Unga förlorade på gamla tandvårdsförsäkringen

Den 1 juli träder den nya tandvårdsreformen i kraft. Men hur stor betydelse har de statliga subventionerna för människors tandstatus? Svaret är: Helt avgörande. Och hittills är ungdomarna de största förlorarna.

För två år sedan gjorde Försäkringskassan en analys av hur förändringar av tandvårdsförsäkringen har påverkat tandvårdskonsumtionen och tandhälsan hos befolkningen. Den visar att det finns ett klart samband mellan patienternas egna kostnader och tandhälsan.

Analysen visade att patienternas kostnader för tandvård ökade kraftigt från mitten av 1990-talet, vilket i sin tur har två förklaringar – både neddragningar i tandvårdsförsäkringen och höjda tandläkar- och tandhygienistarvoden.

För att beskriva utvecklingen tittade Försäkringskassan närmare på tre behandlingspaket och hur patienternas kostnader hade förändrats mellan åren 1974 och 2005:

• Lagning av en tand, inklusive undersökning och förebyggande åtgärder.
• Rotfyllning och krona, inklusive undersökning och förebyggande åtgärder.
• Insättande av brygga/bro, inklusive undersökning, röntgen och uttagning av tand.

Alla priser räknades om till 2005 års priser, de är alltså direkt jämförbara.

Resultatet visade att patientkostnaden för lagning av en tand hade ökat med 327 procent, eller 1 200 kr under den undersökta perioden. Den huvudsakliga orsaken var höjda arvoden.

Rotfyllning och krona kostade patienterna 234 procent (5 400 kr) mer år 2005 än 1974. Här stod höjda arvoden och sämre tandvårdsförsäkring för ungefär lika stor del av ökningen.

Insättande av brygga/bro hade ökat med 154 procent eller cirka 7 700 kr. Här var neddragningar i tandvårdsförsäkringen den enda orsaken till kostnadsökningen.

När tandvårdsförsäkringen infördes 1974 var reglerna lika för alla åldersgrupper. År 1999 infördes ett nytt tandvårdsstöd, som innebar olika ersättningar beroende på patienternas ålder. Patienterna delades in i tre grupper: 20-29 år (unga), 30-64 år (medelålders) och 65 och uppåt (äldre). Tandvårdsstödet gav mest till de äldre, näst mest till de unga och minst till de medelålders.

Statens utgifter för tandvården sjönk från 3,5 miljarder kr per år 1974 till 1,6 miljarder 2002. Samma år, 2002, infördes högkostnadsskyddet för protetisk behandling för äldre, varvid statens kostnader vände uppåt och mest fick de äldre. Två tredjedelar av pengarna i tandvårdsförsäkringen gick 2005 till personer som var 65 år eller äldre.

Utformningen av tandvårdsstödet har givetvis också påverkat konsumtionen av tandvård. Under 1980-talet ökade tandvårdskonsumtionen ungefär lika mycket i alla tre åldersgrupper. Men från 1988/98 är det de äldres tandvårdskonsumtion som har ökat, medan den har minskat bland medelålders och unga. Speciellt markant var minskningen hos unga och det går att direkt härleda till utformningen av tandvårdsförsäkringen.

Utvecklingen av tandhälsan hos de tre åldersgrupperna går också att koppla till förändringar i tandvårdsförsäkringen. En av frågorna löd: ”Kan du tugga hårda saker som hårt bröd eller äpple?” Frågan gällde alltså den subjektiva upplevelsen.

År 1998 svarade 93,8 procent av de unga att de kunde tugga hårda saker. År 2005 var det bara 88 procent som svarade ja till detta. Skillnaden är signifikant.

För de äldre var utvecklingen den motsatta. År 1988 var det 64,5 procent som kunde tugga hårda saker. År 2005 hade andelen ökat till 71,2 procent. Även här är skillnaden signifikant.

Försäkringskassans slutsatser blir att trots att patienternas kostnader har stigit, har de äldres tandvårdskonsumtion ökat under perioden. Analysen visar också ett tydligt samband mellan ekonomiska resurser och regelbunden tandvård. Högst disponibel inkomst hade de medelålders, därefter följde de äldre medan unga hade den lägsta disponibla inkomsten.

Av detta drar Försäkringskassan slutsatsen att de höjda patientkostnaderna har slagit hårdast mot de grupper som har sämst ekonomi – nämligen de unga…. hur blir det sen då?

I den nya tandvårdsreformen får alla unga (och äldre över 75 år) en tandvårdscheck på 600 kr för undersökning vartannat år. Frågan är om det betyder att ungas tandhälsa nu kommer att förbättras?

– Man kan i alla fall hoppas, säger Jan Håkansson, övertandläkare på Försäkringskassan. Men den största förbättringen är att vi kan följa utvecklingen bättre tack vare den utökade statistiken som följer med reformen.

Det uppstår gärna ett glapp mellan perioden med fri tandvård och att den unge ska börja betala själv. Här gäller det för tandläkaren att understryka att det faktiskt finns ett bäst före-datum för den förebyggande behandling den unge har fått.

– Jag har sett hur snabbt en försämring kan gå, säger Jan Håkansson. Efter studentexamen är det många som vill ut och resa. De tillbringar några månader i ny miljö med ny kost, småäter godis och kanske slarvar med tandborstningen. Kommer hem och ser ut som kriget i munnen. Trots att det såg helt normalt ut på röntgenplåtarna ett år tidigare. (DM)

Annika Rosell