Psykosociala problem vanligt hos tandvårdsrädda barn
Barn och ungdomar med svår tandvårdsrädsla kommer ofta från familjer med trasslig bakgrund. De har samtidigt fler stödkontakter med psykolog. Det visar en avhandling från Sahlgrenska akademin.
Annika Gustafsson, specialisttandläkare inom barntandvården, har studerat barn och tonåringar i skolåldern som fått specialisttandvård för att de har mycket karies och samtidigt är väldigt rädda för att gå till tandläkaren.
– Jag ville undersöka hur barn och ungdomar med behandlingsproblem inom specialisttandvården skiljer sig från de jämnåriga patienterna inom allmäntandvården och varför de oftare lämnar återbud eller inte dyker upp, säger Annika Gustafsson.
Drygt 250 barn och ungdomar med behandlingsproblem och deras föräldrar har fått svara på frågor om sina familj- och levnadsförhållanden. Svaren har sedan jämförts med lika många inom allmäntandvården.
– De barn och ungdomar som hade behandlingsproblem var betydligt mer tandvårdsrädda och levde i familjer med lägre social tillhörighet och med dålig ekonomi. De levde oftast med den ena föräldern, hade färre fritidsaktiviteter och fler psykosociala problem jämfört med patienterna inom allmäntandvården, säger Annika Gustafsson.
Deras föräldrar uppgav i sin tur att de själva led av svår tandvårdsrädsla och hade mer problem med ångest och oro än föräldrarna till barnen och ungdomarna inom allmäntandvården.
– Jag tror att det påverkar dem negativt om föräldrarna inte vill gå med dem till tandläkaren på grund av sin egen rädsla, säger Annika Gustafsson som också jämförde behandlingsrädda barn och ungdomar med varandra i antal återbud eller uteblivanden från tandläkarbesök.
– Barn och ungdomar som undvek tandläkarbesök hade fyra gånger så ofta kontakt med psykolog- och kurator, säger Annika Gustafsson.
Hon anser att det är viktigt att dessa patienter möts med respekt och förståelse inom tandvården.
– Vi behöver också bli mycket bättre på att tidigt fånga upp barn och ungdomar som behöver hjälp och stöd. Vi borde samarbeta mer med socialtjänsten, säger Annika Gustafsson.
Källa: Sahlgrenska akademin