Digitala Guldkronor – Klassiskt hantverk övergår till modern teknik

Tandteknikern Przemek Seweryniak på Cosmodent i Malmö skriver här om hur hans arbete har förändrats från att jobba med guld till keramer.

Guldkronor, det gamla gardets favoritersättning. Ständigt både ser och hör jag hur fantastiska dessa kronor ter sig år efter år efter år. För inte länge sen såg jag ett facebook-inlägg som Christian Coachman delade med bilder på en 75-årsuppföljning av guldinlägg som hans farfar hade cementerat på en då ung kille som hade karies både här och där. Nu 75 år senare kunde man se hur fint guldet hade bevarats och slitits tillsammans med tänderna och såg trots det fortfarande nästan nytt ut. Hoppas att mina barnbarn någon gång i framtiden kan få en liknande upplevelse av något arbete jag gjort till en ung patient.

Hur som helst så ska denna artikel handla om guldkronor, ja ni hör rätt guldkronor!

Guldkronor framställda med 100% digitalt arbetsflöde och Patient Specific Motion.

När jag för första gången kom ut på ett labb och gjorde min praktik så arbetade jag i stort sett hela min praktikperiod med just guldkronor. Tonåring som man då var, trodde jag självklart att man kunde allt och lite till trots endast en termin på tandteknikerutbildningen. Det visade sig så klart vara fel och jag hade tur som fick mentorer som visade mig konsten hur man bäddade ner, gjöt, lödde och framför allt polerade detta fantastiska material.

Minns fortfarande mycket väl hur de sa:

-Putsa gränsen tunnare, ännu tunnare, den ska vara så tunn att man ska kunna skära sig på den. De flesta preppar var av slice-typ och man putsade tills man brände fingertopparna. Efter några veckors svärande och slitande så blev det riktigt kul. Det var kul att se hur vaxet man vaxade upp omvandlades till en hålighet i en kyvett för att sedan se de små guldtackorna smälta i degeln medan distansringen började lukta fränt i näsan, man väntade spänt på koögat för att se hur guldet levde på ytan när man slängde ner en flusstablett för att sedan gjutas. Hur man slängde ner christobaliten i vatten direkt efter gjutningen, såg hur det fräste till och plötsligt låg det en klump med kronor i vattnet för att sedan lägga ner götet i ett syrabad. Hoppas detta skapar lite nostalgi hos några av er som läser detta, ni andra kommer förmodligen aldrig uppleva det.

Självklart ser nygjutet guld inte speciellt imponerande ut, lite anspråkslöst till och med, kanske ser det lite billigt och tråkigt ut. Självklart var det en bra bit kvar innan man var färdig. När man  kapat ledarna, börjat slipa rent kronorna, tunnat alla kanter samt gått över alla ytor och förhoppningsvis lyckats få fina fissurer, var det dags för det värsta jag visste då – putsningen. När jag skriver putsningen menar jag den delen precis innan man får högglans på kronan som kallas poleringen. Skillnaden må vara hårfin men jag lärde mig att putsa med lågt varv och ganska högt tryck vilket skapar friktion och så klart skapar friktion värme. Värmen har med sig den fördelen att den smälter putspastan och man kan arbeta ut denna överallt på kronan. Nackdelen är att guld leder värme fort och behåller det länge så man bränner sig när man håller i kronan. Det tog lång tid innan man till slut tappade känslan eller vande sig vid värmen från putsningen, vet inte riktigt vilket det var.

Poleringen efteråt var i alla fall rena drömmen i jämförelse. Tack vare mina noggranna mentorer så godkändes ingen krona som inte var perfekt putsad och fri från repor, porer eller slipränder. Vet inte om de bara jävlades med mig – eller helt enkelt älskade det de gjorde och gjorde sitt bästa varje dag – men det lärde mig i alla fall att putsa guld, putsa guld riktigt bra, vilket jag inget annat än kan tacka för idag.

På tal om porösiteter i guld så hände det ganska ofta att när man precis trodde man var färdig fick upp lite porer till ytan, vilket så klart ledde till att man fick lära sig behandla guldet.  Jag lärde mig att guld är ett levande material, hur man punsar igen porer, hur man kunde dra i det med tång och förlänga guldet när porerna hamnade vid gränsen och hur man med kniv eller tång kunde bearbeta guldet för hand på ett sätt som inget annat dentalt material på labb. När det i värsta fall inte gick att arbeta bort defekterna fick man ta fram lod, blyertspenna och flussmedel för att svämma igen porerna eller i vissa fall lägga på en bortputsad kontaktpunkt.

Guld är helt enkelt fantastiskt att arbeta med medan de flesta andra metaller inte är det. Detta var också en av många anledningar till att jag många år senare bestämde mig för att enbart arbeta med keramer när jag 2002 fick min första 3D-scanner i samarbete med Cad Esthetics. Scannern lät mig göra kronor och broar i Denzir, ett av marknadens första Zirconiamaterial. Där och då visste jag att det var framtiden och slutade i stort sett att arbeta med metallkeramik och samtidigt även med guld, även om det hänt då och då att vi gjutit någon enstaka guldkrona under årens lopp.

Det var en snabb återblick om vad som varit. Numera, tack vare Argen Digital, kan jag precis som allt annat vi gör på labb, framställa mina guldkronor 100% digitalt, inget vax, ingen Christobalit, inga distansringar som luktar fränt i näsan, ingen väntan på ett koöga och inget fräsande i kallt vatten efter gjutning.

Patient Specific Motion registrerat med 3Shape trios för att överföra patientens exakta tuggrörelser till labb.

Idag tar jag emot digitala avtryck från 3Shape Trios, tar in det i min 3Shape designmjukvara, väljer ett Guld i Argens utbud, börjar modellera digitalt med min Logitech G502 gamingmus och väljer en naturtorgen tand ur ett av Fabsmiles-biblioteken (www.fabsmilesbook.com).

Boken Fabulous Smiles av Kate Brantvik och Przemek Seweryniak.

När tandläkaren dessutom använder Patient Specific Motion, som finns i 3Shape Trios, så får jag patientens exakta tuggrörelser registrerade och kan i och med det inte ens bygga in störningar i bettet. Med det digitala arbetsflödet uppnår jag idag en kvalitet och funktion som är så mycket högre än vad jag någonsin uppnådde i mina tonår. Cementlacket är digitalt, det vill säga det är exakt samma passform varje gång jag gör en krona, det finns inte ett lack som blir tjockare och tjockare ju längre det står framme på bordet och det finns ingen expansion/kontraktion som man måste ta hänsyn till vid nerbäddning. Jag kan ställa in ocklusionen redan i mjukvaran med μ-precision, och om en kund vill ha 20μ approximal kontakt så gör vi det, vill en annan ha 200μ till antagonisterna så gör vi det. Allt kan ställas in med en noggrannhet som är oöverträfflig det gamla hantverket som guldkronor en gång var.

Men nu till det bästa, senaste året har jag hittat tillbaka till min hatkärlek som jag hade till att putsa guldkronor! Fast nu är det mycket roligare eftersom jag får tillbaka en fräst Guldkrona, den har alltid perfekt passform, ytan ser helt fantastisk ut, fogarna är minimala och enkla att putsa bort och det bästa är att guldet är homogent, varje gång lika homogent. Inga porer, inga lunkrar, ingen inbäddningsmassa i götet. Och det, kära läsare, är just det som gör den digitala guldkronan förutsägbar och överlägsen i kvalitet!

/Tandtekniker Przemek Seweryniak

Tandtekniker med passion för estetik och funktion som varit med i yrket sedan 1991. Han är en av grundarna och tidigare president i SACD (Swedish Academy of Cosmetic Dentistry). Przemek är den enda svenska teknikern Certifierad i European Society of Cosmetic Dentistry och en av två svenskar som är medlem i Dental Technicians Guild.

1998 grundade han Cosmodent som idag är ett av Sveriges ledande labb i estetisk och funktionell tandvård. 2002 började Przemek att arbeta med CAD/CAM och idag tar Cosmodent endast emot digitala avtryck. Han är Key Opinion Leader för 3Shape som han har jobbat tätt med de senaste 15 åren.

Källa: Przemek Seweryniak, DTG.