut. Framförallt så får jag ständig feed-back och uppskattning.

Och handen på hjärtat Bo Dahlbom, är du helt säker på att du kan dra alla konsekvenser av ditt barns bettutveckling? Det är inte riktigt som att klippa barnens hår, vilket jag själv gjort i många år.

Att se om det finns bruna gropar i tänderna kan alla göra men det kan finnas hål som bara syns på röntgen. Alla hål känns inte, det vet vi inom tandvården och även om vi talar om det för patienterna så kan de inte se var de hålen finns.

Marit Wikander

Privattandläkare sedan 1989
Sundsvall