Arkiv

18 juni 2009

Tekniken som revolutionerade radiologin

I slutet av 1990-talet introducerades en ny teknik för tand- ansikts- och käkradiologi, som på mindre än ett decennium kom att totalt förändra möjligheterna att bedriva diagnostik inom dessa områden. Tekniken går under flera namn, de vanligaste är Cone Beam Computed Tomography och Digital volymtomografi.

Drygt tio år efter teknikens introduktion finns det i dag mer än ett 20-tal olika apparattyper för digital volymtomografi på marknaden. Apparaterna kom att utvecklas efter två idéer. Den ena innebar att man undersökte ett liknande område som vid datortomografi, men på ett annat sätt och med betydligt lägre stråldoser. Bildkvaliteten kunde dock inte mäta sig med den vid datortomografi, så kallad CT, och detaljupplösningen var otillräcklig för diagnostik av finare strukturer.

Den andra idén, som visade sig mer framgångsrik, utgick från dentala problem och utvecklade en maskin med hög detaljupplösning, men där det avbildade området var litet.

Den bakomliggande avbildningsprincipen är densamma för alla digitala volymtomografer. Med centrum av det intressanta området som rotationspunkt rör sig röntgenrör och detektor längs periferin av en cirkel allt medan exponeringen äger rum, antingen kontinuerligt eller i pulser. Efter det att röntgenstrålningen nått detektorn och förändrats till elektriska signaler sker en digitalisering av dessa.

En matematisk rekonstruktion av informationen leder till skapandet av en virtuell volym, motsvarande den bestrålade kroppsvolymen. Den avbildade volymens storlek skiljer sig mellan olika apparater och för flertalet av dessa kan olika volymstorlekar avbildas. Den minsta är 3 cm hög och 4 cm i diameter, medan de största täcker en stor del av huvudet.

Efter rekonstruktionen framträder bilder på monitorn som skikt i axial, frontal och sagittal riktning, dvs i mot varandra vinkelräta riktningar. Genom att bläddra sig fram genom de olika skikten får man detaljerad information om de anatomiska strukturerna. Skikten kan också placeras i andra riktningar för att bättre motsvara riktningarna på de strukturer man är intresserad av. En möjlighet, som ibland kan vara av stort värde är att man kan skapa tredimensionella så kallade 3-D bilder som kan betraktas från olika riktningar och med mer eller mindre skymmande strukturer borttagna.

Det säger sig själv att diagnostik inom anatomiskt komplexa områden som käkar och ansiktsskelett, har mycket att vinna på denna nya teknik. Många delar inom odontologin kan dra nytta av den. Det vanligaste användningsområdet i dag är implantatplanering. En framgångsrik – och riskfri – behandling bygger på att både höjd och bredd av det tänkta implantatområdet kan bedömas med stor noggrannhet och att nerv- och kärlkanaler liksom konkaviteter i käkarna, och avvikande vinklingar av dessa, kan identifieras.

Ett annat område, där digital volymtomografi kan vara av stort värde är det endodontiska, inte minst när det gäller kvarstående problem hos redan rotbehandlade tänder, där man kanske påvisar en ofylld kanal eller en perforation.

Tyvärr ställer metallstift till en del problem genom att ge upphov till artefakter i form av svärtade områden kring stiftet, som effektivt kan minska möjligheterna att bedöma om det till exempel föreligger en rotfraktur.

Tekniken är till mycket stor hjälp när det gäller att bedöma läge och anatomi av icke frambrutna tänder och hur dessa tänder kan ha påverkat omgivande strukturer genom att exempelvis orsaka rotresorptioner av granntänder. Är det fråga om en visdomstand i underkäken, som inte kommit fram, är det förstås av värde att klarlägga mandibularkanalens förlopp för att undvika framtida nervstörningar.

Även stora cystiska destruktioner eller tumörer kan avbildas och möjligheten att i detalj klarlägga en destruktions begränsningar, och eventuell påverkan på närliggande tänder, kan vara avgörande för att vägleda det kirurgiska ingreppet och för att ställa en tentativ diagnos.

Utrymmet medger inte några fler fallbeskrivningar, men det är  uppenbart att den digitala volymtomografen har skapat möjligheter för en betydligt bättre diagnostik än de metoder som vi hittills förfogat över. Det måste dock tilläggas att vi med vanliga röntgenmetoder, och särskilt den med intraoralt placerade detektorer, fortfarande kan lösa de flesta av de problem våra patienter kan ha.

I dag måste en specialist i odontologisk radiologi vara ansvarig för verksamhet som bedrivs med digital volymtomografi och dessutom måste en sjukhusfysiker vara knuten till verksamheten. Den som överväger att skaffa en digital volymtomograf måste vara medveten om, att det finns stora skillnader mellan olika maskiner, skillnader som avspeglar sig både i bildkvalitet och stråldoser. Det är också viktigt att vara medveten om, att de allra flesta problem av odontologisk karaktär kan lösas med en liten volymstorlek, t ex en med höjden 3 cm och diametern 4 cm.

Av Hans-Göran Gröndahl

Professor emeritus, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet

Övertandläkare, Odontologiska Institutionen, Jönköping

 

 

 

 

 

 

 

Om Dental24

Dental24 – Ledande nyhets- och kunskapsportal inom svensk tandvård enligt professionen.*

Dental24 läses av flera tusen dentalt intresserade varje vecka.

Dental24 erbjuder yrkesverksamma inom dentalbranschen en samlad plats för nyheter, kunskap, aktuella händelser, erfarenhetsutbyte, utbildningar, artiklar, dokumentation och produktinformation.

Dental24 produceras i samverkan med tandläkare, tandhygienister, tandsköterskor, tandtekniker, institutioner, kursgivare, föreningar, organisationer, leverantörer och andra medier.

Kontakt

Per Capita AB
info@dental24.se
Org. nr: 556763-9785

Ansvarig utgivare

Per Ahlberg

Vill du synas på Dental24?

Mer om att annonsera

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Gör som 8 500 andra, prenumera på vårt nyhetsbrev

Utvecklad av mkmedia
×

Nyhetsbrev

Gör som 8 500 andra, prenumera på vårt nyhetsbrev