Kan och vill du bli bättre? Världen förändras – Gör du?

Finns det någon speciell gräns när man vet var man befinner sig, kunskaps- och yrkesmässigt? Är ”alla bäst” eller? stämmer inte det? Dr. Peter Dawson har undersökt tandläkare när det gäller ocklusionsproblem. Han kom fram till att ca 2% är utomordentligt bra, ca 8% är skickliga, ca 36% är lärande och ca 54% är likgiltiga. Dr Dawson´s beräkningar gäller säkert inte bara tandläkare, utan alla yrken, inklusive tandteknikerns.

Tänk om detta är sant!

2% utomordentligt skickliga

8% skickliga

36% skulle kunna lära sig

54% likgiltiga

Jag har arbetat som tandtekniker sedan 1968 och efter 1986 med inriktning på utbildning.  Jag har sett mycket bra och mycket dåligt i branschen. Och det som slår mig mest är att det finns en ”osynlig mur”, som är mycket svår att definiera och framför allt forcera. Detta handlar om attityder och inställning till lärande. Och de som kanske har mer att lära inom sitt område, för att bli bättre, kanske inte ens vet om det eftersom kommunikationen mellan och inom yrkesgrupperna är dålig. De kanske förnekar problemen och blundar för sina tillkortakommanden och sin okunskap och har övertro på sin kompetens.

Jag har många gånger slagits av den stolthet och avsaknad av ödmjukhet som finns inom yrkeskårerna. Det värsta av allt – man kan ju inte ändra på något man inte vet om. Och så fortsätter man i invanda spår och undrar varför det blir som det blir. Just här, ja precis här kommer attityden in. Man vill säkert inte blotta sin okunskap och blir då istället aggressiv, sur mm. Och det märkliga är att ju mer medioker man är – desto värre blir attityden man har till sitt arbete och sina medmänniskor.

Det är ju först när man ser/vet om det som vi kan göra något åt det!

Hinder mot utveckling är oprofessionellt beteende på laboratoriet och på klinikerna över huvud taget och det blir på det sättet en patientrisk. Det handlar med andra ord om dåligt uppförande på arbetsplatsen. (Se läkartidningen nr 24-25 2011 sid 1290) Detta bör ingå i kvalitetssystemen och det behövs metoder och standarder som behandlar detta område. Det kan vara något som sägs i en aggressiv eller nedsättande ton, svar som inte kommer trots upprepade påstötningar, menande suckar eller svordomar och grovt språk.  Detta leder till att medarbetare riskerar att göra fel, att skada patienten. Eller så blir man otrygg och tyst, vågar inte säga till när något verkar gå snett för man vill inte riskera att få tillsägelser eller en knäpp på näsan. Man blir också mindre hjälpsam. Enligt undersökningar har det visat sig att enheter med ett svagt samarbetsklimat inte lyckades implementera standardiserade evidensbaserade rutiner i samma utsträckning som de som hade ett bra teamklimat.

Jag vill gärna berätta ett exempel på ovanstående:

På laboratoriet var det lätt att konstatera att många fel gällde preparationsgränserna. När jag, som tekniker, inte ser gränserna, var skall jag då lägga kronans kant? Gör jag ändå tanden, så kommer det förr eller senare en rekyl tillbaka som just berott på detta problem. Ok, nu gäller det att lösa problemet på bästa sätt.

Jag arbetar mycket metodiskt enligt ett utbildningssystem och som tidigare pilot, så vet jag hur viktigt det är att ha en bra metod (referenspunkt) som man kan falla tillbaks på när man inte vet. Vi skulle ju kunna kalla det att ha en ”checklista” som man helt enkelt går igenom när man skall göra något. I detta fall friläggning av en gräns och ett avtryck.

Jag och en speciell tandläkare arbetade fram en hyfsat bra (vad jag tyckte)  checklista för att ta ett bra avtryck utan att få en massa släp runt preparationsgränserna. Denna plastades in och såg rätt bra ut.

Då gick jag glad i hågen och med glimten i ögat till en annan  tandläkare som jag arbetade med. Tandläkaren läste igenom den och såg mycket förvånad ut och sa: ”Du tror väl inte på fullaste allvar att jag skall sätta upp den här på väggen?” Irritationen (attitydsproblem) var ett faktum. Sedan sade tandläkaren följande: ”Jag behöver absolut inte detta – det brukar för det mesta gå bra med mina patienter”. Suck…

Vi som ändå skall arbeta ”för patientens bästa” och tillsammans. Nu går det kanske inte att jämföra med ”flygeriet”, men som pilot är det nödvändigt att dels läsa checklistorna och dels se till att hela tiden vara uppdaterad. Som pilot är det ödesdigert att agera på detta vis, men hur skall vi agera mot våra patienter? Är det samma sak, eller…

Men ovanstående tandläkare/tandtekniker är inte ensamma. Och hur skall patienten kunna veta vilken tandläkare/tandtekniker som är tillräckligt skickliga? Om statistiken här ovan stämmer. Det skulle kanske finnas ett ”ratingssystem”.

Jag har träffat många tandläkare/tandtekniker som är likgiltiga för sitt arbete och kanske helt enkelt sätter pengarna i första rummet. Exv Jag har inte tid… med flera kommentarer

Tyvärr är det så när man till exempel har en avtryckskurs att det är de som redan är skickliga som kommer på dessa tillställningar. De som verkligen skulle behöva orkar inte komma (likgiltiga)

Hur kan man då bli bättre?

För att göra något alls, måste man åtminstone i någon mån kunna kontrollera saker, sin kropp och sina tankar. När man inte har kontroll blir man förvirrad. Då skapas en negativ stress som kan bli jobbig att återhämta sig ifrån.

När alla partiklar tycks vara i rörelse, stoppa då en och se hur de andra rör sig i förhållande till denna, så kommer man att finna att förvirringen minskat.

Med en partikel i taget kan man få de andra att falla på plats. Det betyder att, har man en metod, en handlingscykel, för det man tänker göra där man vet exakt slutresultatet och kan visualisera det.

Ett sätt att få kontroll är att tillämpa metoder som ex. vis PTC. Detta ger oss en ökad trygghet och säkerhet att hantera olika situationer i det praktiska arbetet.

Vi som går igenom PTC får lära oss att göra saker med en viss metod. Vi gör det till 80% med metoden sedan lägger vi till de sista 20% som gäller just det här fallet och din egen erfarenhet. Gör du på samma sätt när det gäller ”tandläkeriet”, ja till och med i själva livet så kommer du att bli utomordentligt duktig.

Om man inte även arbetar med sina attityder hamnar man ofta i en negativ spiral och det hjälper inte hur mycket utbildning man har.

Ett sätt att arbeta med sina attityder är att studera böcker i ämnet och om positivt tänkande. Och ha detta som en kontinuerlig process. Detta med för att man lättare vågar titta på sig själv och ha ett ödmjukare förhållningssätt till lärdom, kunskap och samarbete.

Det finns mycket mer att fördjupa sig i dessa frågor men kan inte rymmas i denna introduktion.

Lycka till i ditt lärande

Lars Sjöholm
Tandtekniker