Kära föreläsare!
Till er duktiga föreläsare på årets kommande kurser riktar sig min alldeles egna önskan för 2015. Jo, jag önskar mig vidvinkelsyn på ämnena och även en backspegel. Våga tala om för oss när något faktiskt inte gått bra, när ett fall misslyckats och vad som kom ur det. Ge oss helhetsbilder istället för snapshots av lyckanden.
Den som aldrig gör fel är den som aldrig gör något.
Hur ofta är det inte just av våra misstag vi lär och utvecklas, hittar nya vägar och tankar? Så kallade misslyckanden är för mig inte alls något vi ska skämmas över och knö in under dynorna i soffan. Nej vi ska lyfta dem och tillsammans syna dem som intressanta okända föremål. Jag anser att det till stor del är just där vi lär oss mest. Om vi bara kunde släppa stoltheten och ambitionen att vara störst och starkast och dela med oss av våra problem. Under min korta tid inom tandvården har jag redan snappat upp en känsla av att här vill ingen visa sig svag, här är alla bäst och ingen har svårigheter. Det är såklart aldrig sant.
Mina tankar kring detta började en gång på LOGOS kursdagar, som för mig var första kurserfarenheten inom tandvård. Föreläsarna var otroligt duktiga och intressanta men det kändes som en stor bit fattades. Flera patientfall togs upp, råd och tillvägagångssätt i behandling, hur och varför med patienten i fokus. Vad gnäller jag då på, frågar ni? Jo, jag är en sådan där negativ människa som ser olyckan komma, för ibland gör den ju det oavsett, och då vill jag vara förberedd. De enda fall som togs upp under kursdagarna var de som gått alldeles strålande och där tandläkaren lyckats helt förträffligt. Härligt! Men ingen når hundra procent varje gång, för det är människor vi arbetar med och vi är själva människor.
Trovärdigheten sjunker med bara lyckliga exempel. Ge mig lite sann verklighet in emellan. Låt oss diskutera varför något gått fel och vad man hade kunnat göra annorlunda. Det tjänar alla på. Särskilt patienten. För vi glömmer väl aldrig att det är för patienterna vi gör vårt arbete, och inte för våra egna egon?
Med Vänliga Hälsningar
Johanna Ene
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.
