En tandsköterska på Swedental

Ensam tuffade jag upp med tåg till Stockholm. Där strålade jag samman med skrivarligan på Dental24, fick en megafin pin med texten ”Bloggare på Dental24” och kände mig mallig när jag satte den på tröjan. Det är verkligen fint att få vara en i ett gäng och känna sig lite mallig. Heja gängkulturen!

På Stockholmsmässan la jag först märke till att det, till skillnad från Göteborg förra året, saknades branschkollegor som fräckt trängde sig före i garderobskön. Fina och obuffliga var de, även inne på mässan. Är det kanske så att man sköter sig i huvudstaden då man annars riskerar bannor av självaste knugen? Det var gott om plats när jag gick runt och det verkade inte som om någon fått betala hutlöst för att få en wellpappmonter bakom en pelare dit ingen når. Så var fallet för Tandsköterskeförbundet och några till förra året, pinsamt av arrangörerna att ens erbjuda så skamligt dåliga platser för pengar. Nu hade de en riktig monter så att de faktiskt var med på mässan. Jättefint var det att få stå i den och prata med er som kom förbi!

Marie Udén och jag i Svenska Tandsköterskeförbundets monter.

Många möten blev det, och några fastnade i hjärtat. Vad gör man när tandläkaren man jobbar för hastigt dör? Alla blandade känslor när man får ta del av eldsjälars hjälparbete med barn i fattiga länder. Den fantastiska känslan av att få stå tillsammans med människor som också brinner för det de gör. Ansikten som lyser upp när jag berättar att deras produkter gör skillnad för människor som inte har så många val. Men det häftigaste var ett högst slumpartat möte, när blicken fastnade på en äldre kvinna med stålgrå flätor (sådana jag önskar mig en dag) och en vacker färggrann halsduk. Så liten som hon var, och så mycket plats som hon tog att jag hejdlöst drogs fram till henne. Jag kunde inte låta bli att skratta medan jag pekade och gick fram, hon log lika soligt mot mig. Genast komplimenterade vi varandras färggranna kläder varpå hon sa ”Gillar du musik?” ”Jag ÄLSKAR musik!” svarade jag. Så fick jag veta om C and CJ, hon och hennes man. Tack vare det mötet har jag lyssnad på fantastisk jazz hela helgen, gå in på YouTube och sök på CANDCJ så får ni höra.

Då jag jobbar på en pytteliten klinik och utöver det häckar ensam bakom tangentbordet är det mycket värt att få komma ut och träffa er i verkligheten. Det slår alla möten över Internet, och oftast får jag en ny och bättre bild av er. Men när dagen är slut och tåget tagit mig hem, så ligger jag i min egen säng med lyckan i bröstet och vill inget mer än att få vara i detta lilla hus vid vägens slut. Långt bort från stad och människors jäktade puls. Bara väldigt nära de jag älskar.

Borta bra men hemma bäst. Nästa stopp TUC Tranås tandsköterskeutbildning 25/11. Kläm till mig rejält med mängder av frågor, ni studenter som ska träffa mig då!

Hälsningar
Johanna Ene, tandsköterska
www.tandskoterskan.net

Och här är skörden. Gratis är gott..:)

Johanna Ene är tandsköterska och arbetar på en privatklinik i Göteborg.
Hon driver också en privat blogg Tandsköterskan.net

Senaste inläggen