Kliv ur klinikkläderna och erövra cyberrymden
Sociala medier har i allt högre grad kommit att dominera våra liv på många olika plan. Det är där vi söker ny information och knyter kontakter. Det som tidigare hände i den fysiska världen har förflyttats till den virtuella världen. Tandvården har hamnat utanför den utvecklingen. Försök har gjorts och görs fortfarande, men det har inte fått något riktigt genomslag. Varför har tandvården så svårt att nå ut på sociala medier? Och varför är det så viktigt att vi finns där och ökar vår närvaro?
Klinikmiljön i all ära, den inger ett visst förtroende och pondus men är det verkligen den bästa miljön för att skapa beteendeförändringar hos människor? Som kliniker är du experten som sitter inne med all kunskap. Problemet är att du i patienternas värld också besitter makten över deras tänder. Det är du som ska se till att de är friska. Och det är ett problem, för så länge vi har den rollen kommer inte människor inse att makten egentligen ligger hos dem själva. Som tandhygienist kan jag bara informera och skapa förutsättningar för patienten att sköta om sina tänder och bibehålla en god munhälsa, men jag är inte där för det dagliga arbetet som krävs.
Det är något speciellt med klinikmiljön som gör många av oss mindre mottagliga för information. Egentligen är det inte så konstigt. Tänk dig att du kliver in i en miljö där alla är experter (utom du själv) och du vet att du snart ska bli ”utskälld” för att du har slarvat med tandtråden. Det säger sig självt att det inte är en optimal miljö för lärande och beteendeförändring.
Hur ofta har man inte hört folk säga att de blir utskällda för att de inte skött sin munhygien på rätt sätt. Är det verkligen så att vi skäller ut våra patienter, eller beror patienters upplevelse av att de blir utskällda snarare på en slags inneboende skam? En skam över att man vet att man borde ha flossat, men i bästa fall har man fått till det någon gång i månaden.
Nej, jag tror inte att klinikmiljön, fylld av experter i klinikkläder, är rätt väg att gå om man vill nå ut till vanliga dödliga. Jag tror att vi måste släppa på konservatismen och bli mer moderna. Vill vi göra skillnad, måste vi se till att finnas och synas där människor spenderar större delen av sin tid och uppmärksamhet. Och det är inte på kliniken. Vi måste möta människor på samma nivå för att kunna göra en riktig skillnad. Inte som kliniker, utan som medmänniskor som har någonting viktigt att lära ut. Vi måste sprida en ”jag kan hålla mina tänder friska”-känsla och en förståelse för att tänder inte bara ”går sönder” för att man har otur. Sist men inte minst, måste vi skapa insikt att vem som helst kan ta makten över sin egen munhälsa. Det är inte lätt, men det går!
Ta privatekonomi som exempel. Hur tråkigt har inte det varit tidigare? Det är ett område som människor länge har blundat för därför att de inte har vetat hur de ska hantera sitt sparande. Men någonting hände några år tillbaka och idag har allt fler börjat ta ansvar för sin privatekonomi och sparande. Hur har detta gått till? Visst, vissa omvärldsförändringar har banat väg för denna förändring. Men anledningen till att så många människor informerar sig om detta är sociala medier.
Det är viktigt att tandvården blir mer synlig på webben. Då menar jag inte i form av reklam som säger ”Kom till vår klinik! Vi tar hand om dina tänder”. Vi måste koppla oss ifrån våra kliniker och komma ut som helt vanliga medborgare som folk kan relatera till. Det är så vi kan möta människor på ett mer jämlikt plan.
Jag vill så ett litet frö såhär i semestertider. Kanske blir du inspirerad till att ta ett eget initiativ. Starta en blogg, en Youtube-kanal, ett Instagram- eller Facebookkonto. Möjligheterna att nå ut till människor har aldrig varit så många som idag.
/Jasmin
Jasmin Lillo Lara har jobbat kliniskt som tandhygienist i 8 år, både privat och på Folktandvården i Stockholm. Jasmin arbetar även med forskningsprojekt tillsammans med Folktandvården. Vid sidan av driver hon bloggen Tandkollen.nu i syfte att sprida kunskap om munhälsa till allmänheten.
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.
