Känslan som infinner sig – även på (arbets)resande fot

Som gästkrönikör i Dental24:s community vill jag dela med mig av mina tankar och erfarenheter av att resa mycket i arbetet.  Maria von Beetzen heter jag och är tandläkare och specialist inom oral protetik med privatpraktik i Strängnäs. Dessutom arbetar jag som styrelseledamot i Tandläkarsällskapet och suppleant i Tandläkarförbundets förbundsstyrelse. Det finns säkert någon som känner igen sig i min berättelse…

Att resa är magi. Men resor behöver inte vara långa och inte så märkvärdiga heller. Magin kan helt plötsligt infinna sig ändå. Tänker på i höstas, i slutet av november när jag promenerade med resväskan mot tågstationen i Strängnäs. Träden i parken avskalade och drypande av fukt, molnen hängandes ned mot marken. Väl i Stockholm väntar sovvagnarna på tåget mot Östersund-Åre.

Tänk järnvägsstation och deprimerande dis.  En och annan skridskoåkare med karakteristiska ryggsäckar och ispikar stiger på som malplacerade ufon i den fuktiga luften. Jag tar plats i kupén och kryper upp i kojen. Trött av alla de möjliga och omöjliga funktioner man har som egen företagare. Men jag hör till dem som sover gott på tåg. Man behöver inte oroa sig för att vinden skall vända som på en båt. Men det vaggar skönt och man är på väg.  ”På ställen där man sover blott en gång, blir drömmen trygg och fylld av sång ” (Karin Boye).

Väckning halv sju. Innan man tittar ut vet man det redan. Det är tystare. . . Det är snö! Och när jag kliver av i Krokom och promenerar till Vårdcentralen och Folktandvården är det stjärnklart och gnistrande, minus 12 grader.  Snön knarrar under sulorna. En helt ny värld. Ren, vit och vacker.

Gott kaffe och medhavd macka på kliniken. Roligt att träffa alla igen. Krokoms Folktandvård är en mycket trevlig arbetsplats med imponerande skickliga tandsköterskor, tandhygienister och tandläkare. Men vårdtrycket är stort och flera tandläkartjänster är obesatta.  Själv ”gästarbetar” jag ett par till tre dagar i månaden och försöker vara ett stöd för protetiska behandlingar. Behovet av sådana är stort, det är tre års kölista till specialisttandvården. Bland mina patienter finns många som fått eller skall få tänder borttagna. Många äldre patienter som kan hjälpas med partialproteser och kombinationsprotetik. En 94 årig helt förtjusande dam som bor kvar på sin gård i Offerdal och sköter det mesta själv har pajat framtänderna när hon använde dem till att hugga tag i flagglinan. I hennes fall kan vi rekonstruera tänderna med en fast tandburen bro. Men också exempelvis en nyanländ trevlig kille som lärt sig svenska hyfsat och söker jobb men som saknar tand mitt fram. De syns så väl de där tänderna som inte finns… Hjälper till med det som behövs i närtid på kliniken, även akut.  Det blir mycket dentoalveolär kirurgi, och ibland vanliga tandlagningar också. En riktig tandläkare skall kunna göra det mesta ute på fältet, det är mitt motto! Underbara människor är det på kliniken och patienterna är ofta fantastiska personligheter.

På helgen blir det skridskoåkning på Jämtlands sjöar med vänner från Åre. Efter en lång arbetsvecka delvis i Strängnäs sen i Krokom, så släpper koncentration och stress när man seglar i medvind över svarta blanka isar i blek vintersol.

På söndagskvällen ser jag dem åter, med sina ryggsäckar och ispikar, i den höga friska luften på tågperrongen i Åre. Och nu ser de ut som de mest självklara av alla människor, skridskoåkarna. I tyst samförstånd kliver vi på nattåget mot Stockholm, kryper till kojs och drömmer om äventyr på blanka isar, och vita fjällvidder.  Livskvalitet är att vara behövd, men också att få koppla av.

/Maria von Beetzen

 

Relaterat: Maria von Beetzen för 10 år sedan

Senaste inläggen