Hjälp mot tandvårdsrädsla

Många är rädda för att gå till tandläkaren – men skammen över att ha dåliga tänder är ofta värre. Då är det viktigt att återskapa trygghet.

– Det blir till slut ond cirkel, säger Nina Bengtsson, psykolog och leg psykoterapeut på den beteendemedicinska mottagningen på Länssjukhuset Ryhov i Jönköping. Skammen över de dåliga tänderna gör det allt svårare att gå till tandläkaren och tänderna blir ännu sämre.

Bygger på trygghet

Nina Bengtsson är en av få psykologer i landet som arbetar med tandvårdsrädda patienter. Hon ingår i ett team där övertandläkaren på käkkirurgiska kliniken, Elisabeth Mörner-Sérikoff och tandsköterskorna Annelie Johansson och Ewa Nygårdh öppnar en möjlighet för tandvårdsrädda att få hjälp.
Behandlingen bygger på trygghet för patienten och på känslan av att bli lotsad genom en behandling, utan att tappa kontrollen över vad som händer.
– Våra patienter berättar om hur de varit med om tandläkarbesök för länge sedan där, de försökt säga ifrån att det gjorde ont, men ingen brydde sig, säger Elisabeth Mörner-Sérikoff.

Motivation krävs

Nu ska tryggheten återskapas.
De flesta har egna minnen, ofta sammanfattade som ett trauma från barndomen:
– Någon har berättat hur man blivit fasthållen och andra att deras föräldrar berättat om sina otäcka tandläkarbesök, säger Nina Bengtsson.

När hon tar emot patienten på den beteendemedicinska mottagningen bedömer hon rädslan och diskuterar med honom eller henne om den motivation som krävs för att gå i behandling.
– Sedan får patienten fatta sitt beslut och skriva under ett kontrakt. De flesta fortsätter behandlingen mot tandvårdsrädsla, som till största delen sker på käkkirurgiska kliniken på Ryhov.

Det finns patienter som tror att behandlingen innebär narkos eller lugnande tabletter, total genomgång av munnen – och ett uppvaknande med nya tänder.
– Men vi jobbar med rädslan, inte tandstatusen, betonar Elisabeth Mörner-Sérikoff.

Jobbigt visa tänderna

Med stöd av Nina Bengtsson får patienterna bekanta sig med klinikens utrustning, titta på borr och bedövningssprutor, lyssna till ljud, känna dofter, prata och fråga om konkreta
detaljer. Behandlingsformen kallas kognitiv beteendeterapi (KBT).

Patienten får även bekanta sig med tandvårdspersonalen i teamet. Tandläkare och tandsköterskor berättar om allt som ska hända. Patienten får testa stolen och kanske också visa sina tänder, något många upplever som väldigt jobbigt.

Blir socialt problem

– I andra sammanhang, fikarum och liknande, har de lärt sig att skyla munnen med en hand när de pratar. Här ska de gapa mot oss och verkligen visa tänder som ofta blivit förstörda. En del patienter har inte varit hos en tandläkare på 40 år. Tänderna blir ett socialt problem som påverkar hela deras tillvaro.
– Vi möter så mycken tragik, tillägger Elisabeth Mörner-Sérikoff.
– Många tror att just deras tänder är det värsta vi någonsin sett, fortsätter hon och ruskar lite på huvudet för att markera att många patienter upplever sig som helt ensamma i sin utsatthet och med ett problem de i verkligheten delar med många andra.

Mot slutet av behandlingen lagas ett hål – ofta litet – under bedövning. Bedövningen är väl förberedd och en viktig del av behandlingen, där patienten får känna skillnaden mellan bedövat och ickebedövat tandkött.

Vidare till tandläkare

– Behandlingen avslutas med att patienten ska beställa tid hos en ordinarie tandläkare, som sedan får ett brev från oss om den fortsatta behandlingen av tänderna, berättar Elisabeth Mörner-Sérikoff.
– Det är verkligen roligt att konstatera att nästan alla lyckas komma över sin rädsla.

Text: Sven Magnusson, LandstingsNytt nummer 4/2010.