Interprofessionell samverkan:  Intresset från tandvården är stort! En intervju med Anders Lindunger

Tandläkare, läkare, fysioterapeuter och kuratorer jobbar med samma patientergrupper! Varför inte se synergier inom den vård vi alla verkar inom? Ungefär så kan tandläkare Anders Lindungers vårdfilosofi sammanfattas. Idag leder han för Folktandvården tillsammans med primärvården  ett samarbetsprojekt i Region Stockholm mellan tandvård och sjukvård, i ett ämne som berör tusentals människor.

Diabetes av typ 2 ökar i Sverige, liksom i resten av världen. En av tre i Sverige har förstadier av diabetes typ 2 utan att veta om det. Hur skall man hitta dessa människor? Tandvården har tätare kontakter med sina patienter jämfört med primärvården/Vårdcentralen. Varför inte utnyttja detta faktum och vid den ordinarie undersökningen hos tandvården utföra riskbedömningar utifrån den orala hälsan som kan tyda på risk för diabetes typ 2?

– Många patienter går ju mer regelbundet till tandläkare än till vårdcentralen. Man kanske till och med blir kallad till tandläkaren. Regelbundenheten i besöken är smart att jobba med. Det har vi, men inte vårdcentralen. Det var så det började, förklarar Anders Lindunger.

Regionalt projekt

Forskningsprojektet heter ”Hur man kan identifiera risk för Diabetes typ 2 hos Folktandvården Region Stockholm genom riskbedömning och ett selekterande Point of caretest” och finansieras av innovationsfonden i Region Stockholm. I projektet ingår Folktandvården (FTV) och Primärvården (Akademiskt primärvårdscentrum, APC) inom Region Stockholm samt Karolinska Institutet (KI). På åtta platser i Region Stockholm pågår samarbetet med vårdcentraler och folktandvårdmottaningar som arbetar tillsammans.

Metoden är enkel. Tandvården gör bara det de är bra på. Istället för att mäta medicinska risker via blodprov och blodtrycksmätning, tränas tandvårdens personal i att upptäcka tecken på oral ohälsa enligt en särskild riskbedömningsmall utifrån karies och tandlossningsrisk.

– Ovanför en viss nivå, säger vi till individerna: ”Du kan ha en risk för diabetes?  Får vi skicka en remiss till en vårdcentral?” I de allra flesta fall accepterar de erbjudandet.  Sedan gör vården sina undersökningar för att identifiera och diagnosticera. Det är som ett blixtlås, på ena sidan folktandvården, på andra sidan primärvården. Och vår modell kopplar samman vårdkedjan samt drar samman till en enhet.

Riskpatienter kan identifieras

Pilotstudier visar att riskpatienter kan identifieras och det materialet kommer att publiceras under 2022

– Drömmen vore att hitta rätt algoritm som presenterar precis det värde på den orala hälsan som gör att vi kan skicka en patient vidare, med god träffsäkerhet. Förhoppningsvis kommer forskningsresultaten att möjliggöra detta.

Miljoner att spara

Om man räknar in alla komplikationer, kostar diabetes typ-2 Region Stockholm ofantliga 2,5 miljard kronor årligen. Bland de tyngsta komplikationerna ser vi synskador, njurproblem och hjärtkärlsjukdomar men även tandlossning.

– Det finns en tung kostnad som är knuten till det här främst genom individuellt lidande för den drabbade personen men även i hälsoekonomiska kostnader för samhället.

– Om vi tittar på de här två och en halv miljarderna:  Kan vårt projekt bidra till att minska sjuktalen i Diabetes typ 2 även bara några procent så är det värdefulla besparingar i minskat lidande och kostnader vilket i sin tur innebär att resurser kan användas till annat nödvändigt inom regionen. Det profylaktiska perspektivet i att hitta riskerna tidigt kan betyda möjligheter för resursfördelning.

Interprofessionellt samverkande sedan 2010

Anders första erfarenhet av interprofessionellt samverkande var på Jakobsbergs sjukhus i Stockholm där han tillträdde som klinikchef på folktandvårdmottagningen 2010. På Jakobsberg fanns en kultur av samverkan mellan olika vårdprofessioner.

Vårdcentralen och Folktandvården inledde ett samarbete kring spänningshuvudvärk och med Jakobsbergsgeriatriken samt Akademiskt Äldre Centrum inleddes ett arbete med att identifiera oral ohälsa på korttidsboende. Det var kontakterna och erfarenheterna från de projekten som sedan öppnade dörren till engagemanget kring diabetes typ-2. Erfarenheterna från mer stuprörstänkande vårdtraditioner stimulerade Anders Lindunger att arbeta överbryggande inom det uppdelade vårdsystemet.

– Det är ju en ”sanning” att munnen inte är en del av kroppen. Tandvården och medicinen har hållits isär, som två stuprör. Det är många faktorer som har påverkat att det blivit så. Det är inte så att ingen förstår att mer samarbete är bättre. Men det finns så många hinder. I frustrationen i den dagliga världen, så jobbar man på i sitt stuprör och gör det man skall.

Kanske en generationsfråga 

Yngre generationer har kanske en större förväntan på att  samverkan mellan de olika vårdprofessionerna borde vara en självklarhet. När Anders Lindunger föreläser för tandläkarstudenter, väcker det alltid stor förvåning att läkare inte kan dela tillämpliga digitala journaluppgifter med tandläkare.

– ”Det är inte sant”, är studenternas spontana kommentarer.

Anders menar att det finns ett antal olika utmaningar för att möjliggöra överbryggningen varav tradition, journalsystem och transfereringssystem väger tyngst som hinder.

– Att det kan vara så år 2021? Alla med korrekt behörighet inom vården bör ha tillgång till tillämpliga journaler. Det skulle ge säkrare behandlingar. Medicinlistor och grundläggande hälsofakta som högt blodtryck eller högt BMI är uppgifter som vore perfekt om de kunde sammanläkas mellan vårdgivarna.

– Vi tar regelmässigt en hälsodeklaration med patienten före behandling. De frågorna skulle man ju egentligen kunna känna till redan innan patienten kom in i rummet om uppgifter delades. Varför skall man göra det två gånger?

– Idag händer det att vi inte kan genomföra vissa behandlingar av risk för ökad blödningsbenägenhet, men hade vi tillgängliga delade journaldata kunde vi lättare kommunicera med primärvården om riskerna utifrån deras kontroller.

Intresset för samarbete

Andra regioner har redan visat intresse för projektet. Kanske är tiden nu mogen för den här typen av samarbeten inom vården.

– Jag skulle önska att det vore lättare att nå fram till tjänstemän och beslutsfattare – på högre regional eller nationell nivå. Lokala beslutsfattare som är direkt involverade i projektet tycker att det är fantastiskt. Utmaningen är att få beslutfattare på högre nivå att förstå vad möjliga fördelar kan bli. Det är därför av yttersta vikt att resultaten säkras via vetenskaplig analys och därefter publiceras. Det ger tyngd och ryggrad till fortsatt arbete och framtida eventuell spridning regionalt eller nationellt.

En annan fråga är hur den egna professionen ställer sig till interprofessionell samverkan. Somliga hävdar att tandvården är förändringsobenägen.  Anders tror tvärt om att professionen är både redo för och nyfiken på förändringar.

– Förändringsintresset i kåren är förhållandevis stort. Jag märker det inte minst när jag föreläser om projektet. Många tandläkare nickar igenkännande och har själva stött på patienter som de velat skicka vidare till sjukvården men utan givna kanaler.

Nya tider, nya metoder

Det är många som tycker att det vore positivt att lägga till en ny gren till det profylaktiska trädet som tandvården omsorgsfullt skött sedan profylaktisk verksamhet infördes på 1960-talet med fluortantens debut. Idag finns även fluorfarbröder ute i verksamheterna på skolarna, menar Anders.

– WHO har fastslagit att munhälsa är en nyckel-indikator för folkhälsa. Jag är även stolt över det faktum att Socialstyrelsen lagt nya nationella riktlinjer som betonar vikten av att tandvården samarbetar med andra vårdgrenar.

– Själv är jag övertygad om att tandvård och primärvård kan göra mycket mer tillsammans. Vår metod när den är vetenskapligt säkrad är öppen för alla att använda såväl inom den offentliga som privata tandvården. En öppen källkod helt enkelt. Men vi måste ha politiker och tjänstemän med oss för att kunna lyckas i framtiden.

Fakta från WHO

Oral health is a key indicator of overall health, well-being, and quality of life. It encompasses a range of diseases and conditions that include dental caries, periodontal (gum) disease, tooth loss, oral cancer, oral manifestations of HIV infection, oro-dental trauma, noma and birth defects such as cleft lip and palate. The Global Burden of Disease Study 2017 estimated that oral diseases affect 3.5 billion people worldwide. According to the International Agency for Research on Cancer, cancers of the lip and oral cavity are among the top 15 most common cancers worldwide, with nearly 180 000 deaths each year.

Most oral diseases and conditions share modifiable risk factors with the leading noncommunicable diseases (cardiovascular diseases, cancer, chronic respiratory diseases and diabetes). These risk factors include tobacco use, alcohol consumption and unhealthy diets high in free sugars, all of which are increasing at the global level. There is a proven relationship between oral and general health. It is reported, for example, that diabetes mellitus is linked with the development and progression of periodontitis. Moreover, there is a causal link between high consumption of sugars and diabetes, obesity, and dental caries.