Därför åker jag till den Odontologiska Riksstämman

Två dagar på den årliga Odontologiska Riksstämman är över för denna gången. Intryck från mässutställningen, nationella och internationella föreläsare och vetenskapliga presentationer gav inspiration till att fortsätta att utbilda tandhygienister och forska vidare för att vara med och påverka framtiden inom tandvården.

Två uppdrag hade jag framför mig, sondera utbudet av luppglasögon och ta del av det vetenskapliga programmet. På scenen i mässområdet, tog jag först del av vad barn tycker om sina tänder. Barnen som medverkat i en undersökning var själva med och berättade, vilket gav ett levande intryck av resultaten som presenterades. Vita och fina tänder var viktigt och att vuxna som föräldrar eller mormor hjälper till att visa hur man borstar tänderna bidrar till att barnen inte får hål i tänderna, sa barnen. Ett trevligt inslag och försök att möjliggöra för besökarna att få ta del av forskning och utvecklingsarbete. Synd bara att inte fler tog del av det.

Därefter blev det tid för att se över lupparna och passade också på att zooma av mässutbudet. Humble borstarna gjorda av nedbrytbar bambu var ett intressant inslag som jag också hörde talas om i samband med en forskningsrapport i Sydafrika tidigare i år.

Föreläsningar och vetenskapliga rapporter tog dock större delen av min tid. Ett udda men mycket intressant inslag var föredrag om identifieringsarbetet efter flygplansolyckan i Kebnekaise 2012. Salen var fullsatt.

David Winkler från USA, föreläste om vikten av att fokusera på att patienten är nöjd utifrån sina behov, och att inte lönsamheten styr val av terapi/behandling. Mycket bra etiska aspekter att reflektera över. Ett stort inslag berörde hur vi inom tandvården bör arbeta och hantera barn som far illa. Representanter från socialtjänsten föreläste från sitt perspektiv och vetenskapliga rapporter redovisade hur tandvården försöker arbeta med denna fråga i verksamheten. Av resultaten att döma, bör vi bli bättre på att följa upp och vara mer lyhörda när barnen uteblir men även andra signaler från barnen som kan väcka misstanke om att barnet far illa.

Ett annat intressant ämne som fler vetenskapliga rapporter lyfte upp var utvärdering av prevention i riskgrupper. Sammanfattningsvis visade resultaten på att det är bristfälliga preventiva insatser som ges till högriskgrupper, och i vissa fall ges inte prevention alls till denna grupp. Behandlar vi alla lika, oavsett risk, är min reflektion. Är vi bra på att riskgruppera, men följs detta upp på individnivå? Orsaken är säkerligen komplex, men det är av stor vikt att vi funderar på sådana här resultat.

Det var spännande att lyssna till flera projekt som strävar efter ett salutogent förhållningssätt genom hälsofrämjande metoder, såsom hälsosamtal och samverkan mellan olika aktörer såsom skola, mödra- och barnavårdscentral men också familjer.

Detta var exempel på anledningen till att jag åkte till årets stämma, och jag känner mig riktigt nöjd med dagarna.

 

/Ulrika Lindmark,
lärare på tandhygienistutbildningen i Jönköping och forskare inom ämnet oral hälsovetenskap.

Senaste inläggen