Smile design test

Här kommer nu det sista avsnittet i vår serie om Smile Design och det naturliga leendet som ger dig detaljerade kunskaper om hur man skapar ett estetiskt och naturligt leende. Du hittar också de tidigare avsnitten här på Dental24 – följ bara länkarna nedan.

 

I detta avsnitt får du tillgång till ytterligare några parametrar som du behöver kunna för att åstadkomma ett naturligt leende.

  • De nio rotationsaxlarna för att kunna avgöra tändernas position (The Nine Axes for Communicating Tooth Position)
  • De estetiska kompositionerna för ett naturligt leende (The Esthetic Composition of a Natural Smile)
  • Tandköttets utformning och estetik (The Gingival Tissues and Esthetics)
  • Den buccala korridoren och leendelinjen (The Buccal Corridor and the Smile Line)

 

5. De nio rotationsaxlarna för att kunna avgöra tändernas position

Rotationsaxel. En tänkt linje kring vilken ett objekt kan rotera.

Förutom den långa axeln finns nio separata rotationsaxlar.

Vi använder dessa nio axlar för att visa den roterande ställningen för respektive tand i varje leende.

01_01
De tre vertikala axlarna

01_02
De tre horisontella axlarna

01_03
De tre labio-linguala axlarna

 

De estetiska kompositionerna för ett naturligt leende

02_01

Centraler platt mot fronten

02_02Bågens kurva

02_03Ljusreflektion i loberna

 

Den åttonde faktorn för ett naturligt leende är de tre estetiska kompositionerna.

 

Den första kompositionen är en grundläggande estetisk komposition som återfinns i de flesta naturliga leenden.

De två centralerna i överkäken är centrerade på mittlinjen och pekar platt mot munnens front och vertikalt i profil. I de flesta  tilltalande, naturliga leenden är framtänderna platta i fronten. Deras långa axlar är vertikala eller lutar något distalt.

 

Lateralerna följer kurvan i maxillans båge. Den distala sidan på varje framtand ser ut att rotera ut lite grann från lateralerna på grund av att centralerna är platta mot fronten.

 

Lateralerna är kortare än centralerna, hur mycket beror på nötning av centralerna och personens ålder. Observera att de långa axlarna i lateralerna i detta fall lutar lite åt det distala hållet.

 

02_04
Grundläggande position

 

 

Stark estetisk komposition

03_01Stark komposition

03_02Incisal vy

03_03Labial vy

03_04
Ljuset reflekteras direkt tillbaka

 

Eftersom det är ljusets återspegling av en estetisk komposition som bestämmer vad ögat ser, betyder det att mer ljusreflektion ger mer uppmärksamhet till tänderna och får dem att verka starkare och mer kraftfulla.

 

Liksom i det grundläggande leendet, finner vi centraler vid mittlinjen och platta mot fronten. I det naturliga leendet är ofta den ena av centralerna något förskjuten i förhållande till den andra.

 

Som i den grundläggande kompositionen återfinns lateralerna  i käkbågen och är kortare än centralerna.

Men i detta fall är de långa axlarna vertikala istället för att slutta distalt. I många fall är en eller båda lateralerna invridna på sina disto-vertikala axlar, platta i fronten och något kortare än centralerna.

 

Kusparna är likadana som i den grundläggande kompositionen.

 

I denna estetiska komposition uppfattas ljusreflektionen, enligt pilarna, som ganska aggressiv på grund av att de 14 loberna återreflekterar så mycket ljus till åskådaren.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mjuk estetisk komposition

04_01Mjuk estetisk komposition

04_02Lateralerna roterar utåt

04_03Kusparna lutar utåt 5°

04_04Ljusreflektion från en mjuk komposition

 

Man ser ofta mjuka, fina naturliga leenden, och dessa är mycket tilltalande.
Återigen ser vi att centralerna är positionerade platt emot fronten.

 

När det gäller lateralerna verkar de roterade på sina centrala vertikala axlar, mesialt utåt, distalt inåt, och kan överlappa den distala ytan på centralen.
Samtidigt är gingivan nedsänkt på lateralernas incisala horisontella axel.

 

I det här fallet är lateralerna kortare än centralerna.  Detta ökar leendets kurva och skapar ett mer ungdomligt utseende.

 

En lateral kan tyckas vara roterad på sin incisala labio-linguala axel, med sin gingivala del pekande mesialt, vilket skapar ett naturligt, asymmetriskt utseende, från en lateral till den andra.

 

Eftersom gingivan täcker lateralen är den något lägre, och eftersom kusparna har en lutning på upp till 5°, blir kusparna mer framträdande. Detta accentuerar deras långa axlar och drar ögat mot det mjuka, fina leendet.

 

Liksom tidigare, med alla sex framtänderna i denna komposition, varierar ljuset och skapar vad som kan uppfattas som ett mjukare, finare leende.

 

 

 

 

 

 

 

Tandköttets utformning och estetik

 

05_01Vävnadens höjd och papillans längd

05_02Vävnadshöjder, papillans och incisalernas längder samt gränsen mot underläppen bestämmer leendelinjen

 

Den nionde estetiska komponenten handlar om hur tandköttet och
läpparna påverkar leendet. Låt oss först titta på tandköttets utformning och hur det formas runt varje framtand i överkäken.

 

Observera att höjden på tandköttskanten på centralerna har samma höjd (vitt streck), med en svag uppåtgående kurva distalt, precis som vi såg med den långa axeln och ”S”-kurvan.

 

På lateralerna är tandköttskanten lägre. På kusparna är den gingivala höjden högre än på centralerna, och fullbordar kurvan för ett naturlig leende.

 

En annan aspekt av tandköttets utformning är längden på papillerna mellan tänderna. Som du ser i Figur 2, är den centrala papillan den längsta. Mellan centralen och lateralen är den något kortare, och mellan lateralen och kuspen är den ännu kortare, vilket också förstärker leendets uppåtgående kurva.

 

05_03
Tandköttskantens höjd

 

 

Den buccala korridoren och leendelinjen

06_01Leendelinjen

06_02Den höga läpplinjen

06_03
Den låga läpplinjen

06_04
Den buccala korridoren

 

Den tionde estetiska komponenten, och den sista i serien, handlar om hur tänderna förhåller sig till läpparna i ett naturligt leende. Underläppen i ett naturligt leende böjer sig upp till hörnen på munnen, mot öronen. Du kan se hur de incisala kanterna på tänderna i överkäken följer samma kurva. Detta kallas leendelinjen.

Lägg märke till hur höjden på tandköttets upphöjning, och längden på de interdentala papillerna harmonierar med
leendelinjen som i komponent 9.

Höjden på överläppen i ett stort leende sammanfaller med tandhalsen på centralerna och skapar det vi kallar den höga läpplinjen.

När läppen är i vila dras den ner och täcker allt utom de incisala kanterna på centralerna. Detta kallas för den låga läpplinjen.
Hos äldre människor kan den låga läpplinjen täcka de flesta eller alla centralerna.

Det triangelformade ”svarta” området mellan kinden och de buccala ytorna på tänderna kallas den buccala korridoren.  Den förekommer bland både män och kvinnor i alla åldrar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Har du missat eller vill repetera tidigare delar?

Del 1: Längsaxeln (The Long Axis) ››

Del 2: Glanslinjen (Vertical Transitional Line Angles) ››

Del 3: Primärplanen (Primary Planes) ››

Del 4: Utvecklingsfårorna och loberna (Developmental Grooves and the Lobes) ››

 

 

NEXT STOP för tandtekniker

Tanumsdagarna den 7-8 september 2012. Där kan du träffa författaren till serien, Jim Mahan från PTC i Kalifornien, som kommer  att  presentera Smile Design på ett unikt och fascinerande sätt.

www.tanumsdagarna.se

 

 

Denna artikelserie är framtagen i samarbete med Bodel Sjöholm, Tandtekniker med estetisk inriktning, och Hannah Sjöholm, PTC-utbildare, som guidar dig kring de viktigaste grunderna för att komma närmare ett naturligt leende.

Publicerat på Dental24 med tillstånd av PTC.

© 2009 Productivity Training Corporation. All rights reserved.

För information om de olika utbildningsprogrammen:

PTC USA
360 Cochrane Circle
Morgan Hill, CA 95037
Telefon: (408) 776-0433
Fax: (408) 776-0145

http://www.ptcdental.com