Jag önskar mig ett jobb

Ja, så är det. Jag önskar mig ett jobb, men inte vilket som helst. En fin liten arbetsplats att plantera mig på, där jag gärna får gro och växa länge. Grodhopp i arbetslivet är inget för mig. Jag tror på långsiktiga relationer för en värdefull avkastning åt båda håll.

Visst har jag en arbetsplats idag! På världens finaste lilla klinik till och med. Men med två små barn känns det helt orimligt att pendla kollektivt nästan fyra timmar per dag. Tjänar lite tid med bil men då känns det istället orimligt i tandsköterskans plånbok. Ni vet nog. Min kära chef och vän har nu slutat och här sitter jag föräldraledig och ser dörren öppnas för en förändring. Det känns både läskigt, spännande och välkommet.

Jag blickar bakåt mot allt jag lärt mig på vår klinik. Hur jag kastades in som ensam tandsköterska och nyutexaminerad. Andan i halsen, dödsförskräckt och samtidigt hur kul som helst! Vi har jobbat hårt och byggt något fint. Det tar jag med mig alltid.

Jag har verkligen varit spindeln i lilla nätet som knutit ihop väntrum med reception och behandlingsrum till steril och kontor. Från profylax till varubeställningar till framställning av blekskenor och ansvar för hemsida och IT. Och alla dessa människor och möten, det finaste av allt! Jag kan på riktigt gråta när tanken på att inte återvända och aldrig få se många av de personer jag skapat en relation till far genom huvudet. Det är hårt. Det är något jag inte byter ut hur lätt som helst.

Jag skulle önska ett jobb på en privat klinik någonstans mellan Lerum och Alingsås. Eller någon annan ort som är på rimligt avstånd från lilla Björboholm vid sjön Mjörn.

Så vad är en bra arbetsplats? Det viktigaste för mig är mänsklighet på alla plan, och att få vara ett kugghjul av flera där allas olikheter värdesätts. Nu verkar stordrift vara drivet för de flesta, jag ser istället den lilla kliniken som en glänsande pärla. Där kan ens ansträngningar verkligen synas och göra skillnad. Jag vill också ha den nära kontakt med patienter som en liten klinik erbjuder. För mig är en varm arbetsplats någonstans där jag lär känna både kollegor och patienter, bygger förtroenden och band som inte klipps av i ett nafs.

En bra arbetsplats ser självklart värdet i sin personals engagemang, så väl fackligt, yrkesmässigt som privat. Om chefen blåser på min glöd och låter mig brinna kommer loppor av glöd sprida sig genom verksamheten och lyfta den. Det är min fulla övertygelse och erfarenhet. Den som kväver elden har ju bara aska kvar.

Så nu är frågan till alla arbetsgivare; vill ni ha eldig personal eller bara aska kvar? Skämt åsido, men är det inte en relevant frågeställning egentligen?

 

Önskar alla fina tandvårdsteam en underbar sommar, vi hörs!

Johanna

 

Johanna Ene är tandsköterska och arbetar på en privatklinik i Göteborg. Hon driver också den privata bloggen Tandsköterskan.net

Senaste inläggen