Världens bästa jobb!

Podcast

Birgitta Obrant, specialist i ortodonti på Smile Tandvård i Trelleborg intervjuas av Per Ahlberg på Dental24. Birgitta säger sig ha ”Världens bästa jobb”. Hon berättar om sina erfarenheter och yrkets intressanta utveckling tack vare nya behandlingstekniker och spännande metaller. Nu i slutet på sin yrkeskarriär kombinerar hon det kliniska arbetet med kunskapsöverföring i rollen som coach och mentor.

Per Ahlberg: Välkommen till Dental24s podcast. Du har haft ett långt och spännande liv som tandläkare!?

Birgitta Obrant:

– Ett mycket trivsamt liv. Om jag skulle välja om vad jag skulle göra i mitt liv skulle jag välja exakt samma sak. Så trevligt har jag haft. Jag försöker på så vis vara ett föredöme och en coach och känner mig som mentor för de nya som kommer nu så att de förstår att det här något man kan hålla på med till man blir ganska gammal.

PA: Det är ju ett yrke som har funnits i många år och kommer att finns länge än!

– Jag hade själv tandställning när jag var liten. Jag var själv rädd att gå till tandläkaren och fick tandställning. Jag fick en aktivator, en bitklump som man har i munnen på natten. Då gick jag till en legendarisk tandläkare i Göteborg som hette Åke Olsson. Han var så snäll och sa gapa, bit ihop och kom tillbaka om ett halvår. Och då tänkte jag, wow, det här var ju jättetrevligt. Sådan ska jag bli när jag blir stor. Det var så det började.

 

PA: Då var du inte så särskilt gammal!?

– Nej, det var jag inte. Det roliga var att sedan när jag gick på Odontologen hade jag honom som lärare sista terminen, han var extralärare. Det var handuppräckning. Han frågade: Hur många har gått hos mig och har haft tandställningen. Bland 10 elever var vi 2-3 som räckte upp handen. Han var nästan den ende på den tiden men sedan har ortodonti exploderat som specialitet.

 

Så du har studerat i Göteborg? Några som också jag känner idag.

– Jag gick på Odontologen, femte kursen där. Hade många kända kurskamrater. Stig Karlsson, Tomas Magnusson, Pelle Haag, Barbro Schwartz, och många andra.

 

Du har också haft Per-Ingvar Brånemark som lärare?

– Det var roligt. När vi gick tionde terminen på Odontologen. Det var då Brånemark höll på som mest. Hans hundar sprang uppe på anatomen. Han var professor i anatomi. Jag har tenterat muntligt för honom. Då var jag skiträdd. Men jag klarade det. Sedan när jag kom till tionde terminen återknöts kontakten med Brånemark för då kunde han låta en grupp studenter komma med och se vad han gjorde på sin klinik i Mölndal. Då råkade jag vara i den gruppen som fick vara med. Han hade patienter som satt där. Ingen av lärarna fick vara med men det var inte inbjudna så de var mycket nyfikna när vi kom tillbaka. En grupp studenter kunde få komma för att vi var mer ”open minded”. Så det är historia. Jättekul att ha varit med om.

 

Vad hände sedan?

– Direkt när jag var färdig flyttade jag ner till Skåne. Hängde med min man som var läkare och skulle arbeta på Skånes universitetssjukhus. Då sökte man jobb och det var jättelätt att få arbete som allmäntandläkare. Det fanns stipendier på den tiden. Men jag ringde upp och fick mitt första jobb här på Folktandvården i Trelleborg. Det var 1974 och nu i juni har jag arbetat i 44 år. Det är stort. Jag har varit mesta delen här i Trelleborg, några år i Malmö, sex år. Jag har behandlat generationer här. Här kommer föräldrar till barn och berättar att jag var deras tandläkare när de var små.

 

PA: Nu när du har varit med om så mycket. Vad är de stora sakerna som hänt under din tid?

– Enormt mycket har hänt. När jag började var det amalgam och silikat. Inget av det finns längre. Vita och svarta fyllningar. Man satt med och borrade och det satt en sköterska bredvid. Nu som ortodontist jobbar du på ett helt annat sätt. Du jobbar mot ortodontiassistenter. De har en tvåårig högskoleutbildning på 80 poäng. De är dina händer. De brukar säga ”du är ingenjören och vi är arbetarna”. Vi jobbar delegerat på ett mycket kvalitetssäkrat sätt med journaler som är väldigt strukturerade. Hela tidbokningen är också är väldigt strukturerad. Det är saker som man inte jobbade med tidigare. Sedan har vi nya fantastiska material. Vi jobbar med minnesmetaller och implantat som vi kan använda som stöd när vi ska dra andra tänder. Man har tandställning på insidan, lingual ortodonti. Man har skenor, Invisaligne. Jag var den första i landet som certifierades på det.

 

PA: Hur stort är Invisalign idag?

– Det är en del kliniker som profilerar sig på det. I nästa vecka ska jag delta i en workshop om Invisaligne. Tekniken används bara för vuxna och du kan göra mer och mer med den. Jag är med i den amerikanska ortodontiföreningen och de senaste åren har det varit ett hett tema. Plasten i skenorna har blivit annorlunda. Tänderna flyttas genom att byta skenor var fjortonde dag beroende på bettfel. Tänderna tvingas in i en viss riktning. Skenan syns nästa inte alls. När jag såg den för första gången i Toronto tidigt 2000-tal hade jag talat jag länge med deras försäljare och frågade om den syntes tog han ut en skena som jag inte hade inte hade sett. Då lämnade jag genast in en intresseanmälan och bjöd in föreläsare till vår svenska ortodontikongress. Ingen hade hört talas om det tidigare.

 

PA: Nu har väl även mjukvaran kommit in?

Javisst det är fantastiskt. Att du kan göra en ”prediction” och trycka på en knapp för att visa hur tänderna rör sig. Liknande teknik används även för lingual ortodonti. Det är mycket som har hänt och det är spännande nu. Man skulle varit i början på sin karriär!

 

PA: Vad mer har hänt under din tid. Personligen har du gått från Folktandvård till privatvård!

– Jag gick min specialistutbildning i Malmö. Under 20 år arbetade jag på tandvårdshögskolan halvtid som lärare. Då hade jag en fot inom vetenskap och undervisning och en fot inom Folktandvården. Jag kände mig som en länk däremellan. Det använde jag mig av. Vi lade upp strukturerna i studentundervisningen som liknar hur det ser ut i verkligheten. Många är på skolan heltid det behövs en kopplingen däremellan också. Det tyckte jag var min styrka på skolan.

 

PA: Du har varit baserad  i Trelleborg i alla år?

-Ja, alla utom sex år då jag arbetade i Malmö. Jag blev också ämnesföreträdare i ortodonti i Region Skåne. Det var spännande. Då jobbade vi mycket med strukturer och logistik, något som jag blivit besatt av. Det är nyckeln till allt.

 

PA: Ja, det har jag förstått, att planering är A och O.

– Tidboksplanering är centralt för allt. Du måsta som ortodontist ha koll över allt. Du vet när patienten ska komma och hur det ska vara så att det passar respektive patient. Det är bra att ha snabba fötter. Logistik och ekonomi går hand i hand. Det är roligt att vara effektiv.

 

PA: Och sedan gick du från Folktandvården till privat verksamhet.

– Jag satt som ämnesföreträdare och det fanns sju ortodontikliniker. Då bestämde Folktandvården att verksamheten skulle vässas inför framtiden, ha mer stordrift, d.v.s. lägga ner kliniker. Vi skulle inte vara två ortodontister på varje klinik. Vi hade en bra klinik, ett bra upptagningsområde med bra tandläkare och ortodontiassistenter. Men Folktandvården valde stordrift och satsade på Lund och Malmö istället. De skulle flytta över oss till Malmö, men det var vi inte intresserade av. Då tänkte jag att då kan jag sluta och göra något annat, kanske börja läsa på universitetet.

 

PA: Det här är inte så länge sedan?  

– Nej, det var 2012. Med krigsrubriker stod det i tidningen en morgon att kliniken i Trelleborg skulle läggas ner. Föräldrar och patienter började ringa. Vi visste inte riktigt att det redan var beslutat, vi hade bara hört att de fanns funderingar. I samma veva kom sekreteraren och sa att det var en ”snygg norrman” i telefonen. Det var Gard Lauvsnes, grundare till Colosseum. Han frågade ”Ska vi ge dem en konkurrense?”. Så jag tänkte, vi kan väl träffas. Jag hade redan träffat Sara som var klinikchef här på Smile och det var väl hon som tipsat dem, antar jag. Så kommer då Gard och Pelle Rehnberg och jag fick en ”karismachock”. Sådana fantastiska personligheter.  Man känner sig utvald.

 

PA: Var han snygg också? 

– Jättesnygg och så trevlig. Gard sa ”Vi bygger om här, hur många damer vill du ha med dig?”  Fantastiskt. Det var så positivt. Med Colosseum var det lite som ”La det swinge la det rock n roll”. Helt underbart.

Folktandvården var också en väldigt bra organisation men mera strikt. Det här var mera ”du gör som du vill”. Frihet och flexibilitet är det man är ute efter när man har jobbat i några år. Efter att ha hållit på med ortodonti i hela min yrkeskarriär kan jag det bättre än någon som plötsligt blivit inkastad i detta. Så blev jag den första ortodontisten på Colosseum. Det fanns inget journalsystem och remisshanteringssystem men det hade jag ju arbetat med på Folktandvården och kunde bygga upp här.

 

PA: Nu är det Smile Tandvård. Tandreglering går som på räls! Vad händer i framtiden, för dig och inom yrket?

– Jag ska jobba några år till kanske. Inom ortodontin kommer mycket mer att hända framförallt på materialsidan. Vi har de fantastiska minnesmetallerna. Jag tror också att det kommer tandreglering utan bracket, kanske bara en tråd som man sätter på något annat sätt. Invisaligne kommer att göras ännu bättre. Däremot måste lingual ortodonti bli enklare för att man ska orka jobba med det. Men vi jobbar också med skanning istället för avtryck. Barn som sitter och tittar på det tycker om när man är high tech. Men vi har ju inte bara barn. Jag hade en kvinna igår, 72 år, som gjort en käkoperation. Hon har gått med underbett och gråtit och lidit hela sitt liv. Så kommer hon igår och kastar sig kring halsen på oss. Så glad var hon. Och då tänker man: Varför har ingen sett det tidigare? Hela hennes liv förändras av att hon inte ser helt grotesk ut i ansiktet. Jag har världens roligaste jobb!

 

PA: Härligt Birgitta! Jag tycker att det sammanfattar det hela bra. ”Världens bästa jobb!”

– Vad som är viktigt nu i min ålder är att jag arbetar med kunskapsöverlämning. Jag kan inte bara stänga dörren och pensionera mig. Jag har mycket kunskap. Jag är med i den amerikanska ortodontiföreningen och deltar på kongresserna. Jag har mycket att ge till andra. Mentorskap och coachning av de yngre. Ännu så länge håller jag på med klinik. Jag arbetar 24 timmar i veckan, varav 4 timmar som mentor.

 

PA: Det låter likt en som jag känner, Gordon Meland. Han resonerar likadant och säger att han vill lämna över sin erfarenhet så att samma misstag inte behöver upprepas

– Det är nyckeln! Och så ser de också någon som har arbetsglädje.

”Varav hjärtat är fullt kommer ut ur munnen”, avslutar Birgitta.

 

PA: Stort tack och hej!

 

/Dental24