Vem är det som styr egentligen?
Debatt/Professionens inflytande: Nyligen gjorde Tandläkartidningen en intressant sammanställning av ”Tandvårdens 30 mäktigaste personer”. I den listan är det slående hur få som är odontologiskt utbildade. Av de ”30 mäktigaste” är nio tandläkare och en tandhygienist. Det finns ingen tandsköterska och heller ingen tandtekniker. Räknar man hur många av de ”30 mäktigaste” som ”dagligen” arbetar kliniskt med tandvård är det bara ett fåtal.
De flesta, två tredjedelar, av de ”30 mäktigaste” har ingen odontologisk utbildning och arbetar antingen på myndigheter, föreningar/organisationer eller på något företag. Några, däribland socialministern, som anses vara den allra mäktigaste, arbetar som bekant med politik.
Ändå är det förmodligen så att de som är odontologiskt utbildade och som dagligen möter och arbetar med patienter är de som kan påverka patienternas tandhälsa och inte nödvändigtvis myndigheter, föreningar/organisationer och företag.
En annan reflektion är att det inte är personen i sig som uppges ha mycket makt utan hens roll såsom socialminister eller Tandläkarförbundets ordförande, etc. Detta är förstås en sanning med modifikation.
Myndigheter styr genom statliga bidrag
Både Socialstyrelsen och TLV styr våra val av tandvård bl.a. genom det statliga tandvårdsbidraget och referensprislistan för tandvård. Mycket är också relaterat till socioekonomiska och inte alltid odontologiska faktorer.
Många, både tandläkare och patienter, väljer ofta den lösning som ligger till grund för statligt bidrag och inte alltid den bästa lösningen som kostar mer på kort sikt men som är bättre för patienten långsiktigt, t.ex. användning av biokompatibla material, mer estetiska eller andra lösningar som inte alltid är prissatta utifrån den faktiska tillverkningskostnaden såsom referensprislistan är.
Dessutom använder många vårdgivare referensprislistan som ”ordinarie prislista” samtidigt som det råder ”fri prissättning” på tandvård, vilket bekräftar myndigheternas inflytande över prissättning och indirekt val av lösning.
Borde inte referenspriset kallas för något annat, t.ex. bidragsgrundande pris och inte vara baserat på tillverkningskostnaden utan faktiskt värde, patientnytta, evidensgrad och behov?
Låt sakkunniga personer vara patienternas rådgivare och låt patienten i möjligaste mån få välja själv!
Politikerna vill också vara med och bestämma!
En annan sak i dessa dagar som bekräftar politikernas klåfingriga styrning är löften om en allt högre gräns för gratis tandvård till unga vuxna upp till 25 år, beroende på var i Sverige man bor. Detta bidrag skulle kunna användas bättre till patienter med större individuellt behov av tandvård och inte generellt till alla under en viss ålder? Förutsättningarna är ju så olika.
Kanske är bidraget att betrakta som en mer en generell politisk fråga med syfte att attrahera unga väljare än ett stöd baserad på odontologisk grund? Mig veterligen finns det ingen vetenskapligt evidens på att detta är rätt användning av våra skattepengar. Det blir istället en livsstilsfråga för unga och det var kanske inte meningen?!
