När tandvården blev en onödig kontakt
Den 16 mars 2020 kom de skarpa rekommendationerna från Folkhälsomyndigheten riktade mot alla över 70 år om att: ”begränsa alla sina nära kontakter med andra personer om det inte är helt nödvändigt.” Syftet är att skydda de äldre, äldre (som statsepidemiologen Anders Tegnell brukar utrycka det) från coronaviruset och därmed begränsa smittspridning. Inverkan av denna rekommendation på tandvården är vi redan bekanta med. Men hur tänker 70-plussare?
Vi tog pulsen på några av dem.
Om vårt intresse kring de friska och pigga 70-plussarna
Dental24 bevakar tandvårdens olika intresseområden och hjälper till att öka kunskaper, utbyta erfarenheter och främja den svenska tandvårdens utveckling. Under coronapandemin har Dental24 belyst hur hårt hela branschen drabbas, genom publicering av debatt- och nyhetsartiklar, både från professionen och vår egen redaktion.
Något vi fick upp ögonen för är att Folkhälsomyndighetens rekommendation om sträng social distansering för de äldre, saknar en tydlig differentiering kring hur man ska agera om man är 70 år gammal eller äldre, men är helt oberoende – det vill säga är en glad, pigg och någorlunda frisk 70-plussare som sköter sig själv på egen hand.
Vår uppfattning är att rekommendationerna i första hand siktade på att skydda de sköra och vårdberoende äldre, som behöver daglig hjälp antingen genom hemtjänst och hemsjukvård (om man bor kvar hemma) eller om man bor på ett äldreboende.
De oberoende äldre – våra friska och pigga 70 plussare som bor hemma – råkade förmodligen hamna, av bara farten, inom ramarna för de stränga reglerna, trots att de kanske inte hade haft samma behov av att ”isolera” sig lika hårt.
Som väl bekant, har antalet tandvårdsbesök mer än halverats under coronakrisen. Hårdaste gällande 70-plussare drabbas de privata tandvårdsmottagningarna, som vanligtvis tar hand om över 80 % av dessa patienter. Under tiden har olika åtgärder både efterfrågats och även implementerats i syftet att värna de äldres tandhälsa – dock fortfarande med större fokus på de sköra och vårdberoende patienterna. Därför har vi bestämt oss för att lyssna av med målgruppen om hur de själva tänker kring sin ”isolering”.
I skrivande stund, har Folkhälsomyndigheten informerat om att man ser över möjliga nya råd, som tar lite mer hänsyn till våra friska äldre.
Om intervjuernas utformning och utfall
Mitt namn är Rita Axelsson Florio och jag arbetar, bland annat, som skribent och innehållsproducent för Dental24. På mina löprundor spontanträffar jag många glada pensionärer som promenerar/motionerar längs Norr Mälarstrand, på stadsdelen Kungsholmen, i Stockholm. Det var så vi fick idén om att ta pulsen på dessa aktiva 70-plussare.
Vår ambition var enbart att få en idé – en uppfattning – om hur en grupp friska och pigga 70-plussare har tänkt och agerat kring sin munhälsa under pandemitid.
Rita Axelsson Florio
Rita Axelsson Florio
Under vecka 19, 2020 har jag personligen intervjuat 20 personer som jag, slumpmässigt, träffat på promenaden. Intervjuerna lägger ingen grund för generaliserande slutsatser eller vidare åtgärder. Vi har inte heller strävat efter någon statistiskt signifikans. De enda parametrarna vi fokuserade på var ålder – den yngsta var 71 och den äldsta 83 – och att det skulle finnas lika många kvinnor som män.
Norr Mälarstrand, Kungsholmen, Stockholm
Här kommer några intressanta fynd:
1. Kvinnor var mer avvisande än män
För att undvika missuppfattningar vill jag klargöra att detta fynd inte är direkt relaterat till tandvården eller någon sorts invit från min sida. Men det var avgörande i min taktik på hur jag närmade mig dessa, för mig, helt okända personer och fick dem att ställa upp på mina intervjuer.
Ensamma, äldre damer var mer försiktiga – och visade tydligt att de inte ville stanna och prata med mig… Detta borde jag så klart ha tänkt på i förväg… ofta läser man om bedragarna som försöker lura de äldre på pengar. De äldre herrarna var mer tillmötesgående (bokstavligt … har fått gå många extra steg under intervjuerna eftersom de inte ville stanna för att prata) och berättade mer om sin vardag i ”isolering”.
Till slut hittade jag en bra taktik: tog kontakt med olika par – alla kände sig tryggare och bekvämare att prata med en ”ambulerande reporter”, som jag lite så här skojigt började presentera mig.
2. Tankar kring den egna hälsan
I en skala där 1 innebar väldigt sjuk; 2 ganska sjuk; 3 under kontroll; 4 någorlunda frisk och 5 frisk; ansåg de flesta (18 av 20) att de var någorlunda friska eller friska. I samtalen framgick att även om de hade något ”bekymmer” med hälsan, såsom diabetes, högt blodtryck, förmaksflimmer (1) eller lite ”krokiga leder” (1) så upplevde de att de överlag mådde bra och därför var friska. Två personer nämnde att de, egentligen, inte mådde så himla bra som de vanligtvis gör, då de saknade sina barn, barnbarnen och vänner för mycket – och därför var de kanske inte helt friska.
För en salutogenes-entusiast som jag är, var samtalen kring dessa viktiga parametrar – må bra/må dåligt – och inte bara frisk/sjuk en mycket intressant iakttagelse. Att göra mer av det man mår bra av är det bästa hälsorådet jag någonsin har fått. Det förstår de pigga 70-plussarna mycket väl. Det är sen gammalt…
3. Tankar kring den egna munhälsan
Femton av 20 personer tyckte att munhälsa är väldigt viktigt och förstår kopplingen mellan munhälsa och allmänhälsa. Av dem, kunde 10 personer spontant redogöra för kunskaper kring sambandet mellan tandköttsproblem/sjukdom och hjärtinfarkt eller stroke. Dessa kunskaper hade de, i första hand, fått genom sin tandläkare eller tandhygienist, just för att de tidigare hade haft problem med tandköttsinflammation. En person hade lärt sig detta genom sitt barnbarn, som pluggar för att bli tandläkare (detta sades med stor stolthet!).
Av de resterande 5 personerna, ansåg 3 att munhälsa är viktigt för allmänhälsan. En hade ingen direkt uppfattning och en upplevde att hen, tyvärr hade för dåliga gener och därför dåliga tänder, som var orsaken till stora problem under hela hens liv; vilket i sig är en koppling till hens allmänhälsa: ”Det är bara att bita i det sura äpplet” sa hen och log.
4. Gärna en kokosboll… Men inga tandtroll.
Precis… nu handlar det om beteende kring den egna munhygienen. Mantrat två minuter, två gånger om dagen, har flera personer citerat som grundbulten för hela munhälsan.
Kunskaperna kring vikten av en god munhygien var mycket goda. Sjutton av 20 borstar sina tänder 2 gånger om dagen och säger sig aldrig lägga sig utan att borsta dem.
Ganska imponerande måste jag erkänna… tänker på de 48 % av våra ungdomar och unga vuxna som i en tidigare undersökning från Tandläkarförbundet, berättade att de kan lägga sig 2-3 gånger i veckan utan att borsta sina tänder…
Även om antal svarande i vår lilla undersökning inte är signifikant, kan man ändå inte låta bli att tänka på att just tidigare ”dåliga” erfarenheter med den egna munhälsan, kan bidra till att man, i framtiden, blir mer benägen att bättre sköta sin munhygien. Behovsstyrd följsamhet. Typ.
Utöver medvetenheten kring kopplingen munhälsa-allmänhälsa, är en markant bidragande faktor till den uttalade, systematiska och regelbundna tandborstningen, önskan att få/behålla vita tänder. Sexton av tjugo vill ha vita tänder alternativt behålla sina vitare tänder. Flera hade fått sina egna tänder blekta hos en tandläkare; några hade fått fasadrekonstruktioner. Hälften av alla svarande brukar använda två olika tandkrämer: en vanlig fluortandkräm till vardags och en blekande tandkräm för när ”man har unnat sig ett par glas rött i gott sällskap”.
Tyvärr blev entusiasmen ganska svag när frågorna kring munhygienen handlade om rengöring mellan tänderna. De flesta visste och förstod anledningen till att man ska rengöra mellan sina tänder, men bara ett fåtal – två personer – gör det regelbundet. Båda var kvinnor, under 75 års ålder och hade genomgått omfattande behandlingar under sina liv.
Den vanligaste bakomliggande orsaken till att inte rengöra mellan tänderna, var att det är ganska svårt och tidskrävande. Här säger 9 personer att de gör det då-och-då, speciellt efter ett besök hos sin tandläkare eller tandhygienist; men att man tappar motivationen så småningom. Gemensamt för dessa 11 svarande är användning av mellanrumsborstar. Inte tandtråd.
Med stigande ålder, blir användning av en munskölj någorlunda vanligt förekommande. Mot dålig andedräkt, i första hand (12 av 20 svarande); men även ”för att kompensera för den där extra kokosbollen eller kanelbullen” (4 av 20 svarande).
5. Besöksfrekvens hos tandvården
Här var det lite svårare att helt dela mellan specifika besök hos tandläkare eller hos tandhygienist, därför redovisar vi för besök hos tandvården.
Två damer förklarade tydligt att de besöker sina tandhygienister 2 gånger om året – var sjätte månad – då de har haft tandköttsproblem. Utifrån dessa besök bestäms om de dessutom måste träffa sin tandläkare. Detta brukar ske en gång om året.
Annars var besöksfrekvensen mer gles; allt från en gång om året, en gång vartannat år till enbart vid akut behov. Det var tydligt att kontakterna med tandvården minskade ju äldre man blev. Orsaken till de mindre frekventa besöken var:
• Stramare ekonomi.
• Att man skött sina tänder bra och inte hade något problem.
• Att man redan hade genomgått omfattande behandlingar och därför kunde sköta tänderna på egen hand.
• Att man inte ”hittade rätt” efter att ens tandläkare hade gått i pension bara ett par år efter det att man själv pensionerade sig.
6. Coronapandemins inverkan på oberoende 70-plussare
Överlag uttalas ett missnöje kring den påtvingade sociala ”isoleringen”. Man förstår syfte med rekommendationerna men de upplevs alltför generaliserade och hårda, med tanke på att ”man är ju ung och frisk”.
Många är ändå glada över att ”bo där man bor” (Kungsholmen) eftersom det finns många fina promenadstråk, kontakt med vatten och natur samtidigt som stadsdelen har många olika affärer och butiker.
– Restauranger är det också gott om här på ön, men just restaurangbesök har vi ännu inte vågat oss på. Bara gå ner med våra närmare vänner och grannar – som vi har känt i över 35 år – till vår favorit-italienare en fredag kväll… det saknar vi mycket säger Erik*, 74 år gammal. Anna* (72), hans fru, lägger till: ”det och att träffa barnbarnen!”
Parets berättelser skiljer sig inte från många andra som befinner sig i samma situation.
7. Förändrade vanor kring munhälsa
Den mest markanta förändringen bland de friska, ”tvångs-isolerade” 70-plussarna är kontakt med tandvården. Hela 18 av 20 svarar att JA – coronapandemin har ändrat deras besöksvanor hos tandvården och att det innebär att de har avstått dessa besök och behandlingar. Vanligtvis har de själva avbokat redan inplanerade besök. Tre av 20 fick sina tider avbokade av kliniken.
Den absolut mest vanligt förekommande anledningen till att man avbokade sina tandvårdsbesök var:
– Jag/vi följer Folkhälsomyndighetens rekommendation om att undvika onödiga kontakter…
Hatten av för lydnaden… men vad synd att allt arbete för att höja medvetenheten om regelbunden tandvård likställs med ”en onödig kontakt”!
Med 13 av 20 personer lyckades jag fortsätta samtalen och gräva vidare om svarets innebörd. Alla, utan undantag, kom ”själva” fram till att egentligen är kontakterna med tandvården mycket nödvändiga. I sin självrannsakan insåg de pigga 70-plussarna att de, egentligen, var rädda för att bli smittade och därför avbokade sina besök.
Medvetenheten om och förtroendet för att tandvårdspersonalen är vana vid att rätt hantera smitta var stora. Tolv av 13 var absolut inte rädda för att smittas av tandvårdspersonalen eller utrustningen. De var egentligen rädda för att smittas på vägen dit, då man måste åka kollektivtrafik; och i klinikens väntrum.
Bland 82-åringar – 2 personer – kunde de inte ta sig till mottagningen på egen hand; de brukar bli skjutsade dit av en släkting eller en vän. Men nu fungerar inte det och vare sig taxi eller kollektivtrafik ansågs vara ett alternativ.
Gemensamt för de 18 svarande, som avstod sina tandvårdskontakter på grund av coronapandemin, är en underliggande oro för försämrad munhälsa.
Två personer ändrade inte sina tandvårdsbesöksvanor på grund av coronakrisen: den ena påstår sig ha starka tänder och därför bara söker tandvård vid akut behov; den andra säger så här lite busigt, med ett leende i ansiktet, att hen är en fattig pensionär som inte har råd för sådant.
Ett ytterligare intressant fynd är att majoriteten – 18 av 20 – erkänner att de nu ofta småäter mellan huvudmåltiderna. För att kompensera för detta borstar de tänderna ännu oftare. På så sätt håller de tänderna friska tills de kan gå till tandläkaren igen.
8. Spontana önskemål inför framtiden
Övergripande handlar det om önskan att man kan ha kontroll över pandemin: att ett effektivt vaccin tas fram snarast möjligt; att man hittar ett effektivt läkemedel för att behandla sjukdomen Covid19 och att livet kan återgå till det normala. Så fort som möjligt!
Några spontana tankar kring tandvården är att hemtandvården ska vara tillgänglig för alla; att mottagningarna ska ha specifika mottagningstider där man, med 100 % säkerhet, inte kommer att träffa någon annan patient och att man ska få kunna bli upphämtad med bil inför sitt besök och hemskjutsad efter det.
Utöver det, efterfrågar de digitala konsultationslösningar liknande de som finns inom Vården i övrigt. Man förstår att det inte är så lätt att titta in i munnen genom en mobilkamera. Däremot flödar kreativiteten inom de erfarna 70 plussarna som även nämner möjliga lösningsverktyg: ”Varför inte koppla en bra kamera till en eltandborste och på så sätt kunna sända direkt till tandläkaren?”
Man hoppas dessutom på att få kunna bo längre hemma och inte behöva institutionaliseras.
– Tur att man bor hemma och inte på något äldreboende säger Anna*, annars hade man säkert redan dött, avrundar hon.
Sist men inte minst: Vår ovan nämnda glada och ”fattiga pensionär” önskar att tandvården ska bli helt kostnadsfri för pensionärer.
* Erik och Anna heter egentligen något helt annat.
Av: Rita Axelsson Florio, tandläkare och Msc inom dentala material.
Arbetar som kommunikationskonsult inom Life Science.
Skribent och innehållsproducent på Dental24.se